Citat:
Ursprungligen postat av Mohave
Det vore kul om bloggkrigandet kunde läggas ner och om idé-debatten kunde komma tillbaka. Någon som kan definiera idéskillnaderna här och föra saken tillbaka till en rationelll debatt?
OK, jag gör ett försök.
I centrum står som jag förstår det idén om den goda staten, ett folkhem som tar hand om sina svaga och utsatta. Tills skillnad från andra länder har medborgarna i Sverige i stor utsträckning - åtminstone tidigare - accepterat denna tingens ordning, där individens frihet har få stå tillbaka för social omsorg och tanken att människors välbefinnande både är en rättighet och en skyldighet för statens tjänstemän och experter att sköta om, även till priset av att man ibland måste ta till tvångsåtgärder. I den aktuella debatten är begreppet "barnets bästa" ofta centralt. Många debatter har handlat om den svåra frågan om vem som bäst bevakar de maktlösa barnens intressen.
Organisationen NKMR har vad jag förstått varit i skottgluggen för de du kallar "tokfeminister." Man menar att de har en propedofil hållning och att de försvarar barnaga. NKMR är definitivt emot rådande ordning och anser att mänskliga rättigheter blivit tillbakasatta när statliga tvångsåtgärder mot familjer och barn sätts in.
Vill man ha en litterär utgångspunkt kan man gå tillbaka till tidigt sextiotal och Lars Görlings roman 491, som senare har blivit en uppmärksammad Vilgot Sjömanfilm. Den handlar om övergrepp från en socialtjänsteman på ett boende för pojkar med problem i den svenska välfärdstatens högkultur. I verkligheten har ju också barnhemsbarn berättat om olika övergrepp och missförhållanden.
Idag kanske det ser annorlunda ut, men omhändertaganden och ingrepp i familjer utgör fortfarande tvistefrågor av svårt slag som just nu uppmärksammas på Flashback i form av fallet med Folåsabarnen. Även vårdnadstvister och socialens agerande därvid har beröring med dessa frågor. Är socialens principer för att lösa vårdnadstvister och lagstiftningen på området förenligt med både barnens bästa och individers och familjers rättighetet?
Och är övergripande statliga ideologier som feminism och genusperspektiv nödvändiga beståndsdelar i en sund socialpolitik eller en böld på samhällskroppen, påtvingad oss av horder av indoktrinerade och med tiden sura socionomkärringar med extrema vänsteridéer?