Att skriva "lite" istället för "litet"

Alla - nåja, så gott som åtminstone - bildade känner till att "lite", istället för "litet", är talspråk. Frågan - och min undran - är hur det kommer sig att det är blivit kutym att skriva litet i talspråk, men varför det inte har blivit allsköns praxis att skriva mycket i talspråk?

Är det inte dags att, i brist på ett just nu bättre påkommet uttryck, söka "kampanja" för att återinföra litet i skriftspråk, även i skriftspråk?

Varför det? Det uttalas ju "lite". Jag tycker det ser väldigt underligt ut varje gång jag ser "litet" i den användningen. Naturligtvis en vanesak, jag stör mig inte på "mycket", men jag ser ingen anledning att ändra tillbaka till någonting mer uttalsfrämmande.

Tvärtom vill jag gärna propagera för "inge" i fraser av typen "det var inge kul". Där ser "inget" väldigt konstigt ut i mina ögon, eftersom det omöjligen kan uttalas med -t, åtminstone i min dialekt.

Konsekvens är ytterligare ett argument för att använde litet istället för lite. Mången gången uttalas det "mycke" också, åtminstone där jag bor, varför man då borde börja skriva mycke i tidningarna också?

Tycker inte konsekvens är så himla viktigt. Språket är sällan så fruktansvärt konsekvent, så stavningen borde inte behöva vara det heller.

Jag varken säger eller skriver "litet".
Använder alltid lite/liten.

(använder också arton istället aderton, säkert istället för säkerligen, agusti istället för augusti, er istället för eder)

I skrift? Det är du nog ganska ensam om.

De är väl ändå inte samma ord?

En gammal diskussion om saken återfinns i den här tråden (huvuddelen av inläggen 50-65): https://www.flashback.org/t937284p5