Vanliga fel svenskar gör när de talar engelska?

Det som oftast ställer till det för svenskar är ljud som "th" och andra ljud som exempelvis "ch" och "j".
Vi tar några exempel: order Thanks kommer många svenskar att uttala som (f)anks men det är ljud för sig själv. Ut med tungan mellan tänderna och få till ljudet
Många vet inte heller att om ett ord stavas med "ch" så kommer det i regel att börja med ett (tch) som exempelvis choose, (tch)oose chew, (tch)ew. Ord som stavas med j i början uttalas ofta som (dj), judge uttalas därmed (dj)udge. Nu har jag ingen ork att leta efter den fonetiska stavningen men ger bara exempel på skillnaden.

Hoppas budskapet gick fram

De gör många fel, även när de talar svenska. Det kanske inte hör direkt till ämnet men är ändå intressant när man hör alltfler översätta engelska ord rakt av när de talar svenska. Då används de ofta i fel sammanhang och det låter verkligen löjligt. På engelska säger man "I spent some time at the club", på svenska heter det "jag tillbringade en del tid på klubben" vilket är det korrekta, men många säger "jag spenderade en del tid på klubben, vilket är felaktigt när man talar vardagssvenska.

Däremot spenderar man pengar och det är i det sammanhanget ordet ska användas.

Nej förlåt mig, jag borde varit tydligare. När Y används som en konsontant i engelska låter den som vårt svenska J, som i yesterday, youtube, loyal etc. Men när det används som vokal (Sydney, Jenny, sticky, rye...) låter det fonetiskt likadant som det engelska I:et. Trots det uttalar vissa svenskar det rundat, som på svenska.

Det har kanske redan blivit nämnt i tråden, men jag vill ändå påpeka att s-ljuden som TS nämner används olika i olika ord.

Därför kan till synes liknande ord få olika betydelse beroende på hur man uttalar (no shit...)

Jämför:

Buzz vs. Bus
As vs. Ass
Knees vs. Niece

osv.

Om man inte känner till skillnaden kan konsekvenserna av detta bli katastrofal

E.g:

He went down on his knees
He went down on his niece

Ett av de mest störande är när svenskar skall tala med engelsk brytning och tror sig kunna det. Det blir likt någon snofsig svengelska, Hemskt!.

http://www.youtube.com/watch?v=YM1bc2O7p5E
Möjligt att han menade läspandet, fast det var nog något mer subtilt än exemplet ovan. Jag kommer ihåg att jag kände igen mig en del i alla fall.


Man var ganska dålig på att lära ut detta när jag gick i skolan, och eftersom vi inte skiljer på dem på svenska så jag tror säkert att det är många som inte tänker på skillnanden mellan I represent (jag representerar) och I'm representing (jag håller på att representera, jag representerar (just nu).



Det har jag inte tänkt på, jag uttalar nog knees och niece likadant. Hur säger man niece?

Darth Wader är en klassiker när det gäller det felet. Finns inte en enda människa i hela landet som uttalar hans namn korrekt. Däremot när engelsktalande ska göra narr av just detta så säger dem 'Sveeden' vilket svenskar aldrig gör.

annars

Looser istället för loser ( loozer ).
Djung istället för young / yob istället för job.
Lawndawn istället för Lundun ( London ). Gäller många platsnamn, även folk som har väldigt bra uttal annars brukar försvenska städer och länder. Verkar till exempel svårt att säga 'Denmark'. Blir nästan alltid Danmark.

Användandet av ordet 'mate' är också en grej, den är vanlig i engelskan ( i UK och Australien åtminstone ) men att stoppa in den i slutet på varje mening är att överdriva lite...

Måste ändå säga att jag tycker att svenskar i allmänhet är väldigt bra på dialekter. Man hör ju med en gång om någon har lärt sig engelska i England, USA, Irland, Australien osv.

Jag kan inte höra skillnaden mellan "eyes" och "ice", vilket säkert många bartendrar (snyggt svengelsk konstruktion där) tyckt låtit roligt när jag sagt: "No eyes, please!", när jag beställt en whiskey.

Jag har druckit whiskey i London, Glasgow, Edinburgh, New York, Chicago, San Francisco, Los Angeles, San Diego och Las Vegas. Alltid samma fråga om man vill ha is i sin virre-pinne. Nästa gång ska jag helt enkelt replikera: "No, please!".

När en svensk försöker impa på andra genom att låta extremt amerikansk, överdriver med r-ljudet men säger "can't" som britterna gör istället för "cän't" som amerikanerna gör, det tycker jag är störrande.

Vilket är såklart så fel som det kan vara.

Säg "no thanks/thank you" så låter det inte så vettskrämt

Hittade den här förresten http://www.youtube.com/watch?v=0e5Y5Qpr_Sc

Personligen avskyr jag "dʒ"-ljudet, min svenska tunga är inte skapad för att kunna det smidigt. Och det blir ännu värre i italienskan...