Vaknar med panikångest, går det över? (citalopram)

Har kollat igenom trådar om citalopram och biverkningar, men antingen är de väldigt långa (orkar inte läsa igenom hela) eller också finns inte svaret på min fråga i dem.

Jag började käka citalopram i lördags och idag var min sista dag med 10 mg, imorgon är tanken att jag ska gå upp på 20 mg. Men jag är rädd för att göra det. Anledningen? -Jo jag tar citalopram p.g.a. en långvarig depression och generell ångest. Har tidigare haft problem med panikångest främst på nätterna. Det jag då upplevde var en stark övertygelse om att mitt hjärta slutat slå och att jag skulle dö, jag fick väldigt svårt att andas och massa andra "vanliga" panikångestsymptom. Har inte upplevt det på år och dagar men så vaknade jag i natt och upplevde precis samma sak, det hann dock inte utveckla sig till en fullfjädrad attack eftersom jag rent förnuftsmässigt förstod vad som stod på - vilket emellertid inte förminskar önskan om att det inte ska upprepa sig.

Jag vet om att citalopram kan orsaka mer ångest och oro i början. Men jag hade bestämt fått för mig att det bara s.a.s. skulle förstärka de symptom man redan har. Jag kan leva med illamåendet och tröttheten.. Men panikångest. Vad kan jag förvänta mig ska hända när jag utökar dosen imorgon? Kommer det gå över?

Mina erfarenheter av anti-depp är att du får ett helvete i typ 1 månad sen stängs känslorna av iprincip. Citalopram var en av de värsta ssri jag käkade. Hatade den medicinen. Hade jag varit du hade jag skitit i det där rävgiftet om du inte är extremt självmordsbenägen.

Har också tesstat på en liknande SSRI får något år sedan mot panikångest.

Mådde bara sämre fick konstiga drömmar och vaknade upp efter någon timme svettig och hade hjärtklappning.

Efter det har jag gett upp tanken på såna prepparat, mådde ju mycket sämre med medicin än utan.

Kan tillägga att jag inte åt dessa piller särskillt länge, så vet inte ifall de hade fungerat bättre efter ett tag.

För egen del är jag glad att jag inte fortsatte med dessa, kändes inte värt att lida för att ersätta en seretoninbrist i hjärnan som man kanske inte ens har.

Verkar vara idel dåliga erfarenheter här Någon som har något positivt att säga om citalopram?

Slowmedown; på vilket sätt var det ett helvete och hur menar du att känslorna i princip stängdes av? Känns som att jag är beredd att ta att känslorna stängs av lite grann om det innebär att jag klarar av vardagen. Finns det något SSRI du har använt/provat som du föredragit framför de andra?

En på jobbet jag känner lite grand tycker att Citalopram funkar klockrent
mot hans panikångest och depression. Om man inte tycker Citalopram
funkar kan man alltid gå över till Cipralex som är en sorts klon om jag
förstått saken rätt. Cipralexmolekylen är spegelvänd gentmot Citaloprammolekylen.
Av någon okänd anledning funkar det bättre på vissa människor.

Annars så är det som sagts innan så att det tar tid innan medicinen gör nytta.
Flera veckor, och man får räkna från det att man börjat med full dos.

Just citalopram var värst för den gav mig sådana jobbiga biverkningar, mycket ångest, ännu mer depression och en extrem huvudvärk. Dessutom blev jag dåsig och gick runt som en zombie. Folk sa att jag såg sjuk ut som ett lik. och det gjorde jag också...

Det jag menar med att man stängs av är att man känner sig varken glad eller ledsen. Du känner liksom ingenting. Jag tyckte att det var hemskt för jag var inte mig själv. Jag kunde inte skratta eller gråta. Jag kunde känna att jag hade ångest någonstans där inne men det kom inte ut. Du kommer nog märka det om du fortsätter med medicinen att när du slutar så får du tillbaka ditt liv igen, dina känslor ja det mesta. Det kan ju vara på både gott och ont men tro mig det är värre att vara en morot än ha ångest i slutändan. Det finns inget som stängs av lite grann utan du stängs av helt.

Det ssri som faktiskt har hjälpt mig är sertralin. Och självklart är det ju väldigt individuellt. Det var under en period då jag var så sjuk att jag inte klarade mig själv. Låg i princip apatisk i sängen. Hade ingen livslust. Så de tabletterna räddade livet på mig just då. MEN jag önskar att jag avslutade min användning av tabletter tidigare. Dessutom har jag fått jobba med biverkningarna från sertralin lång tid efter. Gick nämligen upp 30+ kilo av dem. Ingen hit kan jag säga.

Nu är jag medicinfri förutom vid akuta behov. Jag har haft depression och ångest i hela mitt liv. Har rätt många diagnoser och jag kan säga till dig är att INGET annat funkar än terapi och ändrat tankesätt och en väldig massa jobb med sig själv. Medicin funkar för stunden, den manipulerar symptomen men grunden finns alltid där.

by the way har jag också haft mycket problem med att vakna av panikångest. Thank god att det inte händer så ofta numera.

Det är en insättningsbiverkning. Be att få 300 mg Lyrica till natten så sover Du gott och vaknar mjukt. Har varit där själv.

Kan bara säga att jag mådde bra när de väl började verka.
Tog ca 6-7 veckor, började på 20mg och hur många atarax
jag ville ta, vid sömnproblem. Äter nu 40mg och inga atarax.

Har hört alla möjliga varianter på biverkningar.
Men ge dom en chans, så du slipper börja på
tyngre grejer. Svårare att bli av med behovet +
svårare att få utskrivet. Lycka till.

Tack för svaren! Ska ge det en chans, fungerar det inte så får jag ta det då! Den här natten gick bättre, vaknade bara en gång och var förvisso rädd/orolig men inte i paniktillstånd.

Ja det är ju fint att få ts att börja missbruka också. Då kan han lika gärna käka benso. Lyrica kommer snart bli narkotikaklassat i sverige och har själv brukat och sett andra bruka skiten. Det är inget bra någonstans. Lyrica förstör dig, väldigt simpelt.

Jag har det utskrivet av han som är ansvarig för all psykiatri inom region norr i SLL. Han är en av Sveriges mest erfarna läkare inom psykiatri.

Jag jobbar själv med läkemedelsutveckling och känner väl till Lyrica och Benzo. Lyrica skall man aldrig ta mer än 300 mg av till natten och just 300 mg. Just tack vare att den förbättrar kortvågssömnen, vilken i sin tur är försämrad av just SSRI. Det gör att TS, jag själv - och andra - vaknar inte utvilade och med ångest. Det finns flera studier som visar på just detta, som jag själv har läst. Under insättningsperioden av ett SSRI är Lyrica i rätt dos därför ett alldeles utmärkt hjälpmedel. Den saken förändras inte av att vissa väljer att missbruka medicinen.

Whiskey är inte narkotikaklassat och minst lika farligt som Lyrica och den försämrar dessutom sömnen.

Att läkare skriver ut lyrica är ju inget nytt direkt. Jag har träffat många höjdare inom psykiatrin och sist jag pratade med min nuvarande läkare som ansvarar för det mesta om inte all inom psykiatri i min region så sa han att lyrica inte kommer användas i samma utsträckning för det är minst lika vanebildande som Benso. Så inom kort blir det narkotikaklassat och kommer inte skrivas ut på rullande band utan så lite som möjligt. Har själv upplevt abstinensen av att avsluta ett bruk av lyrica, det är inget roligt. Du har ju inte kommit dit än kanske eller så hade du jävligt mycket tur, men jag och många andra har fått uppleva den abstinensen. Problemet är inte att människor väljer att missbruka medicinen utan det handlar om att du får en så jädrans abstinens när du slutar att du helt enkelt nästintill inte vill eller kan sluta med den.

Det är aldrig någon som har sagt att whiskey är bra eller att man ska ta det för sömnen, däremot sägs det att lyrica hjälper och det gör det så länge du äter det. Men sen är du körd.