Att inte känna igen sin egen kropp.

Inte att förväxlas med astralprojektion.

Upplever detta obehagliga fenomen då och då med jämna mellanrum. Det som händer är att jag plötsligt inte upplever mig själv som... mig. Kan till exempel inte titta i en spegel en längre tid för det oftast börjar då. Typ att mina händer inte är mina händer och att jag bara passivt tittar ut ur huvudet medans kroppen gör sitt. Jag lämnar aldrig kroppen det är inte så att jag svävar runt men... hur ska jag förklara.

Nästan som kliva ur sig själv fast utan att lämna kroppen.

Eftersom jag har panikångest och jag alltid associerar allting med just en panikattack, skingrar jag dessa overklighetstankar omedelbart. Min kompis däremot är avundsjuk eftersom han inte längre kan uppleva denna känsla. Han kunde förr och gillade utforska denna fenomen men den gick bort som han sa. Jag själv blir bara skitskrajj...

Finns det någon här som känner igen sig och hur gör ni vad gör ni då?

Jag själv är lika avundsjuk som din kompis.

Läser just nu boken "En ny jord" av Eckhart Trolle som tar upp just detta.

Har strukit under "Det jag kallar för den inre kroppen är egentligen inte den
fysiska kroppen utan livsenergin.
Det är din verkliga identitet.

Vad som stoppar oss att känna denna är "Egot", den ständigt pladdrande
rösten som ser till att ta all uppmärksamhet.

Bara som ex. Rekommenderar boken varmt, har köpt den som pocket i bok-
handeln. Har precis börjat så det blev bara några få rader.
Hoppas att du i boken kan hitta dina svar !

Jag får en liknande känsla!

När jag kollar på mig själv i spegeln en stund känns det som det är en annan person efter ett tag som stirrar på mig! Sjukt konstig/vidrig känsla!

Du kan gärna få ta över om du vill. Jag vill inget annat än känna mig normal/vardaglig tyvärr.

Eller hur?? Min kompis vill att jag ska stanna kvar i känslan och experimentera, se vad som händer så att säga men jag tycker det är mest obehagligt att jag inte har kontroll.

Jag vet inte hur länge du stirrar dig i spegeln men jag har gjort det i alla fall över en timma när jag varit påverkad av droger och "fastnat" framför spegeln. Går inte att slita sig från spegeln och man känner inte igen alls den som står framför en. Vidrig känsla,så vidrig att jag inte ens vill göra om det. Räcker med 10-20 min stirrande för det skulle börja bli obehagligt och där fastnade jag i över en timma.

Nu vet jag inte ens när spegeln uppfanns men jag kan tänka mig att när den kom var det många som fastnade framför den och måste fått en skräckupplevelse, dom kan ju inte vetat så mycket om det där.

Kan räcka med att jag försöker få ut något ur ögat. Eller borsta tänderna. Eller raka mig.


Fast spegelbild fanns ju sedan tidernas begynnelse. I vatten kunde man spegla sig långt innan spegeln var uppfunnen.