Min framtida drömvärld

Jag tror inte att en varelse utan smärta skulle fungera. Smärta är egentligen också bara ett varningssystem och kan ganska lätt bli ignorerat om man inte känner för att ha ont. Menar du med att varelserna inte ska kunna känna sorg? För det hade verkligen inte fungerat, man måste kunna känna sorg för att lämna lycka. Som exempel: ett barn i afrika hade blivit överlycklig av att få en cheeseburgare som lunch, en amerikan hade klagat på att det inte var en big mac

Lycka är väl egentligen bara en kemisk process? Tror du man kan bli "immun" mot denna process, och sen bara vill ha mer och mer? Isåfall har vi ett uppenbart problem.

När jag väl tänker efter så tror jag nog att det kan bli så, att man blir "immun" mot lyckan. Isåfall skulle man väl kunna variera mellan lycko-stadiumet, och icke-känslosamma stadiumet där man lägger ned all sin tid på att studera, forska, hjälpa till med utvecklingen etc.

Dock bör man ju tänka att vi i västvärlden också kan bli lyckliga, fast oftast krävs det väl mer, men ändå. Det handlar nog om skillnader. Man kan nog inte hela tiden vara super-ultra-lycklig, men det har jag heller inte sagt. Kanske en variation mellan "lite lycklig" och "jättelycklig". Dock gillar jag kontrasten mellan ett icke-känslomässigt stadium där intelligens och kunskap står i fokus för utveckling och framsteg, och det andra stadiumet där lycka och positiva upplevelser står i fokus. Blir lite som jobb och fritid fast på en annan nivå.

Sedan har jag inte huggit detta i sten. Men det fysiska lidandet som vi kan känna av genom exempelvis att bli knivhuggen vill jag absolut få bort helt. Genom denna nya icke-smärtsamma varningssystem, i kombination med en mycket högre intelligens med större kunskap och starka drivkrafter till överlevnad, tror jag knappast att dessa skulle ignorera skador eller faror. Vad tror du?

Sen min signatur för att förstå.

Man kan separera våra sinnen i två delar menar jag, tankedelen och känslodelen. Tankedelen är bara en räknemaskin som får uppdrag av känslodelen. Grundkänslan är smärtan och smärtans försvinnande som vi kallar njutning. Visst, detta jag jag funnit själv men det är sant också.

Jag är också med på att man kan dela upp det i en tankedel och en känslodel. Tankedelen helt själv skulle förmodligen inte leda till något då den helt skulle sakna drivkraft eller mening. Överlevnadsdrivkraften och känslodelen är motivationen till intelligensens del.

Sen tappar du mig. Bara för du säger att liv = smärta, betyder inte att det är så. I din tråd skriver du att smärtan är grundupplevelsen. Det du inte förstår med tråden är att jag talar om en uppgradering av livet, där smärtsystemet är överflödigt och att ett nytt system kan ersätta denna.

Jag kan köpa att lycka och sorg är samma sak. Liksom kärlek och hat är samma sak i olika grader. Med smärtans försvinnande dyker det icke-känslosamma stadiumet upp. Där man inte känner av någonting alls. Smärta är just ett varningssystem för överlevnadens skull, inget mer än så.

Du förstår väl att allt handlar om överlevnad utifrån livets perspektiv? Allt som gynnar överlevnaden tas tillvara genom evolutionen. Dessa djur som inte har det som krävs för att överleva försvinner och de som har det som krävs blir kvar. För det primitiva biologiska livet har smärtan varit effektiv i överlevnadssyfte, men i takt med att intelligensen ökar och med tiden vid sin sida, finns det andra alternativ i framtiden.

Jag definierar alltså smärta som alla former av otrevliga upplevelser, inte bara som fysisk smärta. Men jag anser att alla former av andra otrevliga upplevelser så att säga kopierar den fysiska smärtan och att den fysiska smärtan är grunden.

Den dag vi lyckas tillfoga smärta hos ett ting som inte är ett djur eller människa så har vi skapat liv. Smärtan genererar liv. Kanske kan det finnas en chans att en högre livsform efterhand kan koppla lös sig från sin ursprungliga smärta. Dock tror jag att smärtan alltid kommer vara nödvändig för att kicka igång ett medvetande. Alltså vid "födelsen" så måste det finnas smärta.

Men annars är jag med dig och jag sätter också hopp till nya livsformer konstruerade eller utvecklade av människan.