2011-07-28, 22:01
#1
Hej kära fb:are!
Jag kände att jag måste skriva av mig här när jag inte haft kontakt med min psykolog på länge pga semester.
Lite kort om mig själv; Senaste 3 åren sjuk både fysiskt och psykiskt, tidigare väldigt aktiv träningskille, jättebra uppväxt men kanonfamilj och vänner.
Skadad för 2 år sedan så idrotten har legat nere länge, börjat om gymnasiet 3 gånger pga av min depression som jag har haft diagnostiserad sedan i mars 2010, OCD med paranoida inslag och torgskräck.
Käkat Klomipramin och haft psykologkontakt sedan förra året, livet gick framåt under 2010 med hjälp av kbt-behandling som hjälper bra och en underbar psykolog som jag slutat hos (BuP).
Inne på akuten efter självmordsförsök i april i år, när orken och viljan försvann pga av en tjej och allt skit och att livet kom ikapp en.
Livet har varit okej sedan dess, jag har börjat orka umgås med mina underbara vänner igen, något man saknade oerhört innan. Jag aktiverar mig under dagarna och rör på mig 1 timma varje dag och är ute i solen.
Senaste tiden har det börjat kännas mer och mer hopplöst och dagarna går bara ihop med varandra, letar desperat efter saker som ger glädje när jag inte känner mig glad över något, testar nya saker, ger mig ut och fiskar, spelar data med kompisarna och gör saker som vanligtvis hjälper mot depressionen men jag känner ingen glädje nu senaste veckorna fast jag har vissa saker att se ifram emot, komvux till hösten och träningen går på bra.
Känner att något saknas, det är vad jag tror, vet inte själv riktigt
Jag kan få tag på både benso och opiater och det känns som en bra ide nu och få lite "glädje" i livet så man inte behöver tänka så mycket, kan inte komma på någon bättre ide på vad jag ska göra med mitt liv nu.
Jag kände att jag måste skriva av mig här när jag inte haft kontakt med min psykolog på länge pga semester.
Lite kort om mig själv; Senaste 3 åren sjuk både fysiskt och psykiskt, tidigare väldigt aktiv träningskille, jättebra uppväxt men kanonfamilj och vänner.
Skadad för 2 år sedan så idrotten har legat nere länge, börjat om gymnasiet 3 gånger pga av min depression som jag har haft diagnostiserad sedan i mars 2010, OCD med paranoida inslag och torgskräck.
Käkat Klomipramin och haft psykologkontakt sedan förra året, livet gick framåt under 2010 med hjälp av kbt-behandling som hjälper bra och en underbar psykolog som jag slutat hos (BuP).
Inne på akuten efter självmordsförsök i april i år, när orken och viljan försvann pga av en tjej och allt skit och att livet kom ikapp en.
Livet har varit okej sedan dess, jag har börjat orka umgås med mina underbara vänner igen, något man saknade oerhört innan. Jag aktiverar mig under dagarna och rör på mig 1 timma varje dag och är ute i solen.
Senaste tiden har det börjat kännas mer och mer hopplöst och dagarna går bara ihop med varandra, letar desperat efter saker som ger glädje när jag inte känner mig glad över något, testar nya saker, ger mig ut och fiskar, spelar data med kompisarna och gör saker som vanligtvis hjälper mot depressionen men jag känner ingen glädje nu senaste veckorna fast jag har vissa saker att se ifram emot, komvux till hösten och träningen går på bra.
Känner att något saknas, det är vad jag tror, vet inte själv riktigt

Jag kan få tag på både benso och opiater och det känns som en bra ide nu och få lite "glädje" i livet så man inte behöver tänka så mycket, kan inte komma på någon bättre ide på vad jag ska göra med mitt liv nu.