Jag lider av PED - "Porrimpotens". Här är min rehabiliteringsproccess!

efter en relapse jag fick har jag kommit i en ordentlig flatline. 32 dagar nu utan bättring. Har börjat sova länge igen och vaknar trött på morgonen. Kan sammanfatta allt med att säga att mina superkrafter är borta och jag har blivit en vanlig människa igen

Hang in there! Det kommer bli bättre!

Då har man haft sin första runk/utlösning på 4 månader och gud vad skönt det var, blev hård utan att tänka på något alls och sprutade säkert 2 meter.

Ska helt klart fortsätta med pmo så jäkla skönt att beroendet är borta, att man inte bara gör det för att göra det utan man gör det nån gång ibland bara för att det är så skönt(tills jag skaffar flickvän åtminstone)

Var tar alla sädesvätska vägen om jag aldrig mer kommer runka? Jag har bestämt mig för att aldrig mer göra det eftersom det påverkar mig negativt i alla sammanhang. Ser ingen anledning till det helt enkelt. Är jag tvungen att göra det ibland?

Märkt av detta.

Hade återfall i söndags efter 22 dagars uppehåll. Mådde sjukt bra under dom dagarna faktiskt, men efter att ha varit vaken i över 30 timmar efter att ha varit i massa strul för att min vän hade blivit sexuellt uttnyttjad av taxichaffis på väg hem när jag och hon åkte hgem från krogen så orkade jag inte med stressen; all stress med polisen, oro för henne och så vidare gjorde att jag sänkte garden helt och jag bingade i fyra dagar. Under dom två första dagarna var jag stenhård, men under dom två sista dagarna började detr svikta och minnena av den gröva, vidriga grejerna jag kollade på gjorde sig mer framträngda när jag onanerade då.

Dagen efter första återfallet mådde jag bra, hade fortfarande lite av den positiva energin kvar från dagen innan, men jag fortsatte och jag mådde sämre och sämre för varje dag.

Dag 4 nu igen, och igår hade jag en jävla tur på klubben! Skulle dit med en polare men han ställde in men jag lyckades få både strul och trevligt sällskap på egen hand, vilket var väldigt ego-boostande! Under strullet gjorde sig tvångstankarna påminnda, väldigt abstrackta bilder som påminner om bilder jag runkat till... fick inte stånd på direkten, men efter att ha nafsat tjejen på nacken ett tag(och lagt märke till hur mycket homn verkade gilla det) så fick jag bonge. Om det var av tvångsbilderna eller vad jag gjorde vet jag inte, och jag tänker inte försöka ta reda på det heller.

Ska träffa henne imorgon så får vi se vad som händer.

Det mesta bryts ner och absorberas av kroppen igen, det sker hela tiden även om du runkar ofta. Blir det ett överskott läcker det ut när du sover.

hahah akta så du inte har sönder något

skön mening jag läste på ybop just.. "I honestly wonder how tits-on-tap affect later generations."

Fast det var nog sista gången jag gjorde det. Hade en körlektion imorse, var så sjukt okoncentrerad gentemot förra lektionen och det gick inget vidare på gymmet heller, usch.

Började runka där kring sommaren -97. Sedan dess har det fortsatt med runksessioner flera dagar i veckan.

Gick in i tråden i januari och bestämde mig för att successivt börja trappa ner. Inne på min nionde dag nu. Efter ett par dagars uppehåll känner man sig mer extrovert, manligare, nöjdare och gladare som människa. Längtan att hoppa av finns där, det pirrar i kuken, men ju längre man kommit bort från skiten, desto högre blir tröskeln för att falla dit igen. Det är helt enkelt inte värt det.

Blotta åsynen av en kvinnas byst gör mig idag varm och lycklig inombords. Bland det finaste som finns.

Inser att jag kastat bort en stor del av min ungdom och låtit det sociala livet förfalla, till stor del p.g.a. onanin. Men nu är det slut.

Aldrig mer.

Vafan hände? Blev hon utnyttjad när du var i taxin?

Jag håller med dig. Ju längre tid man lyckas hålla sig - ju mindre blir suget på att börja igen. Det är ett helvete de första veckorna eftersom kroppen, sinnet, ja allting, har varit van vid denna aktivitet. Det känns så jävla gött att man är på väg att ruska av sig detta "behov". Vi är fan inte skapta för att spela skinnbanjo.

Aldrig mer.

Update!

Blev inget sex i helgen... Berodde inte på mig i alla fall!
Så jag kämpar vidare.
Om två timmar är jag uppe i 41 dagar utan PMO. Börjar alltså närma mig 6 veckor.

Det känns rent allmänt som att man har mer flyt med folk i vardagen. Jag vågar mig på fräcka kommentarer osv som man inte gjorde förut (vilket allt som oftast uppskattas)

Målet är 8 veckor utan PMO och det finns inte i min världsbild att jag inte kommer klara det. Den tuffast biten är över. Nu lutar det bara svagt svagt uppåt hela tiden. Överallt man vänder sig är det rumpor och tuttar. Kan knappt se en collegefilm utan att sätta tungan i halsen, vilket för visso är bra antar jag

Hur jag ska göra efter de 8 veckorna vet jag dock inte... Det blir aldrig mer någon porr, den saken är klar. Även om det känns lite läskigt att tänka på det så vet jag innerst inne att det är för mitt eget bästa och att jag själv kommer må bättre av det.

Huruvida jag ska ta upp runkandet igen eller inte är dessvärre en annan femma. Vill tömma något sjukt mycke nu för jag vet hur skönt det kommer kännas. Fast jag är rädd att om jag börjar onanera utan porr så gör jag snart det 1 gång i veckan och då vet i fan om jag inte släpper efter för porren snart igen. Och då är jag ju tillbaka där allt började igen...

Tips och råd någon?