Upplever vi världen på samma sätt?

Vårat medvetande som bildas av våra sinnen bildar i sin tur våran verklighetsuppfattning. Men eftersom alla är individer så borde alla ha sin egen uppfattning om hur världen ser ut, låter, känns osv? Men endå så lyssnar vi på samma musik, vi ser samma tvprogram osv och allt ter sig som att vi upplever världen likadant. :/

Så finns det en "riktig" värld i våra medvetande. En värld bortom våra sinnen som verkligen finns. Eller är det för att vi är medvetna om att det finns som det finns?

Haha, fan, det där vart lite sådär småknäppt, kan försöka omformulera det..

Jo, har alla sin egen verklighet? Eller lever vi alla i samma verklighet? Eller är det bådeoch?


ps. om ni vill läsa hur jag ser på världen, ta er en titt här:http://forum.flashback.info/scandina...5&page=1&pp=15

Nä



Sjukt märklig fråga faktiskt. Vem vet?! Det går ju bara att spekulera i.
Jag tror att folk fysiska värld såsom färger, musik m.m. förmodligen är ganska likadan. Däremot skiljer sig nog den psykiska "världen" sig ganska kraftigt mellan människor.

Tänk en "inföding" i en stam i Amazonas för 100 år sedan eller så. Samtidigt fanns det miljonstäder runt om i världen.
Denna inföding lär ju uppfatta(t) saker och ting såsom nya dofter, smaker, saker m.m. som smått fantastiska medans en Londonbo vid samma tillfälle såg dem som en del av vardagen.

Nu hinner jag inte förklara mig mer :P. Men jag tror att vi människor, om vi inte har ngn defekt, använder våra sinnen på samma sätt. Hjärnan som tolkar sinnenas impulser gör det inte.

Mjäe ... givetvis finns det ganska mycket som är grundläggande, som är inbyggt i hårdvaran så att säga.

Och en hel del av våra reaktioner ligger på mycket låg nivå, instinktmässiga eller som en del av reptilhjärnan.

Dock är vår hjärna ett självprogrammerande system - så de värderingar och upplevelser vi får ändrar vårt sätt att se på omvärlden.

Vi är i den aspekten inte samma människa idag som vi var för fem-tio år sedan. Eller som när vi var barn. Vi kan minnas vad som hände, ibland även vad vi tänkte - men vi har lärt så mycket sedan dess.

Ett publikt exempel var ju Carl Bildt som övergått från att vara en kall teknokrat till en varm humanist genom sina upplevelser i forna Jugoslavien.

Jo, det där med att man blir anorlunda av att växa är ju inte helt fel, om man tänker tillbaka 2år så slår det en hur korkad man var då, och när man tänkte tillbaka då, 2 år, så tänkte man precis likadant.. Och det kommer nog vara så livet ut, hoppas jag iaf, annars vet man att livet har stannat när man inser att man inte kan lära sig mer saker.. :/

inom samma kategori men en annan fråga

-kan man bevisa att andra individer har ett medvetande? man är ju som sagt medveten om sitt eget medvetande, men andras?

Jo, detta är riktigt lurigt.. :/ fastnar i dem där tankebanorna rätt ofta, tillslut så finns bara en själv, det är lite jobbigt

Verkligheten, den enda verklighet som finns, är bortom våra sinnen. Tänk efter! Försök att fixera något föränderligt ( det empiriska ) med något föränderligt ( dina sinnen ).

Det finns en verklighet, eller rättare sagt något verkligt. Vi kan närma oss verkligheten genom att exempelvis studera filosofi på det riktiga sättet.