Citat:
Ursprungligen postat av FBK8
haha xD Är dock allmänt imponerad, still a virgin dude. Märker verkligen att jag är smått socialt skadad och eftersom en del säger att det kan bero på porr grejen så blir jag taggad, skulle köpa gymkort idag men eftersom det är sjukt snygga brudar i kassan så kan jag inte få mig själv att gå dit :/ wow, låter som en riktig looser -.-. Lycka till nästa gång!

Jag var nästan oförmögen att prata med tjejer överhuvudtaget fram tills jag var 19-20 och kände mig allmänt utanför i sociala situationer. Var allmänt deprimerad och såg det som att jag helt enkelt inte passade till att umgås med människor. Har gradvis tränat upp min förmåga de senaste åren (är 23) genom trial and error. Försökt ta initiativ med säkert tio tjejer på olika sätt och ofta inte kommit långt alls. Har testat att gå med i det mesta gemenskaper; föreningar, börjat nya program tre gånger, danskurser, teaterkurser, politik. Träning ger färdighet och ju mer man har varit med om desto mindre dramatiska blir alla missöden samtidigt som man lär av sina misstag.
Är du rädd för att gå till gymmet eftersom du då måste säga "jag vill ha ett gym-kort" till en snygg tjej? I så fall är det precis vad du ska göra. Det finns ingen väg förbi rädslan, man måste gå igenom den. Bevisa för hjärnan att det inte är farligt.
Eftersom mina porr och onanivanor skapades när jag mådde skit så skulle det kunna vara en orsak till att ångesten kommer tillbaka ibland. Har inte tänkt på det före jag hittade den här tråden men det är ju känt att vissa känslor betingas till vissa situationer och beteenden. I vilket fall så har blivit det en destruktiv vana som väcker negativa känslor som begär efter dominans och makt över kvinnor. För att inte tala om att jag knappt tänder på kvinnlig nakennhet längre.
Jag tror inte det finns direkta orsaker mellan social ofärdighet och porr. Däremot är det en falsk värld som man lätt flyr till och fastnar i ifall verkligheten är besvärlig och som passiviserar snarare än att inspirera till att göra något konstruktivt åt ens livssituation. Att sitta mycket och runka själv istället för att vara med andra är ju att stanna kvar i ensamheten och det mår ingen bra av. Sen blir det en ond cirkel eftersom det sociala blir enklare om man mår bra.
Sen en sak. När du går och träffar folk utan att det känns som om det klickar så kommer det ofta kännas som om du inte kommer framåt eftersom hjärnan är fast i negativt tankemönster. Dock är gemenskaper där man får någonlunda respekt och blir bra bemött är alltid ett steg framåt jämfört med att hela tiden vara ensam. Om inte annat eftersom man motsäger rädslan för att det ska vara farligt. ATT TROTSA RÄDSLAN ÄR ALLTID EN SEGER. Allra bäst är dock självklart att hitta sammanhang där man blir uppskattad.