Är det en ätstörning?

Du undrar hur lång hon/han är. Jag undrar hur mycket hud det hänger löst efter så mycket viktnedgång på så kort tid :/

Inte för att vara elak men, du har vägt 122 kg innan och att gå ner till 79 är bra. Hur lång är du ?
Dessutom så har jag för mig att anorektiker "förstår" inte att dem är underviktiga och tror istället att dem är tjocka.
Från ett beteendeperspektivt syn så har anorektiker fått en negativ betingning. Alltså när de ser mat eller äter så får dem negativa responser som t.ex ångest och dylikt. Man kan säga att de har betingat sig själva med negativa stimulus. T.ex. att man övertyger sig själv att man är för tjock när man äter eller att man spyr efter man har ätit och sånt leder till negativa responser helt enkelt.

Men du kan prata med en läkare om du tycker att du får ångest eller får dålig samvete när du äter. Sen borde du ta mina ord med en nypa salt. Jag är inte leg.psykolog.

Du undrar hur lång hon/han är. Jag undrar hur mycket hud det hänger löst efter så mycket viktnedgång på så kort tid :/

Äsuns?
(Ätstörning utan närmare specifikation)

Det är såhär att jag har haft problem med mat och allt vad det innebär ett tag. Antingen så självsvälter eller hetsäter jag. Det började med att jag inte kunde äta alls, jag kände ingen smak och visste inte vad jag var sugen på. Det gick bra med nyponsoppa och andra lätta soppor. Till slut insåg jag att jag rasade ner i vikt och blev pepp på att fortsätta, men det gick över till självsvält. Jag blev totalt tokig i vikten, var ute och motionerade hela tiden, läste tips på internet hur man svälter sig själv bäst, åt absolut inget onyttigt, kräktes osv.
Det blev -10kg på ca 1½ månad.. folk i min omgivning började märka skillnaden väl och var impade av min "diet", mm.. yeah right. Jag talade inte ens om hur jag gått till väga. Eftersom jag var tjock så var det ingen som anade nånting om ätstörningar. Jag gått ner från 122 kg till det jag väger nu, 79 kg och det fortsätter neråt..

Ingen i min familj anar nånting eftersom jag inte gör en stor grej av det när jag är hos dom. Alla tror att jag går på nån sorts GI-diet och reagerar inte på att jag väljer bort "kalasmat". Känner mig så falsk och som ljuger för min omgivning.

Det har blivit lite bättre, nu kan jag t.ex. äta lite godis då och då, inte träna som en idiot, lipar inte om jag gått upp ett hg osv. Vissa dagar går det överstyr och jag hetsäter hur mycket som helst. Det knäppa är att jag sa till en läkare att jag hade dessa matvanor men hon reagerade inte? Är det för att jag inte är "anorektikersmal"? Hur skulle ni reagera om ni såg en person bli smalare på 3-4 månader bara sådär? Är detta en ätstörning eller har jag bara ett otroligt konstigt beteende?

http://www.1177.se/Vastra-Gotaland/F...ulimi/?ar=True

Känner du igen dig i ovanstående länk så borde du gå till din läkare och be att få utredas för bulimi. Om din läkare återigen inte tar dig på allvar så kan du vända dig direkt till öppenvårdspsyk.