Vad vet du nu som du önskar att du vetat i början av dina studier?

Sikta på E i allt och gör en skitbra uppsats. Gör den helst som ett exjobb.

Nu har jag redan tagit examen men jag funderar på att ta en andra kandidatexamen nu, god help me. Men det jag hoppas kunna göra bättre den här gången är att kunna fokusera på själva poängen med programmet, att lära sig nya saker, snarare än att flyta genom hela kurserna och sen panikplugga sista veckan innan tenta.

Att läsa de kapitel som läraren tänkt prata om redan innan föreläsningen är så sjukt bra. Dels kan man reda ut några av de frågetecken som dök under läsningen plus att man lättare kommer ihåg alltihop efteråt. Så känner åtminstone jag.

Håll reda på alla block och ta hand om dom. Mina block såg förjävliga ut och föll i bitar ibland. Köp ett bra block istället för "5 för X kr".

Plugga i grupp. Det går inte annars. Försök bli lite polare med de som är duktiga istället för supa&spy-bataljonen.

Sitt i kafeterian eller liknande och plugga (biblioteket är för tyst för mig men det är en smakfråga). Att sitta hemma och plugga funkade helt enkelt inte för mig. Humlab är ett hett tips för humanisterna på Umeå Universitet. 30" skärmar och rätt skön miljö.

Variera kosten. Nudlar, köttbullar och pasta går inte att leva på i längden. Tummen upp för storkok!

Nu ska jag hem från jobbet, lägger nog till lite mer sen

Helvete heller. Har man bara E i betyg får man inget bra arbete. Detta varierar givetvis från utbildning till utbildning, men man skall givetvis försöka få så höga betyg som möjligt.

Hur mycket fritid har man som civilingenjörsstudent ? Hur många timmar per dag ska man lägga ner på själva pluggandet ?

Ska och ska, klarar du det bra finns det ingen egentlig anledning att lägga ner mycket extratid på att plugga in saker bara för att. Skulle jag dra ett medelvärde hamnar det nog kring 5-6h/dag av civilingenjörsstudierna, inkl. föreläsningar, lektioner och laborationer. Då är jag heller inte jättesmart utan rätt medelvärdig. Det krävs oftast inte mer än så.

Socialt
Att man faktiskt inte blir behandlad som en spetälsk bara för att man råkar vara yngst i klassen.
Att folk inte dödar en för att man tar kontakt.
Att man inte blir dödad för att man frågar något på en föreläsning.
Att man ska trotsa sina sociala rädslor och förvridna världsbilder så att man inte blir allvarligt deprimerad och folkskygg.

Studiemässigt
Att man alltid presterar över förväntan
Att många kursböcker är totalt onödiga och suger kuk
Att kandidatuppsatsskrivandet är så otroligt hypat och att man inte bör vara rädd för det.
Att det är en sån jävla bullshit kring allt snack om hur mycket man måste plugga för att klara sig.

Personligt
Att börja direkt efter gymnasiet med något som jag inte var helt säker på var kontraproduktivt för min personliga utveckling.
Att man ska välja det man verkligen brinner för och inte något som "kan tänkas vara bra".

Tack för den här tråden, fått svar på många funderingar hittills!

Jag tycker man ska se det som ett heltidsjobb med flexibla tider. Att gå igenom utbildningen och bara lägga någon timme per dag är det säkert några personer som klarar (och berättar gärna om det), men det är knappast något man ska eftersträva/försöka.

1. Sant, bli inte intimiderad till att inte våga ställa en fråga på föreläsningar bara för att 100 personer sitter runt omkring. Du är där för att lära dig själv, ingen annan. Men om du ofta känner dig tvungen att fråga skulle jag nog ifrågasatte hur väl förberedd man är. Tror man får ut mer av en föreläsning om man redan läst på materialet innan.

2. Sant, tyvärr är det ofta svårt i förväg att veta vad man behöver eller inte. Därför brukar jag rekommendera att man istället skaffar det som föreläsaren rekommenderar och inte tänker så mycket på det. Ja visst, den där extraboken för 500 :- kanske du inte ens öppnade visade det sig när kursen är slut, men egentligen, spelar roll. Det jobbigaste som finns är att snåla på kursböcker, inse efter halva kursen att jo, man skulle kanske ha köpt bok X ändå, men nu finns den inte längre i kårbokhandeln så då måste man jaga den på annat håll. Och att dela bok med annan är bara drygt och jobbigt för den andra om han/hon vill sitta själv.

3. "Klara sig" kan tolkas på olika vis. En person som hela tiden får sämsta betyg "klarar sig", men kommer alltid att ligga precis på gränsen för vad som förväntas av en i efterföljande kurser. Ja visst, men kan säkert plugga mindre och få precis lika bra betyg, men det är ingenting jag skulle rekommendera förstaårselever. Lägg så mycket tid du kan i början tills du kommer in i det och får sjläv en känsla för hur mycket tid och kraft du behöver lägga, sen kan du börja fundera på hur du bäst använder din tid. Kommer alltid finnas personer som går runt (eller påstår) att de knappt pluggar alls och klarar sig galant, men det är inget att eftersträva.

4-5. Håller helt med. Får ångest av att bara tänka på ifall jag läst något jag hatade, bara för att det verkade "hett" eller ifall DN någon vecka haft en artikel om hur mycket pengar sådana tjänade.

Jag tog en kandidatexamen i en utbildning som jag inte ens gillade. Det var riktigt tungt. Det var Ekonomi & IT och detta kan betraktas som "hett" eller "bra att ha". Jag var så omotiverad till att plugga, så jag var en sån där snubbe som gled igenom utbildningen med C och D i alla kurser utan att kunna särskilt mycket. Det kommer jag få äta upp senare. När det kommer till själva meriten med utbildningen; visst kommer jag ha det lättare att få jobb, men mitt välmående under denna tid kördes ner i diket. Men det har varit extremt lärorikt att brytas ner och byggas upp igen. Nu läser jag ett annat ämne under hösten och försöker att göra det som jag inte gjorde för 3 år sedan.

Jag ser till att prata med folk och jag ser till att ställa frågor på föreläsningar. Jag är trött på att vara killen i bakgrunden som ingen riktigt känner. Jag har redan lyckats skaffa några bekanta, och på den biten skall det fortsätta. Man får ut så mycket mer av att vara utåtriktad och skita i vad alla tycker och tänker om en. Min tidigare passivitet och sociala rädsla har förstört tillräckligt mycket för mig. Jag får väl skylla på min orutin helt enkelt. Ibland måste man lära sig den hårda vägen. Den vägen är som tur är vandrad nu.

En lärdom som jag vill sprida till osäkra pojkspolingar som precis tagit studenten: Var jävligt säker på att det du har valt är det du tycker är intressant! Ta annars ett sabbatsår till att jobba och fundera ut vad du verkligen brinner för!

Det där lilla kan vara skillnaden mellan dag och natt personlighetsmässigt. Trust me. Jag har varit en melankolisk figur fram till nu.

Jo det är sant, tänkte bara på datasystemvetenskapliga program.

Åldersskillnad är som många andra har sagt ganska ovesäntlig. Jag kom direkt från gymnasiet och är bland de yngsta i klassen men umgås dagligen med folk som är 3-5 år äldre än mig (även med folk som är lika gamla som mig såklart). På universitetet innebär inte ålder nödvändigtvis kunskap. Visst har de ofta mer erfarenhet på de flesta plan, men det är inget som påverkar det sociala/studiesociala.

Kurslitteratur är överskattat. Ångrar flera böcker jag köpt, och då läser jag ändå en teknisk utbildning där det bara finns en bok (den som föreläsaren utgår från, visst kan man leta efter annat men det är sällan lönt). Kan vara skönt att ha kursboken men köp den för bövelen inte ny, köp den begagnad och sälj den efter kursens slut.

Folk som ställer frågor i snitt mer än en gång per föreläsning blir snabbt irritationsobjekt, oavsett om det är bra frågor eller inte. I mitt tycke håller man käften på föreläsningen, är det något man inte förstår tar man det på lektionerna eller diskuterar med kompisarna. Kommer säkert få mothugg på detta men så är det på min skola, vet att de flesta resonerar så här