Turn Off Your Mind - En svamptripp

Samiss skrev redan en trippraport om denna kväll, finns att läsa här: https://www.flashback.org/t1647106

Men jag tänker ta och beskriva kvällen ur min synvinkel.

Kön: Man
Ålder: 20
Längd/Vikt: 174cm/71kg
Dos: 43st toppslätsskivlingar
Erfarenheter: Alkohol, Cannabis, Lustgas, Ecstacy, Bensodiazepiner, Toppslätsskivlingar

Prolog:

ca 22:00-Är helt överväldigad av hur hårt jag trippar och allting börjar kännas riktigt obehagligt. Min andra gång på toppisar, åt 20st första gången, trodde inte skillnaden på 20st och 43st skulle vara såhär stor. Lyckas snegla lite på klockan. Det är ungefär 2 timmar sen vi åt. Det här blir en lång kväll/natt...

Lördag 3.9.2011

ca 18:30-19:00-Efter några om och men så anländer jag äntligen hos Samiss, som erbjudit sin lägenhet som "trippställe". Vi slöar, försöker finna lite lugn och ro och gott humör. Mitch och Stafu anländer efter en liten stund och har varit och handlat världens tråkigaste drog: standardhasch. Nåja, lite standardhasch kommer att räcka gott och väl om vi vill röka när vi ändå trippar.

ca 19:00-20:00- Vi ska börja klämma i oss de små liven. Märker dock att jag helt har glömt att jag också hade Stafus svampar hos mig, så jag hoppar i bilen och kör snabbt efter dem. Genast efter min ankomst börjar vi äta. Det smakar jordigt som vanligt. Kanske den mest "jordnära" smaken jag upplevt.

ca 20:15-21:00- Vi har allihopa satt ihop en playlist som sträcker sig från 1200 micrograms till Rush och till och med Iron Maiden. Kommer ihåg att jag läst att det alltid är bra att skriva något positivt på sin arm när man trippar. Föreslår idén för pojkarna, alla tycker om idén. Själv skriver jag: "Jag landar alltid." Det är också ungefär nu vi börjar känna att trippen börjar slå på. Stafu och Mitch är fnittriga som få, medans jag å Samiss tar det lugnt och diskuterar allt möjligt, men jag börjar ha svårare och svårare att förstå vad någon säger. Mittiallt kommer Iron Maidens Prowler på, och jag och Stafu som är metalheads blir överlyckliga. Stafu kläcker också ur sig: "Det här är så jävla metal så jag bara vill spy!".

ca 21:00-23:00-Går och sätter mig på balkongen me dom andra pojkarna, tar en cigarett, och kollar på träden. De visuella effekterna börjar sätta in, och i varenda tätare kluster med löv tycker jag mig se ansikten. Men det är samma ansikte överallt, och jag är förvånad över att ansiktena jag ser är ansiktet på bilden av Electric Wizards Dopethrone skiva: http://www.myspace.com/electricwizarddorsetdoom/photos/8888726/tagged#{%22ImageId%22%3A8888726}. Finner dock detta inte det minsta obehagligt. Sitter och flummar med de andra pojkarna och röker klart min cigarett. Stänger mina ögon och en massa slingor av osammanhängande bokstäver i olika bredd och olika färg uppenbarar sig. Bokstäverna jag ser uppenbarar sig i riktig 60-70-tals stonerrock font.

Märker att vi alla börjar trippa ganska hårt vid det här laget. Stafu verkar hålla kontrollen över sig själv ganska hårt, och lugnar ner stämmningen väldigt mycket. Vi går in, jag lägger mig i sängen. Mittiallt märker jag hur starka alla sinnesintryck börjar bli. För starka. Musiken blir för intensiv, ljuset blir för intensivt. Känslorna blir för intensiva. Stänger ögonen, nu ser jag ingen text längre. Nu ser jag bara symboler, ser ut som kombinationer av bokstäver och siffror. Aldrig sett något liknande, och det ser väldigt alien ut. Känner att jag börjar tappa kontrollen och inser att: "Jahapp, hej hej snetripp". Ligger i sängen och fightas med mig själv en bra stund. Minns inte riktigt vad dom andra gör, är så upptagen med mitt egna trippande.

Mittiallt är datorn, musiken, ljuset avstängt. Hela lägenheten är mörk och alla förutom jag ligger på golvet. Jag joinar mina polare på golvet eftersom det känns så ensamt i sängen. Mår fortfarande jävligt dåligt och tankarna flyger i en fart jag inte alls hänger med. Mittiallt kommer jag på en sak min broder sagt åt mig, som är en mycket mer erfaren trippare än mig. En kort mening jag skulle komma ihåg ifall jag snear: "Just wing it". Läser vad jag har skrivit på min arm. Där står det: "Jag landar alltid." Och me ens så släpper varenda obehagskänsla. Mitt psyke är starkare än svampen och jag visar trippen vem som bestämmer. Jag känner mittiallt hur jag har full kontroll över mig själv, min hjärna, mitt liv, trippen. Jag fylls av välbehagskännslor. Tyvärr minns jag inte allt för mycket från denna underbara del av trippen, men skall försöka beskriva det jag minns så bra som möjligt. Jag flyter i ett oändligt universum, kan styra mig precis hur jag vill. Jag reflekterar över mitt liv. All gammal skit som jag har i bagaget känns nu obetydligt. Dock kan jag inte släppa min oro för mina fellow trippare, vilket stör lite, eftersom jag med jämna mellanrum är tvungen att kolla att alla verkligen är okej. Jag måste ha varit otroligt störande för dom andra, eftersom jag t.ex. varje gång nån sade att de måste röka svarade med: Du måste ingenting, det är ett världsligt och konstgjort behov. Du klarar dig utan bara du tar kontrollen. Vilket jag i och för sig än idag tycker att stämmer. Om ni läser en del av Samiss trippraport kommer han att beskriva sitt sneande. Detta gick delvis dock obemärkt förbi mig. Kommer dock infoga en del här.

Ur Samiss trippraport: Vaknar upp, ser en mörk lägenhet med värmeljusen som vi placerat ut brinnandes, ser djävulen framför mig, som pratar med Stafus röst, att riva lägenheten. Jag flippar ur och ber att han inte gör det, börjar tro att vi är i helvetet och att min lägenhet brinner, så ropar rakt ut:

- Killar har vi kontroll på allt?

- JA

- Är ni alltså säkra på att vi inte håller på bränna ner lägenheten?

- JA

Stafu: Jag känner rök...

Jag blir paranoid, stiger upp, blåser ut alla ljus och stänger datorn, vill tillbaka dit jag var för en stund sedan, lägger mig ner, börjar fundera vem jag egentligen är, vem jag trippar med, vad vi gör och vad meningen med livet är, får kvälvjningar, hoppar upp, springer till wc:n spyr ut allt jag har i munnen, ser djävulens ansikte framför mig och tror att jag spyr ut min hjärna. Stafu står och skrattar, berömmer mitt mästerverk, där jag halft missade wc-byttan.

Stafu måste och kissa, så han tar byrålådan som han sovit i en stund, lägger den som bro till wc-byttan, och står i den och kissar.

Kvider nånting om att här vill jag inte vara och hit vill jag aldrig mer, Luc säger att jag landar om en par timmar, bara att hålla huvudet kallt.

Lägger mig ner igen.

23:00-??- Vaknar mittiallt upp från min resa in i mig själv och märker att en svag skrivbordslampa lyser upp lägenheten med ett otroligt behagligt ljus. Reser mig upp och känner mig pånyttfödd. Vi var bara 4st killar som bara försökte hålla kontrollen under en tripp. Och vilket kaos jag befinner mig i när jag tittar runt. Vardagsrummet är råddigt, men inte så farligt. Men toaletten är ett riktigt konstverk. Piss, spya, en byrålåda på golvet, kläder, ett riktigt mästerverk. Var och en för sig, och också som ett lag kämpade vi tillsammans för att ta kontrollen över trippen. Vilket vi gjorde, tillsist efter en del kaos. Vi sitter nu och snackar om vad som har hänt. Jag har fortfarande ganska starka hallucinationer, mina kompisars ansikten ändrar form, gardinerna andas. Ljuset känns väldigt rött/gult och "jordigt". Men jag finner det här ytterst behagligt. Vi flummar och bollar idéer, reflekterar över vad som har hänt. Och känner oss väldigt goda till mods. Kollar på MTV och lyssnar på lite musik. Försöker dricka en öl, men min svampade hjärna glömmer snabbt bort den. Drar ett par patroner lustgas också.

Del 2: Ingen tidsuppfattning what so ever, därför ej inga klockslag heller

Mitch verkade också vara på väldigt gott humör, men började mittiallt se orolig och inåtvänd ut. Han hade aldrig trippat förr, och han är bara 16 år gammal. Vi varnade honom för vad svampen kan göra, och sade åt honom att man skall respektera den. Annars kan det gå väldigt fel. Men han klämmer i sig 40st... Jag oroade mig för honom en hel del under trippen. Känner att jag inte tagit det ansvar jag borde som äldre och kompis. Mittiallt klär han på sig och försöker smita ur lägenheten. Vi får med nöd och näppe fångat honom. Vi sätter ner honom och försöker lugna ner honom, övertyga honom om att han kommer att landa. Han försöker sova. Mittiallt går han och låser in sig på toaletten. Vi hör honom prata. Märker på samma gång att dörren till skåpet där vi gömt undan telefonerna är öppen och att Mitch telefon fattas. Fuck fuck fuck.

Vi frågade vem han ringde, svaret var: "ringde bara åt farsan och bad honom komma efter mig". Vi försöker med att ringa åt Mitch föräldrar och övertyga honom om att han bara har druckit för mycket och att det är bäst att han sover hos Samiss. Hans morsa är dock så otroligt orolig så hon insisterar på att komma efter honom. Tvingas ge henne adressen om var vi befinner oss. Double fuck. Hon vet iallafall inte att det är svamp med i bilden. Mittiallt rymmer Mitch från lägenheten medan jag talar me hans mor, Stafu hack i häl för att fånga honom. Kaos. Stafu och jag har varit nära vänner många år tillbaks nu, tänker inte lämna honom ensam. Försöker klä på mig, märker hur jag fortfarande trippar rätt så hårt när jag inte får min fot att passa i mina skor som andas. Ångesten kryper på, kväv den. Sagt och gjort, och jag får på mig mina skor. Springer ner och ut på gatan. Det är mörkt och kallt ute i stan, mitt i natten. Mittiallt får mitt öga syn på Mitch och Stafu. Mitch kommer emot mig och hälsar på mig som om inget hänt. Det här känns väldigt konstigt. Ser också att Stafu inte har någon jacka eller några skor på sig. Han har också skurit upp sin hand ganska ordentligt (vilket han berättade hände när han sprungit och försökt få tag i Mitch ner i trapporna från lägenheten, 4 hela våningar, trippad på 35st toppisar). Mitch verkar otroligt schizofren. Han är paranoid för allt och alla. Mittiallt beter han sig som våra bästa kompisar, mittiallt kan han gråta och böna och be att vi inte ska slå honom. Fast vi bara tycker synd om honom och nu vill försöka få honom hem tryggt och utan konsekvenser. Situationen suger. Och min och Stafus verklighetsuppfattning är fortfarande något skev. Fokusera, fokusera! Vi försöker komma på en plan, försöker få Mitch att inse att hans bästa chans är att spela full och inte nämna något om någon svamp. Vi vill inte dras ner i några problem på grund av hans sneande heller. Dock vet vi ej om vårt meddelande går fram, eftersom Mitch fortfarande verkar väldigt urspårad.

Hans föräldrar hämtar upp honom, vi ber dem ta hem honom och lägga honom i sängen. Mitch åker hem. Allt är i hans händer. Vi oroar oss för Mitch psyke, ska det hålla nu, och hur kommer han att vara efteråt? Stackars själ, känndes inte rätt att ta med honom, men kunde inte heller säga nej rätt ut heller... Tror dock inte han förstod vad han gav sig in på. Tyvärr. Samiss släpper in oss i lägenheten igen. Vi funderar hur det nu kommer att gå. Tankarna flyger, Samiss skriver vad som sen skulle bli grunden för hans trippraport, förvånad över hans kreativitet och hans förmåga att knåpa ihop underhållande och läsvärda texter. Stafu slocknar, jag försöker också sova. Men kan inte. Märker mittiallt att jag fryser så utav helvete, klockan är 05:30, jag har inget täcke. Tar mig hem och kastar mig under täcket. Tankarna flyger fortfarande.

Får sedan på morgonen höra att Mitch inte sagt ett ord om någonting, inte ens pratat i bilen. Gått raka vägen i säng och väntat ut allt. Idag verkar han också okej och helt som förr. Skämms sade han dock att han gör och bad om förlåtelse. Allting verkar vara väl i universum igen. Och vi ett äventyr rikare.

...och det värsta är att det inte ens är ett ord...

väldigt flummig kväll var det

hur gick det med egodöden som du jagade?

hur som helst, respektera denna drog och var försiktig!

Nepp. Det är 3 ord. Hyfsad rapport. Men du bjöd en 16 åring på svamp. Du får 1/5. Småbarn ska inte ha sånt. Alkohol är en sak, röka är en sak och hallucinogener är en helt annan.

Touché. DesktopZquares - Fnoret 1-0


Jag? Bjöd? När har jag sagt nåt sånt? Han hade skaffat sina svampar på egen väg och fått nys om att jag, Stafu och Samiss tänkte trippa nästa lördagskväll. Och han ville hänga på. Det var han som bjöd in sig själv. Och jag hade inget att säga till om saken. Försökte varna honom och sa att svampar inte är nåt att leka med, men... Så skyll inte på mig. Jag själv skulle inte ens bjuda en 16 åring på röka.

HAHAHAHA tänkte precis på det!

...Eller gjorde du?

Ok, tack då vet vi!

OnT: Helt Okey skrivet, läste din kompis rapport före denna. Och nu kanske den yngre herrn tänker sig för innan han testar på lite nytt. Tills han han växt färdigt iallafall..

Tackar och bockar och ber om förlåtelse för skrivfelen et cetera. Kanske borde hålla mig bort från skrivande, då det aldrig varit min starka sida... Hoppas jag också, är man bara ute efter att bara ha kul så är inte svamp riktigt rätt väg att gå.

Aäeh det är lungt grabben. Det är jag fan inte heller så bra på Menade inte hur du stavade osv för det skiter jag i. Menade hur du berättade allt. Den får en 4/5 av mig! Glömde betygsätta det innan, ursäkta mig