Är värden objektiva eller subjektiva?

Forskning visar mycket höga korrelationer mellan en människas symmetri och dess upplevda attraktivitet. Evolutionärt förklaras det med att högre symmetri orsakas av längre tids evolution, dvs symmetri = högt utvecklad.
Eftersom de flesta människor är överens om detta kan man säga att det är objektivt. Naturligtvis finns de sådana vars åsikt avviker från normen, men det är ju definitionen av sjukdom.

Mina värderingar är objektiva, men kanske är dina inte det. Jag vet nämligen detta för att jag känner mig själv. Vill ni ha bevis, alltså källa, så får ni faktiskt fråga herren Gud.

Han har inte påstått att en illusion INTE var ett tillstånd. Därutöver har du inte bevisat att det alldrig finns illusioner som pr. definition är osanna. Kanske det inte var en illusion att köket hade onödiga egenskaper. Det var en värdering, baserat på kunskap om den ens egen förmåga i förhållande till kökets funktionalitet - och kunskapsgrunden förändrades, vilket gjorde köket mera funktionellt.

Om jag står på en altan, och ser min mamma stå nere på gatan, och jag skriker "Hej mamma!" och hopper ner från altanen, bara för att upptäcka att det inte var min mamma utan en sopsäck - ändrades då sanningen? Pratade jag med min mamma eller var det en illusion som uppkom pga mit dåliga syn? I det förre exemplet lärde du dig att kökets funktioner inte var onödiga, medans jag i mit exempel lärde att "köket" (min mammam, men du fattar) inte alls existerade.

Jag tycker att det finns flera faktorer man måste ta med. Först tiden som lagts ner på arbetet (det är svårt att jämföra ett verk som tagit 10 år och ett som tagit en vecka). Sedan måste man också ta med hur mycket upplevelse verket gett upphov till.

Det bästa konstverket är det som innehåller mest "kvalité", alltså en blandning av tid, möda men framförallt innehåll (hur många tankar, känslor, styrkan på känslor.) Det konstverk som objektivt är mest genomarbetat får oftast bäst respons från andra skulle jag gissa på, det vet jag inte.

Svaret beror helt enkelt på vad man lägger fokus på. Är det viktigast att folk uppskattar ett konstverk eller konstverket i sig?

Man får helt enkelt separera dem. Det bästa konstverket är det som har mest innehåll medan ett annat konstverk kan skapa den starkaste upplevelsen.

Sedan kommer frågan om stil också och där talar ju subjektiviteten totalt. Konstverk A och B kan ju teoretiskt innehålla samma mängd känslor, tankar och arbete men vara av helt olika stilar och då går det inte att mäta.

Vad är det som säger att de två måste konkurrera med varandra?

Det existerar ingen objektiv sanning överhuvudtaget.

Dock är detta en subjektiv åsikt också.. då många tror på gud och en allvetande högre makt.. Då skulle ju en objektiv moral nästan kunna förespråkas.

Själv tror jag inte på något utöver det fysiska, dvs att moral inte existerar egentligen. det är bara en kulturell företeelse.

Allt är bara en stor ekvation av orsak och verkan, ingenting betyder någonting.
Om vi ser bortom våra subjektiva känslor / åsikter dvs.

Vad tycker du om tankar då? Existerar de?

Ja, tankar är fysiska händelser, signalsubstanser och nerver som interagerar med minnen, associationer och percpetion

När jag sa att ingen objektiv sanning existerade så syftade jag främst på åsikter och moral, rätt och fel etc.. menade inte att "Inget existerar överhuvudtaget"

Ursäkta om jag var oklar.

Värden kan vara objektiva och subjektiva. Empiriska undersökningar visar att t.ex. att musiksmak varierar från kultur till kultur (subjektiva värden), men det finns det ändå grundläggande (objektiva värden) uppfattningar om en melodi är sorglig, glad, upphetsande eller deprimerande som delas av alla människor.

Liknande gäller även konst, litteratur och poesi. Men strikt talat är värden subjektiva, men ifall kritiker kommer överens om kriterium för bedömning av ett värde, kan man dra hyfsat objektiva slutsatser!

Hmm, men är inte det en åsikt det också,
att till exempel tankar är fysiska händelser?

Undrar om det innebär att man begränsar tankarna till reflektionerna kring händelserna,
för att,
man kan ju egentligen inte tänka på något utan att ha något att tänka på.

Yidaka, stop med det relativistiske pladder!
Det är inte en åsikt han kommer med, men ett påståenden. Bara för att det inte nödvändigvis inte är sant blir det inte en åsikt, utan närmare felaktig tro (om man kan säga det). Eller? Kanske jag misuppfattat ordet "åsikt".