Blivit överkänslig mot näringsfattig mat

För några år sedan märkte jag att jag kände om jag ätit näringsrik mat eller ej. Skillnaderna är väldigt stora.
Äter jag bra mat gjord på bra råvaror så känner jag välbehag och tillfreds.
Äter jag näringsfattig mat så känns det som enbart bukfylla. Jag är mätt och vill inte äta mer, men kroppen vill ha mer näring.
Äter jag dåligt halvfabrikat så känns det inte bara som bukfylla, jag får ont i magen och i värsta fall även illamående.

Jag trodde detta var hjärnspöken i början. Men sen jag börjat att laga mer mat och köper så mycket ekologiskt som möjligt, så mår jag bättre. Jag är mindre sjuk och allmänt piggare.
Men det var inte förrän jag såg ett par program på tv som jag förstår att jag faktiskt har rätt. I ett program sa de att ett äpple idag har bara 50% av näringen jämfört med äpplen för 30 år sen!!
I ett annat program sa de att bönder får inte betalt för näring utan per vikt. Så dagens råvaror håller inte samma kvalitet som förr och är mindre näringsrika.

Jag har frågat andra om de upplever samma som mig, men alla har svarat nej.
Är jag verkligen ensam om att vara så känslig eller finns det fler?

Ps. Kan upplysa om att hamburgare på McD är rätt ok då de tydligen använder hyfsade råvaror. Jag mår ok de gånger jag ätit där (ett par gånger om året)

Så jag är ensam om detta fenomen??

Absolut inte! Sedan jag flyttade och fick ett ordentligt kök med gasspis så lagar jag nästan all mat själv. Tidigare så åt jag periodvis mycket på krogen, mycket färdiglagad fryst mat, burkmat och annat elände. Skillnaden i välmående är slående. Borta var tröttheten och värken i kroppen.

Tränat regelbundet har jag gjort sedan tonåren, så den påverkan borde vara konstant. Under semestern så började jag äta sämre mat med ökat intag av fett och kolhydrater. Direkt kom sömnsjukan tillbaka, kom knappt ur sängen på förmiddagen och var tvungen att ta mig en tupplur titt som tätt.

Efter semestern så återgick jag till min vanliga kost som är proteinrik föda med mycket grönsaker och moderat intag av kolhydrater. Nu mår jag som en prins.

Antingen är det hjärnspöken eller så mår jag helt enkelt inte bra av alla E-nummer och andra tillsatser samt för mycket kolhydrater.

Känner verkligen det du säger om bukfylla och riktig mättnad. Istället för att bli pigg blir jag slö och oengagerad av dålig mat, koncentrationen ska vi inte tala om. Effektiviteten blir lidande, eftersom näringsfattig mat framkallar hungersug, vilket gör att en stor del av tankekraften går åt att tänka på vad som finns i skafferiet.

När jag gick i skolan och maten ofta var usel var jag halvhungrig resten av dagen och efter att jag kommit hem staplade jag ofta (näringsmässigt värdelösa) mellanmål på varandra fram till middagen, men blev aldrig nöjd - såklart, eftersom det jag åt var mest mackor, godis och annat snacks.

Sen jag börjat laga nästan all mat själv har jag blivit mer känslig för snabbmat. Åt på Max häromdagen och förutom att det smakade skit blev jag dåsig ett par timmar efter och fick lätt huvudvärk. Har vant av mig vid för stora portioner av det där klibbiga mjölet som kallas pasta, av samma anledning.

Vad skönt att jag inte är ensam. Men era upplevelser är hur det började för mig. Nuförtiden är jag ännu mer känslig, och känner i kroppen om jag ätit för mycket spannmål tex.
Då jag känner att maten jag äter inte innehåller tillräckligt med näring så tar jag vitaminer. Men jag märker inte att jag mår bättre av dem vilket är frustrerande.

Tror jag måste söka upp någon butik där de säljer mer ekologiska varor, för det finns inte så mycket i min ica.