Livet - en teori

Det du beskriver är en omöjlighet av en enkel anledning. En civilisation som är avancerad nog för att kunna skapa en sådan simulering har för länge sedan överkommit de problem och utmaningar som vi i denna värld står inför.

Jag tror också att det är en bättre värld, utan smärta, där du får pröva på olika saker du inte kunde göra här. Men den som verkligen är DU, är inte du, utan din själ, och den har ett annat mål än att ha kul. Jag tror den strävar efter att bli perfekt – precis som jag förklarade i mitt inlägg. Den vill ner på jorden igen för att lära sig ännu mer. Och de hemska med allt är att du lär dig betydligt fortare ju mer motstånd du utsätts för. Är dock motståndet för stort så kan det bli en övermäktigt och man kommer ingenstans.

Så om ditt liv är lite jobbigt så ska du inte vara så ledsen för det. Så länge du känner att motgångarna får dig att omvärdera saker, och får dig att växa, går nog allt enligt planen. Jag läste någonstans att själar har en liten möjlighet att välja vilken kropp de ska reinkarneras i. De kan då använda en databas som gör det möjligt att se in i framtiden (Akashic Records), för att få en någorlunda bra bild om vad det handlar om. Och jag tror att yngre själar som inte har gått så många varv nog oftare väljer enklare liv där allt går deras väg, medan de som gjort fler varv ökar på svårighetsnivån. Det är precis som ett dataspel. Sen läste jag någonstans om en person som fick exakt allt han pekade på. Allt i hans liv gick som på räls. Och han var olycklig för det kändes bara fel. Det kanske var hans själ som insåg att den inte kom någonstans.

Sen kan jag inte låta bli att bli lite nyfiken på vad det var du hoppades få göra där uppe?



Ja, där gjorde du allt bort dig.
Sen blir det lite extra kul när man ser din avatar.