Jag aldrig skärt mig själv, men för ett par år sedan så råkade jag stöta på en vääldigt attraktiv brud på Peace & Love (som jag sen spenderade hela festivalen med...

).
Iaf hon var hur trevlig som helst och en natt när vi låg i gräset och pratade om allt mellan himmel & jord så visade det sig att hon hade Minst 20-30 tals skärsår längs varje arm/ insidan av låren osv osv.
Jag undrade såklart varför hon skar sig, bakgrunden till det hela, om det inte gjorde ont osv osv.
Enligt henne: Så skar hon sig för att hon mådde väldigt dåligt pga problem med familj/pappa och har varit i en ?dvala? av depression under en lång tid.
Visst gjorde det ont precis när hon gör "snittet" men därefter kommer någon typ av lugn/trans, det blir som någon typ av drog, problemen går iväg från stunden och att se/känna blodet rinna är helt avslappnat.
Just för stunden är det värt men därefter ångrar hon det.
Men när hon mår så dåligt så känns det värt bara för att kunna få slappna av från allting en liten stund.
Den här tjejen kan jag utan tvekan efter lååånga samtal under flertal nätter säga att hon Inte gjorde det för någon typ av uppmärksamhet. Dock kan jag samtidigt känna att många börjar säkert med det som ett litet rop på hjälp.
Jag tror inte att majoriteten av "emo's" som går runt och "visar" sina skärsår gör det för uppmärksamhet, däremot tror jag att dom bara helt enkelt är trötta på att gå runt med långärmat.
Många ärr sitter säkerligen för livet, vem orkar gå runt i långärmat hela tiden?
Samtidigt får dom faktiskt skylla sig själva.
Vill avsluta med att säga att bruden i texten varken var fjortis eller emo utan en brud på 19 vårar med fina boobis och rött snyggt hår.