Tänkte dela med mig av den sjukaste och värsta snedtrippen som jag någonsin varit med om..
Jag vill börja med att säga att jag inte röker ofta, utan det var mer en fjortisgrej mellan 14-17 & då rökde jag endast på fester någon gång ibland när någon annan rökte. Mest för att vara social.. (Jag är tjej för övrigt)
Inledning
Allting började på Onsdagen denna vecka. Jag och en tjejkompis (vi kan kalla henne Therese) skulle röka lite Spice för att vi båda var på dåligt humör, men ingen ville bli bakis så då skippade vi alkoholen. På Onsdagen var det riktigt skönt & jag hamnade i någon slags 3D värld som var asskön.. Så på Fredagen bestämde vi oss för att vi skulle röka igen.
Fredagen
Jag och några tjejkompisar skulle festa i en lägenhet den här kvällen. Vi är 7 tjejer sammanlagt. Planen är att vi först ska röka lite & sen börja dricka lite senare.
Vi går ut och ställer oss bakom ett elhus där vi ska röka. Det är tydligen Spice igen så jag var inte orolig alls (har snedtrippat förr) men tänker att jag ska ta det lugnt ändå, så att jag inte ska blanda för mkt röka med alkohol.
Jag tar 2, max 3 bloss & sen tittar jag på medan de andra passar runt 2 spliffar. Helt plötsligt börjar jag känna mig sjukt skum. Vi står i mörkret och det ser ut som att alla rör sig saktare än de borde och att de har något slags glitter runt sig. Jag har känt samma känsla i mörkret förut, så jag valde att gå ut och ställa mig under en gatulampa för att det skulle försvinna (mkt obehaglig känsla).
Men där blir det inte heller bättre.. Jag börjar promenera på en lång trottoar som leder mot kompisens lägenhet, medan alla andra står kvar och röker. Allt börjar kännas skitskumt, som i en dröm. Det var ungefär som att jag började ifrågasätta allt jag gjorde. "Nu promenerar jag här.. Eller gör jag det?" .. "Den här vägen har jag gått på förut.. Eller har jag det?" osv..
Helt plötsligt hör jag Therese's röst jättenära mig och tänker att hon står precis bakom mig. Men när jag vänder mig om så står hon aslångt bort och ropar på mig och säger att jag ska stanna. Två sekunder senare står hon precis framför mig och säger mitt namn om och om igen. Jag fattar ingenting och är vid det här laget riktigt panikslagen. Jag kan inte fokusera på människor som pratar och allt som jag tittar på "zoomar in och ut" hela tiden. Det ser ut som att allt rör på sig hela tiden, byggnader osv..
Jag har ingen uppfattning om tid & rum längre. Jag vet inte var jag befinner mig, jag vet inte hur långt jag har gått eller var jag är på väg. Nu börjar jag tänka att jag har fastnat i en psykos, vilket gör mig ännu mer fuckad i huvudet. Jag börjar hyperventilera och det känns som att mitt hjärta dunkar utanför kroppen. Nu får jag den briljanta idén att självmord är den enda utvägen. Jag planerar att jag ska ta en kniv hemma hos min vän och hugga av halspulsådern (detta är den enda seriösa självmordstanke jag har haft i hela mitt liv). Eftersom att jag är övertygad om att jag har fastnat i en psykos så har jag bestämt att jag inte kan leva såhär.
Tillslut efter att alla har hjälpts åt att släpa in mig i lägenheten igen, så bestämmer jag mig för att lägga mig i sängen och försöka sova bort ruset. Men när jag blundar blir det bara värre och jag hör en massa konstiga ljud och förlorar verklighetsuppfattningen helt och hållet. Jag får panik och vet inte var jag ska ta vägen. Då kommer en av mina kompisar och säger det bästa hon kunde ha sagt under kvällen .. "Det sitter i dina tankar, du kan psyka bort det"
Då börjar jag tänka i andra banor och tänker typ "Nej jag känner inget & det jag känner är skönt" osv.. Minns inte exakt vad jag tänkte, men det fick snedtrippen att lägga sig en aning.
När jag till slut blev klar i huvudet så fick jag guldfiskminne.. Allt som hände runt om mig försvann efter typ 30 sek.. Så jag kunde vara mitt uppe i ett samtal och sen helt plötsligt glömma bort vad fan jag pratade om. Så var det i ungefär en timme, sen var jag nästan helt återställd efteråt. Det blev mycket lättare när jag kom till insikt med att jag inte hade fastnat..
Sen var jag seg och allmänt konstig i huvudet ett par dagar efter.. Efter den trippen har jag aldrig rökt igen & har inga planer på att göra det. I texten så låter det inte alls lika hemskt som det var, men detta var det äckligaste jag varit med om i hela mitt liv..
Är det någon som varit med om samma sak eller som vet vad detta kan ha berott på? Eftersom att jag rökte samma sak 2 dagar innan utan att känna obehag
Jag vill börja med att säga att jag inte röker ofta, utan det var mer en fjortisgrej mellan 14-17 & då rökde jag endast på fester någon gång ibland när någon annan rökte. Mest för att vara social.. (Jag är tjej för övrigt)
Inledning
Allting började på Onsdagen denna vecka. Jag och en tjejkompis (vi kan kalla henne Therese) skulle röka lite Spice för att vi båda var på dåligt humör, men ingen ville bli bakis så då skippade vi alkoholen. På Onsdagen var det riktigt skönt & jag hamnade i någon slags 3D värld som var asskön.. Så på Fredagen bestämde vi oss för att vi skulle röka igen.
Fredagen
Jag och några tjejkompisar skulle festa i en lägenhet den här kvällen. Vi är 7 tjejer sammanlagt. Planen är att vi först ska röka lite & sen börja dricka lite senare.
Vi går ut och ställer oss bakom ett elhus där vi ska röka. Det är tydligen Spice igen så jag var inte orolig alls (har snedtrippat förr) men tänker att jag ska ta det lugnt ändå, så att jag inte ska blanda för mkt röka med alkohol.
Jag tar 2, max 3 bloss & sen tittar jag på medan de andra passar runt 2 spliffar. Helt plötsligt börjar jag känna mig sjukt skum. Vi står i mörkret och det ser ut som att alla rör sig saktare än de borde och att de har något slags glitter runt sig. Jag har känt samma känsla i mörkret förut, så jag valde att gå ut och ställa mig under en gatulampa för att det skulle försvinna (mkt obehaglig känsla).
Men där blir det inte heller bättre.. Jag börjar promenera på en lång trottoar som leder mot kompisens lägenhet, medan alla andra står kvar och röker. Allt börjar kännas skitskumt, som i en dröm. Det var ungefär som att jag började ifrågasätta allt jag gjorde. "Nu promenerar jag här.. Eller gör jag det?" .. "Den här vägen har jag gått på förut.. Eller har jag det?" osv..
Helt plötsligt hör jag Therese's röst jättenära mig och tänker att hon står precis bakom mig. Men när jag vänder mig om så står hon aslångt bort och ropar på mig och säger att jag ska stanna. Två sekunder senare står hon precis framför mig och säger mitt namn om och om igen. Jag fattar ingenting och är vid det här laget riktigt panikslagen. Jag kan inte fokusera på människor som pratar och allt som jag tittar på "zoomar in och ut" hela tiden. Det ser ut som att allt rör på sig hela tiden, byggnader osv..
Jag har ingen uppfattning om tid & rum längre. Jag vet inte var jag befinner mig, jag vet inte hur långt jag har gått eller var jag är på väg. Nu börjar jag tänka att jag har fastnat i en psykos, vilket gör mig ännu mer fuckad i huvudet. Jag börjar hyperventilera och det känns som att mitt hjärta dunkar utanför kroppen. Nu får jag den briljanta idén att självmord är den enda utvägen. Jag planerar att jag ska ta en kniv hemma hos min vän och hugga av halspulsådern (detta är den enda seriösa självmordstanke jag har haft i hela mitt liv). Eftersom att jag är övertygad om att jag har fastnat i en psykos så har jag bestämt att jag inte kan leva såhär.
Tillslut efter att alla har hjälpts åt att släpa in mig i lägenheten igen, så bestämmer jag mig för att lägga mig i sängen och försöka sova bort ruset. Men när jag blundar blir det bara värre och jag hör en massa konstiga ljud och förlorar verklighetsuppfattningen helt och hållet. Jag får panik och vet inte var jag ska ta vägen. Då kommer en av mina kompisar och säger det bästa hon kunde ha sagt under kvällen .. "Det sitter i dina tankar, du kan psyka bort det"
Då börjar jag tänka i andra banor och tänker typ "Nej jag känner inget & det jag känner är skönt" osv.. Minns inte exakt vad jag tänkte, men det fick snedtrippen att lägga sig en aning.
När jag till slut blev klar i huvudet så fick jag guldfiskminne.. Allt som hände runt om mig försvann efter typ 30 sek.. Så jag kunde vara mitt uppe i ett samtal och sen helt plötsligt glömma bort vad fan jag pratade om. Så var det i ungefär en timme, sen var jag nästan helt återställd efteråt. Det blev mycket lättare när jag kom till insikt med att jag inte hade fastnat..
Sen var jag seg och allmänt konstig i huvudet ett par dagar efter.. Efter den trippen har jag aldrig rökt igen & har inga planer på att göra det. I texten så låter det inte alls lika hemskt som det var, men detta var det äckligaste jag varit med om i hela mitt liv..
Är det någon som varit med om samma sak eller som vet vad detta kan ha berott på? Eftersom att jag rökte samma sak 2 dagar innan utan att känna obehag
