Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Mitt intryck är att Sverige (på ett mycket farligt sätt) i det mesta tar efter USA, vilket i sin tur imiterar sin hemskaste delstat, Kalufornien, med sitt gapande gini-index.

Notera att Sverige i motsats till t ex Tyskland, Frankrike, Australien och Nya Zeeland anser att det är bra att privata företag hindrar Trump att nå ut till sina väljare.

USA håller på att spricka i etnisk konflikt, men tills kollapsen kommer får Demokraterna allt starkare kontroll över politik och federal förvaltning i samråd med sina uppdragsgivare inom akademi, bank, media, IT. Demokraterna har nu genom att identifiera den vita medelklassen som huvudfienden lyckats kombinera röststyrkan från icke-vita och vita urbaniter, pengarna från kapitalet och rättfärdigheten från media och akademi. Om man betraktar dessa sfärer ser man att de i Sverige täcks in av V, S, C och MP.

Centern har redan orienterat sig som en del av rörelsen mot medelsvensson.

Bra poäng!

I en annan tråd skrev jag för några dagar sedan ett långt inlägg om just det du just tog upp och jag instämmer mycket i din analys. Dock tror jag inte de etniska motsättningarna verken är själva kärnanfrågan eller dess ursprung utan bara en del av dess praktiska utfall. Frågan är väldigt intressant, men jag känner att vi håller på att lämna topic en smula. Ifall du finner mina funderingar om de bakomliggande orsakerna till det allt mer polariserade samhällets framväxt intressant att ta del kan du läsa det här: (FB) Vanliga liberaler allt mer illiberala?

Men likväl har du nog rätt i att C och deras väljare gjort ett val i den polariserade värld vi trots allt lever i. Det är dock intressant att notera att de svenska och amerikanerna libertarianerna valt olika sidor. De amerikanska har oftare valt den "högra sidan" dels av ekonomiska orsaker och dels för att de uppfattar att högern i större utsträckning representerar valfrihet och individualism och vänstern kolliktivism. I Sverige förefaller dock avståndstagandet till det hotande "bruna" vägt tyngre.

De socialliberala har dock i såväl Sverige som USA valt att gå med vänstern. Och såväl i Sverige som i USA har detta i praktiken inneburit att socialliberalismen så kraftigt försvagats att den, åtminstone i sin ursprungliga rena form, nästan försvunnit från den politiska spelplanen.

Ja, det kan bli ett mycket intressant val 2026. Man kan undra om det verkligen ger så mycket effekt hos väljarna att byta sida en gång till. Till och med liberaler borde väl ha svårt för ett parti som ständigt överger sina samarbetspartners?

Nå, L är kanske det mest intressanta partiet att följa i OU framöver, liksom förstås MP. Partierna har en delvis gemensam botten, även om det inte alltid har märkts så uttalat.

Lyckligtvis tror jag du har fel där. Självklart kommer det inte att gå att locka stödröstare från väljare som vill byta ut Stefan Löfven, även om det innebär inflytande åt (SD). Det enda de kan åstakomma genom att försöka byta sida är att stoppa ett eventuellt inflöde av (S)-märkta stödröstare.

Det som blir intressantare tycker jag är hur (C) agerar. För budget majoritet krävs ju att (V) röstar för en JÖK budget om (L) formellt lämnar. Även om partiet eller väljarna kanske accepterar att det är priset för att blockera (SD) så har ju Annie Lööf personligen profilerat sig som en riktigt marknads-liberal högerpolitiker. Frågan är om hon kommer att försöka ändra profil, och knyta sig till ett vänster-block som inkluderar (V), eller om hon kommer att fortsätta hota med att rösta fram (M) budgetar (även om de är förhandlade med (SD)) för att pressa (S) höger ut?

Hur (C) agerar är mer spännande i vilket fall. När det gäller (L) är de helt enkelt på väg att bli irrelevanta.

Det märks att allt fler från SD går till Moderaterna. Folk är trötta på SD:s populism och Åkessons lodis stil. Fantastiskt att S inte längre är Sveriges största parti.

Det finns mycket intressant framöver. Om L lämnar JÖK, så behöver Löfven få med sig både C och V, och det är förvisso spännande initialt, men jag tror inte att C är beredd att ett år innan nästa val rösta emot SM blott för att V röstar för. C kommer att rösta med S. Hur detta påverkar opinionssiffrorna är förstås nästa fråga, men jag tror inte att C förlorar så mycket - men jag kan ha fel där. C har en rätt hård kärna av väljare, liksom S har.

Jag tror också att L är på väg att bli irrelevanta, och förmodligen visar OU på detta även de närmaste månaderna.

Har inte kunnat släpa den senaste mätningen... Demoskops mätning förändrar tveklöst det politiska landskapet, inte bara för att M är det största partiet i den. Om mätningen skulle bli valresultat har förutsättningarna för de möjliga regeringsalternativen helt förändrats. Så här ser det alltså ut:

Alliansen 2.0: 40,6%
De rödgröna: 28%
De rödgröna + V: 37,5%
M, KD + SD: 48,6%
Januaripartierna: 39,5%

En Alliansen 2.0 vore större än de rödgröna, inklusive vänstern. Det skulle göra en Alliansregering passivt, men inte aktivt, beroende av SD-stöd.

Beroende skulle bara finnas ifall SD skulle vara berett att rösta på socialdemokratisk och miljöpartistisk politik. Detta är avgörande viktigt. Alliansen var ett riksdagsmandat mindre än de rödgröna i valet 2018 och skulle därför ha blivit beroende av SDs aktiva stöd, i varje omröstning, vilket ytterst fick två partier att lämna den.

Januaripartierna är tillsammans mindre än en Alliansen 2.0. Det tar bort argumentet att detta blocköverskridande samarbete behövs - eller ens skulle räcka - för att beröva SD och vänstern inflytande. Ett nytt januarisamarbete skulle tvärtom bli aktivt beroende av stöd från SD och eller vänstern.

Moderaterna och KD når inte majoritet med stöd av SD. Det är ytterligare ett minoritetsregeringsalternativ. Det krävs minst ett parti till för att nå majoritet.

För den som vill se en ny regering utifrån Demoskops siffror, vore en Alliansen 2.0 ett alternativ som vid behov kunde förhandla både åt vänster och höger. Utifrån dessa siffror är Alliansen det regeringsalternativ som skulle ge minst inflytande för SD och vänstern.

Ja, visst finns det invändningar mot realismen i en pånyttfödd Allians. En Alliansen 2.0 skulle kräva sakpolitiska förhandlingar. Det skulle kräva att streck drogs över gammalt groll, händer som sträcktes ut och förtroende som byggdes. Men det finns inget regeringsalternativ som inte har svagheter.

Det intressanta är dock att L verkar vilja byta fot och C har nyanserat migrationspolitiken. L är inräknade i siffrorna ovan, men ligger långt under spärren.

Opinionen ser nu ut att bli mer rörlig, det skiljer mellan olika mätningar och institut. Men mätningen visar hur också många mindre förändringar kan förändra spelplanen.

En Alliansregering skulle vara beroende av SDs aktiva stöd för att kunna tillträda (att inte SD röstar emot Kristersson som statsminister).

Den behöver även SDs medverkan för att få igenom sin budget (att inte SD röstar på Socialdemokraternas budget).

Det senare tror jag inte är så viktigt för SD kommer ändå aldrig släppa fram en ny alliansregering. SD kan — kanske — släppa fram en ren M-regering eller M, KD och L, men bara efter regeringsförhandlingar som ger SD samma inflytande över politiken som M.

Tycker själv att detta är en ren katastrof. Man kan riktigt se framför sig (M)-företrädare så och upprepa "Alliansregering, Alliansregering, Alliansregering,...." som svar på varje fråga om en sådan ter sig det minsta realistisk under valrörelsen.

Det gäller för (SD) att göra klart att (C), (L) och (MP) är huvudmotståndare och att de kommer att rösta nej till varje regering som innehåller något av dessa partier. Extremist-mitten måste isoleras till varje pris.

Den konstellation du missar är (S)+(V)+(SD) som är de som måste samlas och rösta NEJ till en Allians 2.0. I Demoskop får de 52.4%. Det betyder att en Allians 2.0 regering inte kan tillträda. Det räcker dock om (M) ökar lita grann och (L) klarar sig kvar så kan det bli den lösningen vi får. Hemska tanke...

Om M börjar tala om Alliansen i valrörelsen så kommer de tappa väljare snabbt. Att de ökar nu är för att väljarna tror att de kommer samarbeta med SD.

SD kommer säga nej till regeringar med C och MP det har de gjort klart tidigare. L skulle de kanske acceptera om de byter sida igen.

Det viktigaste är regeringsförhandlingar. Sedan spelar det inte så stor roll exakt hur regeringen ser ut, men SD måste ha samma inflytande över regeringspolitiken som M, antingen i eller utanför regeringen.

Om M får bilda regering med något sorts passivt stöd av SD utan regeringsförhandlingar och sedan genomföra all den politik som vi vill se, till synes på eget initiativ, så kommer SD aldrig mer över 10 procent i opinionen.

C och MP kommer vi inte acceptera för det kommer bara bli skit av det så igen idé att ens försöka. Det är dessutom en principfråga. Skulle M kräva att ha med dem så visar de också att de är helt oseriösa och förhandlingar med dem meningslösa. Det blir ju samma regering som idag.

Om gräset var blått och himlen grön: M kommer aldrig genomföra SDs politik utan SD. Men vi stärker våra kort internt i M hela tiden. Kör de över SD kommer de få interna splittringar. Genomför de SD-politik får de förvissa också interna motsättningar så de får välja helt enkelt. Det som L inte lyckas med nu.