Vad vet du nu som du önskar att du vetat i början av dina studier?

Lider med dig Har också haft en tuff period på grund av mitt ex och har nu lovat mig själv att aldrig någonsin dejta eller bli tillsammans med någon i min klass...det är nog bättre att kolla de andra tjejer på campus som läser andra program.

Intressant topic.

Viktigaste som jag totalt ignorerade innan jag började Kulturgeografi på SU var att jag inte kollade på scheman/KURSPLANER.. Och kulturgeografi är ett ämne som är jävligt svårt och speciellt deras TENTAMEN. Vilket jag har fobi för.. har hoppat av kursen och läser nu vart enda KURSPLAN / Scheman för att se ifall det blir tenta eller inte.. har dock lätt för hemtentamen.

Tips för alla andra är att KOLLA igenom vad ni ska läsa under terminen. Detta gjorde jag ej och slutsatsen var ett stort FAIL. Av 30 HP fick jag endast 7.5. VARFÖR? jo i slutet av varje jävla kurs hade vi fetaste tentamen..

Kolla på examinationsmetoderna respektive utbildning ger.

Vill du berätta hur du sammanfattar?

Nej stanna inte! Fler inlägg!

Det är verkligen inget konstigt. Vill du inte lära dig något under utbildningen? Tentamen efter kurs är väl snarare något av en kvalitetsstämpel, om än jävligt jobbigt.

Att det inte är så jävla hårt eller svårt att plugga på högskolan som jag hade fått för mig. Samt att jag inte är så dum i huvudet att jag aaaldrig skulle kunna klara av det. Jävla lärare på gymnasiet som lurade i en att "på högskolan, då jävlar, är det andra bullar. fy satan vad du måste jobba hårt där" -typ.
Resulterade i en försenad pluggdebut på cirka 5 år.

Haha, samma visa var det under högstadiet då samtalsämnet om Naturlinjen kom upp.
"Det är en BRUTAL LINJE!!" Jävla lögner, hade 47% frånvaro och gick ut med bra betyg.
Men det är väl relativt, är man bara smart och har en fallenhet för skolämnena så sköter ens intelligens resten, bara sätta pennan på pappret och göra skitgörat.

Själv ska jag börja plugga högskola nu nästa vecka. Förväntningarna är höga och jag bryter snart ner av nervositeten.
Men det känns som om högskolan kommer bli en enda stor "jerk off session" som gymnasiet.

Har visserligen bara läst ett halvår (30 hp) hittills men jag önskar att jag i början hade insett att det är en väldigt dålig idé att skjuta upp pluggandet, brukade läsa cirka 2-3 timmar varje dag och skjöt alltid upp det tills sent på kvällen när jag hellre hade myst framför någon bra film. Nu tills i höst (om jag kommer in dvs) så ska jag se till att plugga på dagtid, så onödigt att sitta och nörda hela dagarna då man inte har några föreläsningar för att sen jobba arslet av sig på kvällen/natten.

Högskola kan vara allt från slappkurs till rejäl utmaning, beroende på din egen kapacitet samt inte minst på vad du läser för kurser/program.

Efter att ha plockat ut min CivIng/Teknisk Fysik samt även läst separata språkkurser vid sidan om kan jag sammanfatta skillnaderna ungefär såhär:

• Högskolan är bra mycket jobbigare än gymnasiet, vilket till största delen beror på att gymnasiet är enkelt.
• Mängden eget ansvar är avsevärt mycket högre. Till skillnad från gymnasiet där lärarna har utvecklingssamtal och uppföljningar efter prov (ibland) så bestäms i allmänhet betyget på en kurs efter resultatet på tentan. Lärarkontakten är vad du gör den till. Jag betvivlar att mer än kanske 4-5 av de runt 20-25 lärare jag hade genom åren skulle känna igen mitt ansikte.
• Som en direkt följd av ovanstående är det därför jävligt viktigt att vara "bäst när det gäller". Är du sjuk på tentadagen är det bara att bita ihop, eftersom det inte finns något "Men jag har ju varit duktig på tidigare prov, så jag kan nog få MVG ändå". Dåligt på tentan -> Dåligt betyg -> Omtenta.
• Det finns dock som sagt alltid möjligheten till omtenta om/när du kuggar något. Däremot tar det tid, och ju snabbare du fixar examen, desto snabbare tjänar du pengar.
• Du har, åtminstone om du pluggar naturvetenskapligt på högskola, ofta möjligheten att välja om du vill köra en one-man-show eller ej. Visst finns det labbar, men i övrigt är det knappt alls något närvarokrav. I teorin kan du lata dig 330 dagar om året, och vara flitig veckorna före tentor om du nu har en jävla fallenhet för det du pluggar. Inom andra ämnesområden kan det dock krylla av seminarier.
• Att plugga språk på högskola är dock som du säger en enda stor "jerk off session". Jag råkade braka igenom halva Ryska C på distans med 10 dagars intensivplugg, något som annars räknas som runt 10 veckor heltid. Är man charmig kan man övertyga lärarna att seminarier inte behövs, och plugga effektivt själv istället. Akta dig för seminarier i språk - det finns många träbockar på sådana...
• Åtminstone på KTH är tentorna koncentrerade till vissa veckor på året. Det kan vara skönt, och det kan vara motsatsen. Någon gång hade vi en 13-18-tenta ena dagen, följt av en 8-13 dagen efter. Då är man ganska mör.
• Till sist, som så många säger, det är faktiskt värt att plugga kontinuerligt. Till skillnad från gymnasiet är böckerna sällan fulla av färgglada cirklar och exempel med "Pelle och Matilda ska handla grönsaker", utan det är i allmänhet mycket text att ta sig igenom. Underskatta inte mängden text du ska gå igenom, åtminstone inte de första kurserna innan du har egen erfarenhet.

Jag själv brukade alltid gå på alla föreläsningar och övningar, och hade boken uppe bredvid mig. Var föreläsaren bra så antecknade jag, var han kass försökte jag läsa parallellt i boken under föreläsningarna. Eftersom du aldrig kommer råka ut för situationen att läraren frågar slumpmässig person av studenterna om svaret på frågor kan du alltid sitta och räkna på egen hand.
Jag tyckte det var mest behagligt att göra så, eftersom man då får ett schema och mer eller mindre tvingas plugga, även om jag inte alltid pluggade det som stod på schemat.

Sedan måste jag erkänna att många överdramatiserar hur svår högskolan är. Skulle jag bara varit 100% effektiv varje gång jag pluggade skulle jag kunna stå över föreläsningarna och ändå klara mig på 2-3h/dag. Det svåra är att vara just det.

Att få högsta betyg i alla ämnen är svårt. Att klara högskolan är lätt. Att klara högskolan på utsatt tid kräver en insats.

Det är ungefär som gymnasiet fast med högre ribba. Manmåste kämpa för att få godkänt över huvud taget, samt att man måste slita rätt rejält för att få högsta betyg..

Önskat och önskat, men att man förändras som person och utan att låta alltför klyshig, vyerna bli större och ens referensramar blir annorlunda.

Plugga i god tid och som någon skrev, utnyttja studiegrupper och faktiskt våga fråga kursansvarig, undervisande lärare etc om man inte förstår.

Att man skall börja i tid, och i tid var igår!

(Skjut inte upp saker, gör en planering, plugga varje dag)

- Ibland är de bättre att vara tyst och inte ta varje dum strid med läraren
- Föreläsningarna va till 50% skit om man inte pluggade till ämnet det rörde sig om lite innan.
- Det är mycket mer lugnt i en skola jämfört med på jobbet.