Fysik: Information = medvetande ?

[1. min markering]Medvetandet är subjektivt
[2. min markering] och genom våra sinnen når den oss och bearbetas på olika områden i hjärnan.

Medvetandet är subjektivt och genom våra sinnen når den oss och bearbetas på olika områden i hjärnan. Till skillnad mot en de materiella tingen som en ex en videokamera kan de inte uppleva omvärlden, bara registrera densamma. Att eftersträva att uppleva naturen och omvärlden objektivt är för mig omöjligt då vi människor är subjekt och inte objekt. Vilket innefattar att vi innehar känslor, minnen mm som påverkar oss i hur vi uppfattar omgivningen. Då vi alla är unika individer beroende på arv och uppväxtmiljö är det en stor nyttighet. Därav utvecklar vi unika erfarenheter som utmynnar i olika specialvetenskaper som sociologi, psykologi, statsvetenskap, antropologi, naturvetenskapen mm, vilket genererar ett framåtskridande vad gäller kunskap om människan, samhällsbygge mm. Utan människan-subjekt vore vi på stenåldersnivå. Sedan kan förstås, och bör, vår utveckling kritiseras. Det har lett, och leder, till krig, miljöförstörning, psykisk/fysisk ohälsa mm.

Existens är för mig ett ontologiskt begrepp - läran om varandet. Betydligt svårare att definiera. Existensen kan vara andlig, en illusion eller mer närmare kognitionen. De existentiella frågeställningarna är troligtvis unika för människan och djupt mänskliga spörsmål där inga givna svar kan ges. Hypoteser finns dock inom olika vetenskapliga discipliner men någon evidensbaserad sanning anser jag inte kan framläggas. Som kurator möter jag människor där ohälsa kan härledas till existentiella icke-svar. Kristendomen som jag närmat mig har en del svar. Människans verklighet och existens utgår från låt oss kalla det Gud som är livets källa och ursprung, men vi som skapade kan aldrig göra en rättvis beskrivning av Gud, utan vi är hänvisade till att tala om våra egna gudsbilder. Hur kan man finna ett bärande språk för GUD är en grundfråga. Jesus är Guds ”verb” (Gud i handling) anser jag. Det viktiga är inte i första hand ”filosofiska distinktioner” utan att leva i Jesu efterföljelse - kärleksperspektivet, att se på andra med kärlekens ögon och se Guds avbild i varje människa vi möter. Jesu liv och gärningar är något vi ska eftersträva och efter bästa förmåga efterfölja. Likt Jesus ska vi en dag en dö, en del i plågor, men det finns hopp. Hopp om en annan existens. Sedan är ord som förlåtelse, icke döma, goda handlingar gentemot medmänniskor, tillåtande attityd till andra människors avvikande uppfattningar och beteenden viktiga. Vi måste också i sann Kristi efterföljd välja bort den gudsbild utan kärlek som de äldsta texterna visar prov på. Jesus enda ord i sin förkunnelse kan sammanfattas med kärlek, och om han är Guds Son så kan inte Fadern vara annorlunda.

Gud är mer slutet än början. Gud är mer vilja än vara. Gud är mer verb än substantiv. Gud är mer fråga än svar. Gud är mer subjekt än objekt. Nu har jag fallit in i ett tema som är lite av ett sidospår till TS-frågeställningen. Men att utveckla sin personlighet i en positiv riktning, genom att inte bara använda en fasett av diamanten, utan utveckla ett spektrum av fasetter kan vara vår existens mening.

Tja, tack för din post. Har några frågor bara. Hängde inte riktigt med på några punkter.
Tror att du och jag menar olika saker med medvetande. Det jag menar, är medvetandet självt. Det känns som att du mer är inne på "innehållet" i medvetandet, dvs samlingen av alla ens tankar som för det mesta är helt subjektiva. Eller menar du att medvetandet "bara är MITT (=subjektivt)" oavsett "innehåll"?

Vad gäller medvetandet är det på individnivå jag utgår ifrån. Det finns teorier ett kollektivt medvetande men där finns ingen empirisk evidensbaserad kunskap, knappt ens hypoteser. Det kollektiva undermedvetna har psykologin som begrepp.

Medvetandet är jaget. Sedan upplever medvetandet omgivningen via våra sinnen som tar in informationen om omvärlden tillbaka till medvetandet där det bearbetas.


Som jag ser det så faller våra känslor, uppfattning (som du nämnde ovan) etc under kategorin 'medvetande'. Denna kategori, kategorin självt, och inte innehållet i kategorin, är det som är det finurliga . Själva innehållet är vi människor dock duktiga på att inventera och resonera kring. Det svåra här är att resonera kring medvetandet själv (inte innehållet).

Om jag förstår dig rätt är det medvetandet som isolerad företeelser du menar. Det tangerar enligt mig två vetenskapliga områden - neurovetenskapen och filososofin. Båda har olika hypoteser men de är ett outforskat område dels för att ordet medvetandet semantiskt tolkas olika.

Detta är intressant i vårt försök att observera medvetandet självt (alltså inte innehållet). När vi tänker kring "medvetandet självt" (eller vad man ska kalla det), så är det subjektivt och inte objektivt. Diskussioner om krig, politik och socialpsykologi kanske inte helt passar in i denna diskussion. Men vetenskapsteori och vetenskap (som du nämner) är starkt "subjektiv" för vår art (och för individer), vilket kan vara bra att ha i åtanke när vi diskuterar om medvetandet.

Det är en förlängning av att vi är subjekt, upplever naturen, denna upplevelse bearbetas och via kognitionen kan vi dra slutsatser som utvecklar oss på idividnivå - ett famåtskridande sker och påverkar samhället på makronivå. I förlängningen sker ett utvecklade till "error" - krig, svält , ohälsa mm.


Now we're getting somewhere .



Det är just det. Finns det egentligen några svar? Ju mer man brottas med denna fråga, desto knäppare blir man.



Kan säga att dessa frågor kör ner mig i diket. Någon vettig hypotes om frågan som jag ställer mig har jag dock inte sett.

Vill bara lägga in några argument om varför religion inte har några tillfredsställande svar. Det låter dock skönt att man kan hitta gud, och nöja sig.

Religion är på sin höjd filosofi men för den delen inte nödvändigtvis vettig. Men religion är framförallt inte filosofi, utan: sagoberättelser, en stor samling motsägande och falska påståenden, och en stor samling dikterande om vad som är rätt och fel (när objektivt rätt och fel inte finns). Framförallt så är rationaliseringarna (eller det okritiska vedertagandet) till att skrifterna skulle vara autentiska ord från gud, väldigt långsökta emedan förklaringen att skrifterna är sagoböcker skrivna av fylle-bob på 600.talet är rimlig. Lite filosofisk substans, ännu mindre ontologisk, och noll epistemologi. Men detta är en helt annan diskussion.[/spoiler]

Med människans subjektivitet kommer moralen och ifrågasättandet av existensen. Inom Buddhismen är det en stor fråga. Där menar buddhistiska filosofer att människan inte ska se sig själv som separerad från omgivningen (universum). Varför? Jo, eftersom vi upplever ALLT subjektivt så är det vår verklighet, ingenting annat existerar. Jag säger INTE att det enda sanna är dina egna tankar och dina idéer, istället säger jag att alla tankar och idéer är sanna, oavsett vem som säger de.Tänk dig som att alla människor är en liten atom i ett föremål, tillsammans bildar vi föremålet - ensamma som individer är vi ointressanta. Allt du någonsins tänkt, hört eller kännt har du upplevt. Men det viktiga att komma ihåg är att det finns inget "du" eller "jag". Vi är alla ett. Vi bor alla i universum och det är här vi föds och dör.


Den filosofin som existerar hos abrahamistiska religioner kan vara ganska kärv och hård. Ofta syftar kärnan i alla begrepp till att människan ska känna skuld inför gud. Skam och mindrevärdeskomplex.

När det kommer till tolkningsfrågan så måste alla texter i Bibeln tolkas med utgångspunkt från kärleksperspektivet. Det dubbla kärleksbudet säger följande ”du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft” och ”du ska älska din nästa såsom dig själv”. Jesus själv säger att ”på dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna. Detta förhållningssätt att tolka texter i ljuset av kärleksperspektivet. Vi måste också i sann Kristi efterföljd välja bort den gudsbild utan kärlek som de äldsta texterna visar prov på.

Sluta dra mänskliga paralleler till gud, detta är en stor fallgrop. Gud finns inte eftersom gud är allt. Gud är universum. Alla är gud och gud är allt.