Varför ljuger jag om triviala saker?

Ibland ljuger jag om de mest triviala ting. Jag förstår inte varför - jag vinner ju ingenting på det. Mina lögner är inte helt fabricerade historier om makt, briljans eller dylikt, utan över-/underdrifter. Ibland för min nackdel, ibland till min fördel.

Det kan handla om att jag säger att jag exempelvis tjänar 87kr/h fast jag får 85kr/h. Jag kan säga att jag och mitt ex var tillsammans i 2.5 år. Vi var tillsammans i två år.

Jag mår dåligt som fan över det här. Det är inte jag, men trots det händer det nästan dagligen. Vad beror detta på, och hur bryter jag detta tankemönster?

Känner mig så jävla misslyckad nu. Helvete.

Jag är likadan. Försöker att inte göra det men blir så ändå.

ta det lugnt det är helt normalt. Du duger som du är och det måste du tycka. då du slutar du kanske hitta på och göra om dig, din historia och omständigheter.
KRAM

samma här faktiskt, dock inget jag bryr mig om. just get used to it. Jag gör det faktiskt omedvetet

Äh, jag brukar också ljuga om lite allt möjligt mest för att. Om inte så skulle allting bli jävligt tråkigt. Ingenting att må dåligt över.

Av svaren att döma verkar det vara ganska vanligt förekommande. Är jag mytoman? Är jag psykiskt sjuk?

men du, du lider ju iallafall inte av någon psykisk störning bara pågrund av det där.. då måste det till sjukt mkt mera kan jag säga dig..

Jag var vanemässig lögnare när jag var yngre och osäkrare på mig själv. Jag blev ganska duktig på att ögonblickligen fabricera lögner som kunde gynna mig socialt, och upprätthålla dem med allt mer avancerade lögner medan tiden gick. Jag tror inte att det är helt ovanligt.

Men sen tröttnade jag på det och slutade, helt enkelt. Tänk innan du pratar så blir det plättlätt.