Glaset är halvfullt-personligheter, hur långt ska man gå egentligen?

På vår planet finns optimister och pessimister. Vissa anser att glaset är halvtomt medan andra anser att det är halvfullt.

Förintelsen skördade sex miljoner judeliv, vilket är tråkigt på alla sätt och vis. Tänk er att halvfullt-personligheten och halvtomt-personligheten diskuterar saken:
H-tomt: Åh, Gud vad hemskt att så många människor fick sätta livet till.
H-fullt: Jojo, men det var många som överlevde också. Tänk vad många judar som stryker omkring i vårt samhälle trots allt.

Ska man som halvfullt-personligheten tänka på och glädjas åt alla som inte dog i Förintelsen eller ska man som halvtomt-personligheten tänka på dom som strök med? Tanken har snurrat i mitt huvud väldigt länge och jag kan inte komma på ett bra svar.

Jag skulle säga en kombination, tragiskt att så många strök med men tur att många klarade sig. Allt måste inte alltid vara svart eller vitt!

Det behöver ju inte vara så svart eller vitt heller, eller?
Man kan ju sympatisera alla dessa människor som dog, men samtidigt glädjas åt dem som kom undan med livet i behåll.

Samma här.

Tragiskt, men samtidigt så är ju jorden sinnessjukt överbefolkad även efter detta.

Lite* konstigt resonemang.

Men för att tillföra något; Pessimism/cynicism = Realism. Optimism/naiv(itet?/het?) = verklighetsfrånvaro orsakad av att man är inskränt, okunnig eller världsovan.

Den positiva personen är den person som det går bäst för. Det du pekar på är exakt samma sak som den tursamma personen och den otursamma personen. Enligt boken The Survivors Club (http://www.thesurvivorsclub.org/about-us/about-the-book) beskrivs följande scenario, som dessutom är mycket likt ditt:

Personen som ramlar ner för trappan och bryter handleden. Den tursamma personen, som också då kan kallas den halv-fulla personligheten du beskriver, skulle berätta för sina vänner hur tur hon hade eftersom hon inte bröt nacken. Den otursamma personen, i ditt fall den halv-tomma, skulle klaga på hur otur hon hade för att hon ramlade ner för trappan och bröt handleden. Jag citerar från boken;

In another scenario, Wiseman asks you to imagine slipping on loose stair carpet, falling down /.../ and twisting your ankle. Lucky or unlucky? Again, thinking counterfactually, lucky people belive they're fortunate that they didnt't break their necks. Unlucky people believe that falling down the stairs is bad new no matter what happens.

Det intressanta med detta är att författaren senare i boken beskriver att det faktiskt går bättre för personer som beskriver sig själva som tursamma. Citerar igen; "Richard Wiseman /.../ created what he calls Luck School to put his ideas to work. It's a five step program that he's tested with great sucess on regular people. /.../ One computer company in Hertfordshire, England, put around forty employees through the course. Every month, productivity jumped 20 percent. "

Så för att svara på frågeställningen vilken person man bör vara; Den halv-fulla. Sen betyder det givetvis inte att du inte kan tycka att det är hemskt att 6 miljoner människor dog i förintelsen.

Förstår inte hur du menar när du säger att optimism är okunnighet och inskränkthet. Dessutom är optimism och naivitet helt olika saker och ska verkligen inte placeras i samma fack.

Uttrycket "judar som stryker omkring" för tankarna till grupper som anser att det är synd att glaset bara är halvtomt och önskar att det vore helt tomt. Även termen judeliv för tankarna till de grupper som helst skulle velat tömma glaset botten upp.