Där Quisling föll växte inget gräs (min barndomsberättelse)

Som barn på 70-talet besökte jag vid några tillfällen Oslo tillsammans med min far och vi bodde hos en vän till hans släkt som i sin tur var bekant med gamla norska kungen Olav V. Hon fick hans inramade porträtt som gåva av den gamle kungen en jul.
Under en av våra vistelser där fick jag bland annat åka skridskor helt ensam inne på Bislett vilket var en stor upplevelse efter att jag på tv sett de kända skridskoåkarna tävla där och vi besökte självklart Holmenkollen också.

Min far ville också att jag skulle se platser som blivit berömda efter tyskarnas ockupation av Norge och berättade för mig att vi skulle till Akershus fästning för att se museumet tillägnad tiden för ockupationen och när han berättade att där Vidkun Quisling föll så växer inte gräset mer trodde jag han skojade med mig. Vi gick igenom museet och när vi var klara gick vi ut till gården utanför där avrättningsplatsen fanns. Vi gick fram mot en gräsmatta och där, precis som min far berättat, så kunde man tydligt se konturer efter en människa som legat där. Det var som att gräset dött eller blivit bränt. Det såg ut som när poliserna i USA på filmer märker ut platsen där en död kropp hittats.

Jag har först under senare år börjat tänka på denna händelse igen. Det enda jag fått fram om platsen är att den numera verkar vara ombyggd för man har numera stora stenplattor på samma plats enligt det fotografi jag sett på nätet och i övrigt kände jag igen platsen.

Jag har inte frågat min far mer om detta i vuxen ålder och tänker göra det så fort tillfälle ges men idag undrar jag om det var Quisling som föll där och om det är sant att han ska ha utropat före han sköts att gräset inte ska växa där han föll?

Jag har läst på nätet om detta och bland annat en intervju med mannen som sköt det dödande skottet och som senare flyttade till Sverige. Enligt de uppgifter jag fått fram var man noga med att inte märka ut platsen för avrättningen även om jag minns att min far frågade en anställd efter platsen och det var tydligt att det var just en avrättningsplats. Döljer Norge något om denna händelse på grund av rädsla för martyrskap och vad utspelade sig under denna avrättning av Vidkun Quisling?
En del uppgifter menar att han sköts stående framför en mur och ska då ha fallit ner i marken men fanns där en gräsmatta där han stod?

Jag hoppas få fram hur min far kände till detta och jag vill göra klart här och nu att min far inte är nazist eller har varit det och inte har några som helst sympatier åt det hållet. Finns det andra här på FB som vet något och kan kasta lite ljus över något som jag varit med om men inte riktigt vet vad jag ska tro om idag?

Intressant berättelse, men garanterat en myt.

Det är osannolikt att gräs slutar växa på en plats där en människa fallit död. Det enda jag kan tänka mig är att en lik legat på platsen i veckor så att gräset inte fått ljus, men gräset återhämtar sig fort när det täckande föremålet är borta.

Quisling blev arkebuserad framför väggen på denna byggnad som kan ses längst ned i artikeln. Ser inget gräs där:
http://www.nrk.no/nyheter/bakgrunn/5167198.html

Samtidigt var norrmännen noga med att inte märka den plats där det skedde för att martyrskap skulle kunna underblåsas. I en artikel med mannen som sägs ha skjutit honom står han på en plats jag känner igen från mitt besök.

Det märkliga är att det var ett så enormt tydligt märke efter en kropp och det fanns ingen logisk förklaring. Jag ska tala med min far om detta i nästa vecka och är mest intresserad att få veta hur han visste om detta utan att ha besökt platsen tidigare.

Platsen där de avrättade folk har gjorts om nu med stenplattor men någonting säger mig att Quisling inte avrättades på samma plats som andra utan blev avrättad på en annan plats inom området.

Nu har jag träffat min far som blev förvånad över att jag mindes detta och tog upp det så många år senare. Emmy som var pappas släkting hade besök av en ur släkten som var hemvärnsman i Norge. Han var en av de som var med vid avrättningen av Quisling. Denna släkting hade berättat om avrättningen och hur Quisling föll ner död på en gräsmatta.

Dagen efter avrättningen hade allt gräs där han föll dött. Detta hade pappas släktingar berättat för min far som alltså vid vårt besök på Akershus Fästning inte visste om detta var sant eller ej. Jag är ett vittne till att gräset var dött och därmed hade formerna efter en kropp.

Såvitt jag förstått av det som man i Norge bekräftat så ville man helst inte gå ut med var Quisling föll för att undvika framtida martyrskap och annat om platsen blev känd. En teori som man kan ha, men som min far inte kunde bekräfta, var att Quisling sköts separat från alla andra på en egen avrättningsplats.

Quisling hade inte före skotten uttalat att gräset där han skulle falla inte skulle växa så det kan man stryka. Idag kan jag inte säga att där gräset dött där föll också Quisling men detta menade alltså den släkting som ingick i den trupp som fanns på platsen. Hur som helst är det ett stort mysterium varför gräset så tydligt dött och bildat formen efter en person som legat där.

Borde inte den här tråden ligga i trädgårdsforumet? Eller menar TS att nazismen får gräset att sluta växa? Kanske om nazismen dör så dör även gräset? Var Quisling en fiende för gräsrötterna? Har Norge problem med gräsmattor efter avrättningar? Frågorna hopar sig...

Jag tolkar det som en Kim Il Sung historia. Där den stora ledaren föll så slutade allt levande att existera eftersom de tyckte så synd om Ledaren. Ungefär som när fåglarna sjöng oavbrutet när Kim Il Sung trillade av pinnen.

Då har du tolkat det fel och det här har jag upplevt på riktigt och inte bakom ett tangentbord. Vad det beror på att gräset hade dött vet jag inte och inte heller om det var Quisling som föll där men de som var på plats hävdar det.

Jag misstänker att det stolta Norge inte ville att detta skulle komma ut och om det är övernaturligt eller hade en logisk förklaring vet jag inte. Man kan misstänka att någon person som var på plats i efterhand markerade var han föll genom att använda något som dödade gräset.

Frågade på Akershus. Var exakt dödades Quisling? Tyvärr fick jag olika svar. Ovanför kruthuset i alla fall . . .

BUMP !!!
Inte mitt bästa ämne men försöker ändå tota ihop något läsbart här.
Kunde inte låta bli att bumpa denna tråd, eftersom mystiska myter förtjänar att debunkas:



Ursäkta att bumpa en sådan här gammal tråd. Jag anser att det är en myt att norrmännen möjligen upprätthöll myten genom att hälla ut vanligt salt eller ogräsättika eller det vanligaste ogräsmedlet på den tiden, dvs Klorex. Det dödar gräset direkt nästan över dagen, och behöver toppas upp då och då.

Ungefär som på sandbunkrar på golfbanor där de använder liknande medel, fast idag används rätt ofta gasolbrännare istället.

Myten om att avrättningsplatser skulle vara tom på växtlighet finns lite överallt runtom i världen.
Men har avslöjats att folk har rensat dem från växtlighet då och då.
Antingen för hand eller med ogräsmedel.

Men om vi tänker efter så alla kyrkogårdar vi känner till, där frodas ju också växtligheten, detta trots att några av dem som ligger där kan ha varit ena riktiga svin när de levde.

Ändå så grönskar det som aldrig förr. Även kremeringsaskan innehåller ju värdefulla mineraler som tas upp av växterna.

Allting i naturen är ju ett kretslopp och hela tiden inandas vi ett antal kolatomer som kan ha suttiit i tex döda dinosaurier.

Så vem eller vilka som ville upprätthålla myten om det döda gräset på Vidkun Quislings sista viloplats på Akershus vet vi kanske inte så mycket om ?

Jag ids inte kolla , men den vanliga avrättningsmetoden då vid slutet av WW2 var arkebusering. Dvs en pluton ( firing squad = arkebuseringspluton ) bestående av vanligen 12 soldater siktar med laddade gevär och när befälet ger order om eld så skjuts tolv skott samtidigt mot den dödsdömde.
Det går därför inte att påstå att det bara skulle ha funnits en enda skytt.
Det är en myt.
Det är naturligtvis omöjligt att överleva 12 skott i trakten av hjärtat.
Det är också en vida spridd myt att 11 av soldaterna skulle ha fått blanka, lösa skott, och
bara ett skarpt skott.
Såklart man inte gör så. Alla får skarpa skott. Det förkortar ju lidandet.

Ibland så drogs det lott om vilka som skulle väljas in i arkebuseringsplutonen.

I vissa militära enheter så kunde de som ställde upp få en extra ranson av tex vodka eller brännvin.
De hade ju ändå sett så mycket död och elände varje dag så det blev nog ett välkommet avbrott i tillvaron.


Jag har faktiskt svårt för att se att Vidkun Quisling skulle kunna ses som någon slags martyr ?
På vilket vis i så fall ?
Utveckla i så fall ?
Han gjorde såvitt jag vet ingenting för att förstärka norrmännens känsla för sitt land Norge och sin dåvarande Kung Haakon VII under WW2.

Vad skulle NSDAP och Vidkun Quisling egentligen kunnat ha bidraget till Norge efter WW2 om vi säger att Vidkun överlevt och sluppit att bli arkebuserad ?
Att han hade fortsatt en politisk karriär ?

Tyskland har ju avsiktligt plundrat landet på massor av resurser. Norge var fattigt och utblottat efter kriget. Sverige ordnade fram massor av hjälpsändningar till Norge och även Finland. Mestadels kläder och skor förutom livsmedel förstås.

NB: Quisling var visserligen väl meriterad, och tydligen duktig administratör, möjligen också språkbegåvad, men i början var han tydligen en driven kommunist. Sedan slog det runt 180-grader åt andra hållet och han blev National Socialist istället. Alltså en streber som valde helt fel lag. Hur man kan få ihop detta med martyrskap blir lite svårt att förstå ?

Här finns Wikin om Quisling:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Vidkun_Quisling


Man kan nog inte säga annat än att Quisling uppfyllda alla kriterier för att vara en landsförrädare,
helt enkelt. Han hade ju varken Norges eller norrrmännens bästa för ögonen. Med att göra som han gjorde förargade tydligen tyskarna en hel del i onödan.

Att någon skulle se honom som martyr av något slag, verkar oerhört långsökt faktiskt.

En annan gammal myt som härrör från tex Danmark, Sverige och Sydeuropa var att vid avrättningsplatserna och galgbackarna växte det gärna den giftiga växten alruna. Men även detta är en myt, alruna är numera ganska sällsynt men kan dyka upp i gammal kulturmark var som helst där fröna plötsligt bestämmer sig för att gro.

Alruna ansågs ha många magiska egenskaper:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Alruna

Så är det också med den giftiga örten bolmört som fröna kan ha legat 300 år i jorden och ändå börjar att gro när de kommer upp i ytligare jordlager. Tex vid dikesgrävningar och liknande. Det rör sig om bland världens mest livskraftigaste fröer som klarar 300 år i marken och som ändå kan gro.