Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Annie framstår kanske som Alliansledaren nu, som någon skrev. Och hon gjorde väl bra ifrån sig i partiledardebatten sägs det. Sedan har ju Borg skvallrat om att det var M som var mest kommunistiska och hindrade småpartierna från att avväpna facket. En del inser att med C vid rodret så skulle vi ha lägre arbetslöshet nu. C framstår väl som mer nyliberala och det ger väl en del röster . Världen är inte lika kommunistisk som på 60-talet längre. Snart är väl Vietnam mer nyliberalt än Sverige.

Det där med kristendom tror jag är en hämsko. Det är liksom inte inne numera.
De får väl byta namn till liberal-demokraterna eller nåt, så går det nog lite bättre. (Eller varför inte Facebook-Demokraterna. Det skulle nog dra en del väljare).

Det är mörka tider för dödsknarkrasistnazisterna nu. Dels vänder SD dom ryggen och så lägger SvP ned. Och som salt i såren går SD framåt. Ni har det inte lätt.

Dom kan inte byta partiledare titt som tätt. Får mig att tänka på hur SAAB bytte VD stup i kvarten när det blödde ymnigt (innan GM räddade dom och fick ta förlusterna). Men här kan man inte räkna med att Demokraterna i USA kommer och räddar S och delar med sig av sina väljare.

Men S är historisk skickliga på att vädja till folkets egoism. "Rösta på oss så ska vi ta av dom och ge till er" brukar dom framgångsrikt skandera (i olika tappningar). Men nu verkar inte det fungera. Folket jublar inte över de nya skatterna. Inte ens bankskatten verkar det som. De elaka bankdirektörerna pratar då om att flytta utomlands. Och då skulle bankskatten ge ett minus istället för plus. Och så berättar en del om hur sossarna drev ut finanssektorn ur landet när dom höll på med sin egen "national-socialistiska jude-förföljelse" på 80-talet. Och skatteintäkterna försvann i stället för ökade. Och det vill man ju inte ska släpas fram ur mörkret.
Världen idag är så mycket sämre än på 60-talet muttrar dom nog över. Och det är väl en del av S bekymmer. Världen blir mer och mer nyliberal/kapitalistisk. Förr kunde man bara plundra företagen. Men nu flyttar dom ur landet. Globaliseringen är ett elände för socialistkommunisterna. Förr kunde man lite på sina bröder också. Men det går inte numera. Titta bara på Vietnam som blir mer och mer marknadsliberalt. Bara Nordkorea man kan lita på. Ja lite Frankrike också. (Dom borde kanske starta en klubb. "Vi som går back". Syftandes på BNP då).

Har du möjligen läst på fel rad.
När jag tittade gick M framåt och håller på bli största parti.
Och det är väl inte så konstigt. Nu när folk ser vansinnet med Svamp så är Alliansen det enda alternativet.

Ökningarna och minskningarna i opinion speglar ganska bra hur jag tyckte senaste partiledardebatten gick. V, SD och C ökade, de gjorde bra ifrån sig i debatten. Björklund var som han brukar. Resten var dålig och minskade. Jag trodde dock att moderaterna skulle rasa ordentligt, för det var nog det sämsta framträdandet i en debatt jag någonsin sett. Hon var som en robot. Till och med i eftersnacket så kom hon med samma intragglade intetsägande ramsor.
Även fast jag inte sympatiserar med hennes åsikter helt så kan jag lätt se att Lööf numera är alliansens stabilaste och bästa personlighet i debatter. Jag ogillade henne stark första gångerna jag såg henne i debatter pga att hon var opersonlig och robotisk, men hon har växt i mina ögon och är nu rätt stark. Jag tror inte att deras ökning har någonting alls med centerpartiets politik att göra.

Det kan kanske möjligtvis spela in att SVT och SR har kört glesbyggdstema på sistonde. Där upplevs C, V och SD som partier som bryr sig lite i alla fall. Ytterst lite.

Här är en lättläst graf för utvecklingen av alla partier, också en graf på hur mycket de olika opinionsinstituten felskattar de olika partierna.
För er som vill lyfta blicken något.

https://docs.google.com/file/d/0B7m9daulLNZLcjZDUzVVWUZKLVk/edit?pli=1


Ett mycket välgjort arbete.

Skapad av "FranzLisztBlevEj75"
#FranzLisztBlevEj75

Och i grafen ser man att Alliansen nu är större än de röda. Det är alltså dags för ett nyval. För man kan väl inte regera på blå budget i minoritet då de blå är i majoritet? Det låter vansinnigt.

Exakt så här ska man alltid betrakta gamla Sifos undersökningar. Man kommer aldrig att bli besviken.

Sifo mönstret känns igen. Att de gav Sd en liten aning mer denna gång var nödvändigt om de vill undvika slippa bli ett dåligt skämt.

V och Mp för högt och S för lågt. Intern omfördelning på vänsterflygeln.

C för högt och Sd mycket för lågt hos den samlade oppositionen.

Nu har samtliga opinionsinstitut rapporterat att S tappat till mellan 25-28% så om det rör sig om en underskattning av S (det lättaste partiet att mäta) så måste det vara ett nytt strukturellt mätfel som uppstått.

Sympatierna har förstås gått till SD men Sifos mätmetoder tolkar det som ökade sympatier för V och Mp. Det vara samma sak 2010-2014 då S, V, Mp skulle få egen majoritet. I själva verket var det förstås strukturella mätfel som räknade SD sympatisörer som V- och MP-sympatisörer.

Var kommer förresten myten om att S "alltid underskattas" i opinionsundersökningar? De enda gångerna S har mätt under sitt valresultatet är under Juholt-debaclet. Till och med inför valet 2006 överskattades S i 9/10 mätningar.

Det där tror jag inte det minsta på som lösning. S har redan bytt partiledare flera gånger på kort tid och varje ny partiledare har efter en kort stund visat sig vara en katastrof. Hade det funnits en lämplig partiledare inom S borde de ha hittat denne redan för konkurrensen har varit extremt låg.

Sossarnas grundproblem är heller inte partiledaren egentligen, utan politiken. Redan Mona Sahlin konstaterade att S måste förnya sig för att bryta eller ens minska den långsiktigt starka nedåtgående trenden som de haft så länge.

Så länge de inte förmår att modernisera sig kommer S fortsätta ned och en ny partiledare kan bara skapa en tillfällig uppgång, detta som effekt av att väljarna känner att det är skönt att slippa den nuvarande som de helt tröttnat på.


Paniken inom S lär dock vara markant när de nu återigen är nere nära Juholts absoluta bottensiffror. Detta borde innebära att de måste genomföra ordentliga förändringar som t.ex. att bryta med MP. Men detta kommer heller inte lösa grundproblemet så det är inte osannolikt att S blir helt handlingsförlamade av paniken då de helt enkelt inte ser någon lösning alls. Fullt möjligt alltså att S bara fortsätter förtvina utan att de gör något. Det är i och för sig bra men vad värre är att den handlingsförlamningen även drabbar hela Sverige då de olyckligtvis sitter i regeringsställning.

Se i grafen ovan... där ser man hur mycket de olika partierna över- respektive underskattas och av vilka institut.

Glöm inte att de som fortfarande är kvar i M är obotliga optimister. De behöver nog inte mycket för att tillfredsställas. Det faktum att AKB tagit avstånd från Reinfeldts politik (om än bara väldigt subtilt) kan räcka långt. För dessa är den nya partiledningen vad som ger hopp, vilket ursäktar hennes i övrigt fullkomligt tafatta anblick.

Tredje lägsta stödet för sossarna, genom tiderna.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/opinionslaget-kan-styra-sverige-mot-nyval_4567960.svd

För det första är Socialdemokraterna på väg mot ner mot siffror som partiet aldrig tidigare har upplevt. S-siffran i dagens väljarbarometer är det tredje lägsta resultatet någonsin i Sifos snart 50-åriga mätserie.

Undrar hur mycket partiets siffror kan krympa innan yxorna börjar slipas i VU? Problemet när man jämför med Juholt (undrar om sossarna ångrar sig? ) är ju att Löften är statsminister.

Det går inte bara kasta ut honom i kallvattnet som man gjorde med företrädaren. Här måste det in en sjukdomsbild som det går för folk att sympatisera med. Hjärtproblem, stress, gått i väggen kan fungera. Och så snabbt in med Mikael Damberg på en fredagseftermiddag när folk har annat att tänka på.

Så är det. På 80-talet insåg fler och fler att förstatligandets väg är död. Och iom Sovjets fall och vänsterpolitikens katastrof släppets fram i media så är den vägen inte framkomlig. Sedan dess kan man nog säga att S irrat omkring och varit ett kritiskt missnöjesparti. Men rullat på ganska bra ändå pga rutin och förmåga att vädja till folks egoism.

Salinskans väg att sikta in sig på feminism och hur folk knullar kan dock inte samla 40% av väljarna. Speciellt inte som dessa ska delas med mer extrema partier som FI, och V och Mp.

Under flera mandatperioder så räddades S av Göran Persson som förde en mer pragmatisk politik som inte var utpräglat vänster. Man sålde bl a ut statliga företag och kommuner fick inte lägre ta skattepengar och konkurrera med privat näringsliv. Dvs en hel del som går tvärtemot traditionell S-politik.

De som nu händer med Svamp-regeringen är att man tar ett steg vänsterut, jämfört med Göran Persson-regeringen. Och det är nog mycket därför som folk blir pissed of på S. Opinionen har rört sig en bit högerut på 30 år.

Och omvärlden ser inte heller ut som för 30 år sedan. Och folk tittar på Grekland och många är väl inte så imponerad av konsekvenserna av vänsterpolitiken. Det är iaf inte riktigt det man vill ha.
Och Frankrikes socialistiska påhitt som leder till tillbakagång för Frankrike imponerar väl inte heller.

S har helt enkelt ett rejält ideologiskt problem som de ruvat på i 30 år. Utan att hitta en lösning.

Och det är uppenbart att dagens Svamp-regering inte är en väg framåt. Hur många jublar över att S först lovat att ordna jobb-frågan och sedan kommer Justitieministern och säger att man ska likvidera företag som försöker rekrytera en kompetent styrelse.
De flesta förstår att likviderar man företag så minskar inte arbetslösheten.

Folk må ha varit trötta på Alliansen, men för fler och fler så är Svamp värre. Och i frustration meddelar dom det i opinionsundersökningarna.