Ni som går in för att slåss, Är ni ute för att skada?

Som topic, är ni ute efter att skada när ni väl tar steget till ett slag eller en spark på en annan människa?

Eller är det en reflex som utlöses av stolthet osv?

Hur tänker ni om saken, ni som någon gång hamnat i salgsmål?

Jag har endast försvarat mig och jag var endast ute för att skydda mig själv och mina polare.

Slåss jag gör jag det för att skada/döda/förgöra.

Det handlar om att vidhålla sin personliga sfär då någon inkräktar i den. Detta kan leda till att man slår först. Oavsett är det för att värja sig från ett hot. Exempel skulle kunna vara en alkis på bussen som sätter sig brevid, initierar kroppskontakt och fortsätter efter man sagt åt.

Det vanligaste vid regelrätta slagsmål är man inkräktar på varandras utrymme.

Oprovocerat våld är däremot fullständigt oförståligt.

Om någon slår mig så är det klart att jag vill skada personen i fråga. Ser även ner på människor som oprovocerat slår en annan människa att jag inte har några problem med att bruka övervåld. Sparkar i ansiktet när personen ligger ner är lite en självklarhet, annars lär dom sig ju ingenting.

Och nej, jag är inte ute för att skryta för jag slåss då fan inte mycket och jag är inte bra på det heller men det brukar gå vägen när det gäller.

Om jag använder våld för att försvara mig själv så är jag ute efter att göra skada. Om jag inte finner hämnd (genom skada) nödvändig så undviker jag konflikten.

Jag slår någon för att få bort den ifrån mig. Han ska inte komma komma åt mig igen. Men jag vill ju egentligen inte skada bara oskadliggöra.

Det mest ärliga och samtidigt mest underhållande jag läst på jävligt länge, det är skönt att folk är ärliga ibland - allt handlar inte om att mäta kukstorlek, bra!
Obs. Jag är faktiskt helt seriös, även om det kanske inte verkar så!

Jag avskyr fysiskt våld i alla dess former men har varit i situationer där det har varit den enda vägen jag sett ut ur en konfrontation. När väl barriärerna släpper så finns det bara en tanke. Snubben ska ner innan jag ska ner. Inget annat.

Nu är jag inte våld-för-nöjes-skull-killen alls. Utan snarare uttrycker avsky för troglodyter som använder våld som argumentationsteknik - men det finns situationer där man antingen försvarar sig eller går under. I det läget är valet enkelt. Killen framför en ska må väldigt mycket sämre än man själv gör och det på kortast möjliga tid.

Sedan att jag är "fittan" som gärna och tveklöst tar till alla möjliga medel för att uppnå målet är en annan fråga. Jag har inga problem att sparka i skrev, slå flaskor eller bita sönder öron. Återigen så hamnar man där så är valet enkelt: du eller killen mittemot.

Beror på helt vilken situation bråket börjar En vanlig fre/lördagskväll som man har druckit lite och hamnar i bråk så vill jag absolut inte slå halvt ihjäl ngn. Då går jag hellre ifrån platsen, eller så blir det något enstaka slag, skulle inte sparka på ngn som låg ner bara för han kalla mig hora och gett mig en smäll. Om jag där emot skulle se en våldtäkt eller någon jag bryr mig om skulle vara hotat..

Ända orsaken till att jag inte vill sparka in pannbenet på ngn som käftat är att jag inte är en gangster, skulle se det som ett stort misslyckande och bli fälld för misshandel. Man borde komma ihåg att det mesta går att lösa genom och bara prata. Men så klart har alla en gräns av hur mkt skit man kan ta, efter det får antagonisten skylla sig själv

Man ska inte ge stryk förens man vet hur det känns att få stryk.

Känns inte riktigt som en relationsfråga, det här.

Flyttad till Psykologi.

/mod