Citat:
Ursprungligen postat av godhet
http://sv.wikipedia.org/wiki/Idealism
Jag har min egen bild av konceptet, medan en biskop (som nämns i artikeln) potentiellt har någon annan. Tänker vi som föreställer oss idealismen, på samma saker?
Jag har svårt att förstå den filosofiska idealismen, som den formuleras (i Wiki).
I Platon-tråden har någon nämnt att Platon var dualist.
Min tolkning av Grott-liknelsen:
Det finns en verklig verklighet utanför grottan, men vi ser inte hela verkligheten direkt. Vi kan däremot se skuggorna av verkligheten på grottväggen. (Platon menade även mer med liknelsen).
Jag ser tankar som verklig informationsprocesser, eller information som verkliga. Men jag menar även det finns en verklighet oberoende av hur vi tänker.
Är jag då filosofisk dualist eller filosofisk materialist?
Jag misstänker att man inte tolkat Platon perfekt i historien. Det är ju problem med begreppens betydelse för över 2000 år sedan, även problem med översättningar.
Vad är ideé-världen?
Vad menade Platon med begreppen "verklig" och ideé-världen?
Alltså "verkliga världen, det var idéernas värld" (Wiki).
Jag skulle begripa "ideé-världen" lätt om man ser det som mängden av tidlösa och perfekta begrepp och matematiska relationer. T.ex. parallella matematiska linjer, Pythagora sats, perfekta naturlagar mm.
Sinnes-världen är mängden av det vi kan uppfatta via sinnen, t.ex. förändliga trädet. (Skuggorna av verkligheten).
Men jag ser då Sinnes-världen som en skugga av den verkliga verkligheten.
Platons ord "verklig" uppfattar jag då som perfekt, eller som perfekt sann.
(Men då blir Platon inte alls riktig filosofisk idealist.)
Denna problematik berör modern kvantmekanik och kosmologi.
Vi ser ofta det mätinstrumenten visar, ibland spektrallinjer från massor av fotoner.
Vi ser inte en enda foton direkt, vi ser inte om den är rund eller fyrkantig.
Men vetenskapen kan starkt bevisa samband mellan matematiska formler och det mätinstrumenten visar. Men det mätinstrumenten visar är ju Platons "skuggor" av verkligheten.
Min uppfattning är att det finns en verklig verklighet oberoende av våra tankar, samt att denna verklighet påverkar mätinstrument.(OBS även mätinstrumenten påverkar elementarpartiklar).
Nästa steg är att formulera teorierna, som finns i våra tankar.
Flera verkar förväxla matematiska ekvationer med verkliga verkligheten, det är olika saker, även om ekvationen beskriver verkligheten (eller skuggorna) perfekt.
Tolkar jag Platon fel?
Jag vet inte, men om jag tolkar Platon rätt, så verkar han förnuftig på dessa punkter som jag nämnt.
(Det verkar finnas en del som menar att det som finns i vårt medvetande är den riktiga och sanna verkligheten, jag förstår dem inte.)
Jag skulle gärna gilla ett svar av en akademiker i filosofi.
Christer
