Vill inte vara mig själv.

Tack ska ni ha för svaren. fått lite annat på tankarna nu, och ska försöka ta mig ur detta

OBS till er som känner mig, och hjälpt mig (ni vet vilka ni är), er hjälp har inte varit förgäves. Ni kanske får för er det av trådar som denna. jag vill egentligen bara ventilera tankar under en liten sorgsen stund. er hjälp är inte förgäves, och jag kommer är evigt tacksam.

Jag kom ikväll efter lite dricka, och tänkande, underfund med att jag inte riktigt vill leva resten av mitt liv, som just mig. Min personlighet har jag inga problem med, utan det är mitt fysiska utseende jag inte klarar av. Det stora problemet är längden, men även utseendet. Jag har alltid under min uppväxt varit den kortare personen, och därför fått blivit de andras slagpåse. jag har inte heller haft någon tur med tjejer, och inte blivit bekräftad, alls.

detta har lämnat mig otroligt osäker och hatisk mot mig själv. jag känner som om jag skulle vara fast i ett litet skal. det känns som att jag är en stor person. stark, snäll, ödmjuk och charmig, men hela jag hålls tillbaks av att vara den kortare. Jag är bara helt enkelt så otroligt besviken. Jag visste exakt vad jag skulle bli och se ut som liten, och jag hade alla möjliga planer. Sen klev utvecklingen snett och föll helt åt helvete.

tips på hur dessa komplex ska tacklas uppskattas. Jag är helt enkelt trött på livet för tillfället och ser ganska lite mening med tillvaron.

/mvh!

PS. jag utvecklas i takt som en snigel. 19 år och har nu börjat fått skägg. ser ut som en liten skolpojke. det som saknas är batmanryggsäcken.

Du är 176 cm det är inte så kort, Men gå till baren med några polare kanske du skaffar nån brud

Brudar är svåra

dock förstod jag vad du menade. får orka mig ut på onsdag!

tack ska du ha

Förresten,du skulle kunna få min gamla Batmanryggsäck om du vill?