Så här kan människor spridas i nästan ljusets hastighet!

Jag har pusslat ihop tre gamla idéer: interstellär nanokommunikation, von Neumann-maskiner och idéen att om vi skulle upptäcka en främmande civiliserad information så skulle vi kunna sända dem info om vår DNA så att de kan odla människor där.

Man kan skicka iväg sinnrikt utformade nanopartiklar i nära ljusets hastighet (typ 90%) utan mycket energiförbrukning. Jag har läst att man kan överföra mer information per tidsenhet och energiåtgång billigare så än med laser. Det skulle vara en förklaring till varför det är så tyst därute. Aliens har övergett radio och laser för att de är oekonomiska. Och eftersom nanopartiklar som färdas nära ljusets hastighet avsiktligen måste fångas in vid rätt tid och plats, så märker vi inte av att vår atmosfär bombarderas av främmande civilisationers information i såna nanopaket idag.

De skulle kanske kunna nå närmaste stjärna inom ca 5 år, och uppåt 100 stjärnor inom ca 20 år. En liten flotta av såna nanomaskiner skulle kanske kunna utvinna resurser på lokala planeter och i von Neumann-stil på några år bygga upp en anläggning där som kan odla människor utifrån DNA som de bär med sig. Om DNA:t är för sårbart eller tungt, så kan dess informationsinnehåll sändas dit med laser.

Ett problem (bland flera!) är att de första partiklarna måste bromsas in innan de kan aktiveras för att bygga en uppfångningsanläggning för de efterföljande partiklar. Ankomsten av icke-schemalagda partiklar kan ju föranmälas med laser som är något snabbare.

Människor skulle växa upp i kuvöser med en multimediaomgivning som simulerar bröst och annan kontakt med vuxna m.m. som våra nedärvda instinkter förutsätter och som inte kan rekonstrueras (såsom gräs och kattungar som skulle kunna byggas på plats).

Vad tror ni om det?

Vintergatans diameter är ca 100'000 ljusår, så inom några ynka årmiljoner, nån tusendel av galaxens ålder, så skulle det kunna finnas människor på alla beboelig planeter i hela Vintergatan (kanske hundra miljoner stycken eller så). Varför har inte andra civilisationer redan gjort detta, för nån miljard år sen eller så?

Mycket spännande idé, även om den ligger långt in i framtiden samt kräver en hel del grundförutsättningar i form av mineraltillgångar på den koloniserade himlakroppen ifråga (spontant kommer jag på järn, syre, väte, svavel, kväve och kol för att "bygga" människor plus koppar och mer järn för att bygga anläggningar och maskiner, men det finns säkert en massa saker som jag glömt eller som behövs endast i mycket små mängder). Kanske skulle man kunna bygga en fussionsreaktor, men det kräver ju att materialet till reaktorn finns tillgängligt...

Det där är Fermis paradox, where are they? Finns en hel del teorier, men ingen känns särskilt tillfredställande. Jag menar; om en civilisations utveckling är expotentiell likt den varit de senaste 300 åren, hur långt borde då inte ett samhälle som började utvecklas för två-tre miljarder år sedan ha kommit?

http://en.wikipedia.org/wiki/Fermi_paradox

Med tanke på att idag sex miljarder människor inte har lyckats trots flera sekler med industrialism och vetenskap i ryggsäcken, så kan det tänkas att det inte är så lätt för en nanopartikel heller

Nanostrukturer är känsliga för strålning. Rymden är full av strålning.

Som sagt: utvecklingen är expotentiell.

Aj då! För de kan ju behöva gå väldigt nära stjärnors ytor för att retardera gravitationellt från de höga interstellära hastigheterna innan de kan landa på någon utvinningsbar materialresurs (som planet, måne, komet). Men det kanske går att fixa med en checksum, ett immunförsvar, och en liten sköld av bly? 90% av ljusets hastighet är ändå inte alls väldigt energikrävande att uppnå, även för milligram- eller rent av hela gramstrukturer, eller?

Vissa bakterier sägs kunna forma porer som skulle kunna överleva tiotusentals år av interplanetär, eventuellt interstellär, färd inuti meteoriter.