Den stora, allmänna opinionsundersökningstråden

Jag tolkar dig som att M och KD redan nu har tappat sina liberala väljare, och att det därför inte skulle bli något större tapp för M om de bjöd in SD i leken. Har jag tolkat dig rätt?

Ja, typ. Sina "liberala" väljare. Inte något större tapp långsiktigt.


Det beror dock på vad du menar med "bjuda in SD i leken".

Sitta i en regering? Då skulle nog M tappa så pass mycket att de skulle typ upplösas. I dagsläget alltså.

Samarbeta [typ som V och S under förra mandatperioden]? Absolut, trots att det var helt omöjligt för 4 år sedan. M/KD har redan gått i denna riktning. Direkt (KD:s senaste utspel) eller indirekt (M:s anpassning av mig.pol osv). Sakta, i pyttesmå steg, men ändå. Om KD:s senaste utspel visar sig politiskt framgångsrikt (alltså i mätningarna) kommer M nog följa med, förr eller senare. Hade SD släppt abort, miljö och annat trams hade det gått mycket snabbare, men de är tyvärr fortfarande ger "ett gäng skånsk trash med låg IQ" vibbar för den genomsnittliga "borgare" även om denne sympatiserar med deras mig.&lag&ordning politik...

Löfven fick förfrågan och tvärvägrade.
Då återstod V och MP......
Fjamåt är en äkta Svensk katastrof.

Stödhjul är en form av liknelse. Då får vi likna regeringen vid en cykel. Det C gått med på är att inte slänga ut en spikmatta framför cykeln. Man får svårt att hitta sakliga människor som kallar det stödhjul.
V som får hjälpa regeringen att inte trilla omkull kanske däremot kan ses som stödhjul.

Så det C-väljarna får ta ställning till är om det var sämre att avtala om det som de avtalat om, än att utsätta sig för utpressning av SD en gång i veckan.
Uppenbarligen verkar C-väljarna anse att det första är bättre än det sista. Det har iaf inte rört sig speciellt i marknadsandel för C.

Utan tvekan var målet att blida en borgerlig regering med M+C+L+KD. Men för att kunna göra det var de partierna tvingade att få fler mandat än V+S+Mp. Det fick man inte och därmed försvann den möjligheten. Visst försök att få över Mp på sin sida gjordes. Det blockerades till sist av M.

Men man behövde få till en regering, och då fanns inte mycket optioner kvar. Det kan nog de flesta väljare inse. Och är därför inte speciellt upprörda. Och vi ser inte heller några stora förändringar i opinion. Ebba syns mer och har fått en del väljare. Det är ungefär vad som hänt.

I ditt fall är det nog så att du har en känslobaserad preferens och letar efter sådant som kan vritas till att bekräfta den. Därav stödhjulspratet. Och ignorerar det som motsäger den. Men C-väljarna har inte din känslobaserade preferens och tar antagligen in en mer komplett bild, och hamnar därför inte i din slutsats om svek.

Ebba Busch Thor som backat med 6 procentenheter på två månader.
– För Ebba Busch-Thor personligen är det bland SD-väljare som förtroendet har försvagats. Det kan delvis handla om att de markeringar som Busch-Thor och KD gjort för att parera abortdebatten inte går hem bland SD-väljare, säger Demoskops opinionschef Peter Santesson.

Det låter ju jättetroligt att det skulle bero på abortdebatten.
Fan vilka nötter det finns inom MSM. Tror dom verkligen själva på vad dom påstår.

Jag vet inte om det är en känslobaserad preferens att använda ett allmänt vedertaget uttryck som bevisligen Fjamåt själv har använt.

https://omni.se/loof-jag-kommer-inte-att-ata-upp-min-hogersko/a/0e282b62-f53c-4d14-b4a4-afa6c9776a48

2013 sa Centerledaren Annie Lööf att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att bli ett stödhjul till Socialdemokraterna, ett uttalande som på nytt fick spridning efter regeringens och Alliansens decemberöverenskommelse.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/annie-loof-har-manovrerat-in-sitt-parti-i-en-nyckelposition-i-svensk-politik

Lööf som under hela sin politiska karriär drivit en klart uttalad borgerlig politik och som ofta anklagats för nyliberalism har genom vinterns regeringsuppgörelse blivit det stödhjul för Stefan Löfven som hon tidigare lovade att hon aldrig skulle bli.

Slut citat.

Uttrycket stödhjul i politiken betyder för mig ett parti som stödjer en statsminister utan att själv sitta i regeringen och därmed slippa ansvar. Alltså som C gör idag. Så länge Löfven håller sig till uppgörelsen har han fått carte blanche för allting annat. Nog om det.

Helt riktigt så har C inte förlorat på JÖKen. Tendensen är att man snarare ökat någon procent. Till skillnad mot L. Där man uppenbarligen blev upprörda och lämnade. Trots att även de väljarna kunde se att det inte fanns många optioner kvar som du uttrycker det.

Men fortfarande är det så att hon lurade sina väljare. Hon/Alliansen skulle avsätta Löfven och bilda en Alliansregering. Att återinsätta samma Löfven efter hans avsättning var aldrig ett alternativ i hennes valrörelse. I stället garanterade hon att C inte skulle bli ett stödhjul åt S.

Alltså hade L en annan typ av väljare än C. Där C innehåller många rabiata SD-hatare. Som bevisligen då inte anser sig vara lurade av löftesbrotten. Och inte bryr sig om Alliansen.

Det ska bli intressant att se hur Fjamåt positionerar sig i nästa valrörelse. Och om hon då också kommer att måla in sig i flera hörn som förra gången. För nu vet hon att hennes väljare inte bryr sig om att bli blåsta. De verkar uppskatta det. Så länge SD hålls utanför.

Jag är inte ute efter att här försvara eller fördöma regeringen politik som sådan, men om Löfvet brutit löften så beror det ju på att han fått kompromissa med borgliga partier. Om väljarna till äventyrs vill ha en vänsterpolitik, så bör de ju rösta på vänsterpartier! men det gör man inte; den sittande riksdagen är den mest högerinriktade i modern tid i Sverige - och då vore det ju märkligt om denna folkvilja inte manifesterades i praktisk politik, eller hur?

Syrizas situation var helt annorlunda - man hade gått till val på ett populistiskt och helt orealistiskt politiskt program som inte höll för konfrontationen med verkligheten - det var alltså inte den parlamentariska situationen utan ekonomiska realiteter som tvingade fram detta "svek". Tsipras är en populist - det är inte Löfvet!

Vad Kristersson beträffar, så saknade han strategi, fantasi och ledaregenskaper nog för att utnyttja den stora majoritet för högerpolitik som finns i riksdagen, och därmed gick han miste om statsministerposten. Att moderaterna vill ha honom kvar är en gåta, liksom att väljarna fortfarande dras till moderaterna.

Mitt hopp är att moderaterna byter ut Kristersson mot en pragmatisk resultat-inrikad konservativ politiker, som kan göra affärer med alla andra partier. Det finns gott om sådana i kommunerna!

Tappet för M hade nog inte blivit speciellt stort närmare 90% av deras väljare är för ett samarbete, så dom flesta önskar nog att Kristersson byts ut till någon som är intresserad av vad majoriteten önskar.

Det är inte självklart alls vad som skulle hända om Kristersson tydligt deklarerade att nu är det dags att börja samarbeta med (SD) för att säkra möjligheten att bilda regering. Det är ju trots allt kört om de anti-socialistiska krafterna splittras i två delar som vägrar samarbeta.

Problemet är att jag tror att alla som har insyn i (M) har helt olika bilder. Jag vet att det finns gott om partimedlemmar som skulle välkomna ett samarbete och bli överlyckliga om vi kunde släppa skräcken inför (SD). Samtidigt misstänker jag att många andra partimedlemmar skulle bli förskräckta. Det beror nog till stor del på var i landet man bor och vilka man umgås med.

Att 90% av väljarna önskar ett närmare samarbete med (SD) behöver ju inte heller betyda exakt vad man tror. I dagsläget, där det fortfarande brunstämplas och Kristersson inte ens kan prata i telefon med Åkesson ens under talmansrundan, så kan ju "närmande till (SD)" betyda något så trivialt att man önskar att Kristersson åtminstone kan prata med (SD) företrädare. Det behöver ju inte betyda att man önskar ett organiserat samarbete kring ett regeringsalternativ...

Sanningen är väl den att vi inte riktigt vet vad (M) väljarna egentligen tycker. Är det så att 90% verkligen vill ha ett organiserat samarbete och ett gemensamt regeringsalternativ (eventuellt med (SD) utanför regeringen) eller är det att gå för långt? Kanske det bara är så att 90% tycker att man bör kunna prata med (SD) och kanske förankra sin politik där men att man absolut inte bör förhandla om det innebär att (SD) får igenom delar av sin politik som (M) väljarna själva inte håller med om?


Det är svårt att veta hur reaktionerna skulle bli faktiskt. Man kan bara gissa....

Om partiledningen inte vill bilda regering med KD och SD och inte heller med S, Mp, C och L i framtiden, så vad är deras plan för väljarna, eller väljarna är kanske nöjda med detta.

Att man inte gillar samarbete med (SD) behöver ju inte betyda att man är nöjd med evig (S)-regering. Snarast betyder det väl att ens egen ståndpunkt inte är särskilt genomtänkt...

Det är ju ungefär som med alla andra frågor. Väljarna tycker en massa utan att egentligen ha den minsta grund för sin ståndpunkt. Ungefär som folk som väljer bort nötkött av klimatskäl när just idisslare passar utmärkt in i ett långsiktigt hållbart jordbruk där åkrarna måste användas för klövervall var tredje eller fjärde år och då är ju just kor och får idealiska för att beta av den och gödsla jorden. Påpekar man något sådant blir folk snarast arga och vägrar lyssna då det vore ett för stort fiasko att ha uppoffrat sig till ingen nytta alls. Bättre då att lita på Miljöpartiet...

Det verkar vara partiledningen som är mest emot att samarbeta med andra partier, inte väljarna.