Citat:
Ursprungligen postat av Vinet
Å ena sidan påstår ni att det är en "minoritet" och "elit" som har dessa s. k "pk-åsikter" medans den stora massan tycker som er själva. Å andra sidan så menar ni att de är aåpass etablerade bland gemene man så att man blir ett "ufo" om man uttrycker motsatsen. Hur ska ni ha det?
Om det förstnämnda stämmer borde ni utan problem kunna yppa era homofobiska åsikter och få medhåll av majoriteten av Sveriges befolkning (vilket också skulle innebära att de homosexuellas kamp för erkännande (pride osv) är berättigad).
Men snälla du. Jag förstår att du kommer ifrån en svunnen tid då långhalsar traskade runt och världen var monolog och svartvit, men du behöver inte vara så fin i kanten och kalla mig för "ni"
Jo. Jag ska tala om för dig att där jag kommer ifrån, landet Sverige och säkerligen många andra också, så finns det normer om att saker och ting är mer eller mindre accepterade att prata om. Trots yttrandefrihet och demokrati.
Du har säkert hört uttrycket att man "dra till sina egna", dvs att man lätt dras till likasinnade personer som man kan bolla ideer och tankar med. Självklart finns det sådana personer för mig, men inte riktigt i verkligheten, det är väldigt få personer som jag verkligen kan sitta ner med och prata politik, ideologier och tankar.
Feminister som gaddar ihop sig, starkt religiösa eller rasister umgås enbart med sina egna och vägrar ta in några nya influenser eller "bollplank". Så då blir deras åsikter och tankar ofta väldigt konspiratoriska emot omvärlden eller emot "en viss etnisk grupp".
Ja, homofolk ÄR en minoritet. Och normen i samhället är "politisk korrekthet", vilket betyder att man inte bör kritisera feminism, queer eller nya kulturer whatsoever.
Jag gör ett ytterligare försök, KAN inte du,
Vinet se det?