Meningen med livet är ingenting, men vad är " ingenting"?

Meningen med livet är för det första en väldigt underlig fråga. Om man ställer den frågan så antar man att det finns någon större kraft (gud) som har haft ett syfte att sätta oss här. Frågan borde egentligen ställas mer individuellt istället för att söka ett generellt svar.

Men ingenting är avsaknaden av någonting. Lite granna som att vakuum är avsaknaden av materia.

Såvida det inte finns någon gud så är sökandet efter en egentlig mening överflödigt. Att gnälla över sådana saker innebär ungdom eller något sjukligt. Det är inget fel med det, men man ska veta att man kan och ska söka hjälp om så är fallet, och det skriver jag med det fullaste allvar. Det lustiga är förvisso att folk uppfattar det som brist på intelligens att påstå något sådant.

Det finns ingen generell mening. Organismer triumferar genom att föröka sig, men det innebär sällan sällsamhet hos den som skapat avkomman. Gillar du inte ditt liv så behöver DU ändra på något, livet i sig är inte bristen. Kanske tror du att du vet för mycket. Om så är fallet så har du mycket att lära.

Meningen med livet är att må bra

Vad meningen med livet egentligen är enligt "facit" ,om det nu finns ett sådant, har jag såklart inte den blekaste om, men enligt mig är meningen med livet att leva ett så bra och meningsfullt liv som möjligt, vad som är bra och meningsfullt är upp till var och en att avgöra.

"Ingenting" I detta sammanhang menar alltså att det inte finns en objektiv mening.
Det betyder inte att man inte kan skapa sina egna mål och meningar.

Man kanske kan se livet som en cykel, och det är meningen att cykeln ska fortsätta...

Meningen med livet är inget.
Den stora riktiga frågan är:
Vad är meningen med döden?

Om ALLT är allt och vi för enkelhetens skull definierar allt som: konkret, abstrakt, orsak och verkan.

INGENTING bör ju vara ALLT's motsats. Då kan man definiera ingenting som INVERTERAT ALLT.


Synpunkter på detta mottages med intresse...

/Middes

Vad är det för synpunkter du väntar dig? Rent intuitivt bör ju allt vara motsatsen till ingenting. Frågan är ju förvisso om allt som finns är tillräckligt för att vara en motpol till ingenting. Har man en färglös ruta så är där ingenting, motsatsen bör ju vara en ifylld ruta. I vårt universum så händer det tydligen saker överallt trots att det inte finns någon massa där.

Att fördröja sig vid existentiella bekymmer är en fas som förhoppningsvis går över. En förlängd sådan behöver inte innebära större sanningshalt. Nog för att existentiella bekymmer är hälsosamt, men det ska inte domdera ens liv, snarare vara en grund för det.

Jaget är varför vi tror vi är något. Vi har skapat Jaget under många tusentals år. Orsaken till varför vi har jaget idag är droger som gjort oss mer egoistiska och empiriskt tänkande. Det medvetna som vi hade förut har blivit allt mer omedvetet under en lång tid.

Jämför ruset på t.ex. psilocybin-svampar och alkohol, svampar gör dig mer medveten och du kan känna att du inte är någon alls, jaget finns inte i lika stor utsträckning som när du skulle vara nykter.

Alkoholen gör dig egoistisk och jaget förstärks en hel del. Det är du som är "bäst" och ingen annan.. Säger då inte att just detta stämmer in på alla men på de flesta gör det det. Användandet av en drog i många tusentals år har förändrat vårt sätt att tänka. Nästan alla strävar efter att bli något eftersom deras jag har nått den gräns då de måste ha en "empirisk livsstil".

Jaget har skapat Något.

Först måste man definiera "mening". Evolution - som skapar liv - är bara en process. Något "meningslöst" skapade något meningsfullt; våra känslor.
Utan känslor - ingen mening, utan dem spelar det ingen roll om något är på sätt A eller B.
Sedan är det i många fall individuellt vad som aktiverar dessa känslor men jag vågar påstå att alla vill undvika lidande och söka lycka. Allt som inte är kopplat till känslor är "bara" processer, de har en logik, ett följdsamband, men ingen mening i sig.

Det är en konsekvens av evolutionens process att vi fått känslor och syftet med dessa är att vi ska bete oss på ett sätt som är gynnsamt för får reproduktion, det är ett mer förändringsanpassat alternativ till instinkter.

Känslor är meningen med livet, eller rättare sagt; undvikandet av lidandet och strävan efter lyckan. Och det är i det "naturliga beteendet" dessa känslor vi föredrar - i regel - aktiveras.

Meningen med livet är inte "ingenting", bara liv vars drivkraft är instinkter kan existera då. Däremot kan man säga att orsaken till livet saknar mening.

Om man ska filosofera kring begreppet "ingenting". Kanske finns det inte någon "icke-existens", något kanske alltid existerar. Liksom det inte måste finnas en början eller slut så måste det inte finnas en motsats till "något". Vi är "bara" en livsform på en liten planet, i vårt liv är den en praktisk "kunskap" att förvänta sig att saker och ting har en början och ett slut. Vi är "designade" för att skapa avkomma här på jorden, inte greppa universums under. Därför kan vissa saker får oss vara väldigt svåra/omöjliga att föreställa sig.

Livets mening är din subjektiva, alternerande tro som genast blir meningslös vid ditt dödsögonblick.