Man kan bada och tvätta sig ren, men vem kan skrubba bort sitt öde?

Hur skall jag som människa kunna påverka mitt eget öde utan att behöva tillkännage dess essentiella existens: Hugg veden själv, så värmer den dig två gånger. Är man herre över sitt eget öde, oförmögen att påverka; liket i kistan kontra liket på vägen – sedvanligt herravälde utan rituella motiv.

”Bra att vara två; ensam kan inte klia sig på ryggen.”

Det finns människor, som tror, att de kan tvätta sig rena i en annans rännsten. En vacker dag kommer vi alla att möta döden; katten nio gånger och människan en: Tyrannen är blott en slav, som är vänd ut och in. Ödet bär vi med oss livet förutom vid födseln: Den ödet vill förgöra, slår det först med vansinne.

jag tror inte på ett förutbestämt öde, enligt mig skapar man sitt eget enbart genom att finnas till.

”Man får äta sitt ogräs där ödet tjudrat en.”

Vi är födda till denna värld som slavar inte herrar; såvida du inte blandat ihop peppar och salt. När man föds till denna jord av ens moder, livnärs ens öde utav ens moders olycksbådande skrik; navelsträngen klipps av och cirkeln är bunden: Idag mig, imorgon dig. :tease:

Vi är alltid beroende av någon/något, således även alltid slavar.
Det är vårat öde, och kommer så ock att förbli.

”När Bacchus blåser på elden, sitter Venus vid kakelugnen.”

Ens öde vilar inte i händerna på kreaturens dynga; bonden slaktar inte de nödställda. På julaftons morgon; enväldig jultomte besöka mandeln i gröten: Eget beröm luktar illa. Det kalla krigets värmekälla finnes i gapet på ödes vidskepelse: I sin egen sak är var man blind.
:evil:

jag förstår vad du menar, till viss del är vi bundna vid våra psykiska/fysiska begränsningar, men det finns alltid en möjlighet att kliva över dessa hinder och nå en högre nivå. Med vilja och övertygelse kommer man längre än med talang och blyghet

”Den, som lever i överflöd, kan vara lika olycklig som den fattige.”

Under allt bjäfs i hjärtat av granen har sotet från skorstenen satt sitt avtryck: Ingen ört hjälper mot döden. Förväntan är alltid arbiträr; ätten av ytterlighetsmän stympar omslaget på paketet, i samma veva som lyckoruset omvandlas till en nautisk orgie: Tungsinthet flår själen och dödar sedan kroppen.

Jag beundrar dig för ditt djup,du är verkligen en vis man.
TACK.

”Ur modlöshet kommer sorg, och sorg förmörkar vårt förstånd.”

Låt någon få betrakta dig inuti ett timglas; bebåda aktörerna och deras bundenhet – förunna dig ovationerna från auditoriet och vörda renomméet du givits. Icke enträgen bara stundom ofredad: Man kan inte fylla en tunna som saknar botten.

Jag lär mig så mycket av dina ord.