Kan svarta hål konsumera andra svarta hål?

Denna artikel fick mig att fundera på en liten sak som jag tänkte kasta ut till allmän beskådning.

Vad händer om ett svart hål kommer innanför händelsehorisonten hos ett annat mer massivt svart hål?

Som jag har förstått det så kan ingen information (exlusive hawking-strålningen?) överföras från ett svart hål. Innebär det att ett svart hål som slukas av ett annat svart hål förblir intakt (m.a.o två singulariteter som kretsar runt varandra) eller förenas dem till en och samma singularitet?

Total chansning, men borde de inte enas till ett större hål? Så har jag förstått det hela iallafall med min mycket begränsade kunskap i ämnet.

Tror att de blir till ett ännu massivare svart hål.

En teori som jag tror på, är att när alla stjärnor i universum slocknat, de som har en massa över 3,2 solmassor blir svarta hål, 1,4 - 3,2 ggr solen blir neutronstjärnor. Resten blir bara en vit dvärg som bleknar bort.

Men eftersom gravitationen är oändlig, om än att den avtar kraftigt, med kvadraten på avståndet eller nått sådant, så tror jag att all materia och svarta hål (om man nu kan kalla dem för materia), kommer att dras mot varandra och bilda ett super-svart hål. Som kanske senare exploderar i en ny big bang.

Det var ungefär så jag resonerade också.

Men motsäger inte det teorin att svarta hål inte avger energi/information? Ett av hålen kommer ju i realiteten överföra sina egenskaper till det andra svarta hålet.

Å andra sidan kanske det är svårt att dra slutsatser utifrån kända fysiska lagar om vad som händer innanför händelsehorisonen då vi inte ens vet om de lagarna följs där...

nu kanske jag kommer med ett dumt förslag, men egentligen vet ingen vad som händer om ett svart håll skulle kunna sluka ett annat. Men tänk realistiskt, ett svart hål, fungerar ungefär som en damsugare. den suger, och om två damsugare möter varandra, så suger de fast sig själva mot varandra. ett svart hål + ett annat svart hål blir antingen 1. att det blir ett större hål, eller 2. att det tar ut varandra, alltså inget hål alls.
men vem vet?

Tror inte att två svarta hål skulle ta ut varandra, mer att det skulle bli ett "större" svart hål (svarta hål har ju ingen volym).

Svarta hål har alltid fascinerat mig, minns att jag gjorde i 8:an ett fysikarbete om svarta hål. Som 14-åring (utan att skryta ) kom jag med egna teorier om dessa fenomen, som fysikläraren blev chockad över att se.


[OT]
Lite om hur svarta hål fungerar (för den som är intresserad):

Till att börja med så finns det 4 sk. fundamentala krafter;

Stark kärnkraft/växelverkan, som håller samman kvarkar, baryoner o mesoner, denna har en räckvidd på 10^-15 m, alltså verkar den bara inom atomkärnan. Vi säger att denna har styrkan 1, för att jämföra med övriga krafter.

Elekromagnetisk kraft, som påverkar laddade partiklar (t.ex protoner o elektroner). Dess räckvidd är oändlig men avtar snabbt. Styr t.ex joner o molekyler. Dess styrka är 10^-2.

Svag kärnkraft/växelverkan, styr stabiliteten i atomkärnor, som t.ex radioaktiva sönderfall. Samt påverkar den leptoner (exempelvis elektroner). Dess räckvidd är 10^-17 m och dess styrka är 10^-5.

Gravitationskraften, som påverkar allt, även fotoner (t.ex ljus, som inte har någon massa). Dess räckvidd är oändlig men avtar som sagt kraftigt med avståndet. Dess styrka jämfört med de andra krafterna är så lite som 10^-40.

Men när en stjärna som har en massa mellan 1,4 och 3,2 ggr solens kollapsar, så krymper stjärnan, men behåller sin massa till ett par kilometer i diameter. Gravitationen blir så stark att elektroner dras in mot atomkärnan o reagerar med en proton till en neutron. Neutronerna packas tätt, och bildar en sk. neutronstjärna. Densiteten är enorm, en cm3 skulle väga miljoner ton. Strålning kan fortfarande lämna neutronstjärnor, sk. pulsarer anses vara roterande neutronstjärnor som sänder strålningspulser.

Är massan av stjärnan större än 3,2 solmassor, så övervinner gravitationen alla de övriga krafterna. Neutronerna dras ihop, och man vet inte vad som händer med dem. Volymen blir noll, men fortfarande med en massa som motsvarade stjärnan. Densiteten blir då oändlig (t.ex 3,4/0 = oändlig). Men som Croaton sa, så finns det sk. Hawking-strålning, som anses kunna lämna ett svart hål. Men då måste det betyda att det är något som rör sig fortare än ljuset, då flykthastigheten från ett svart hål är högre, eller åtminstonde lika med ljusets. Alternativt skulle Hawking-strålning vara något som inte påverkas av gravitationen, eftersom inget, enligt relativitetsteorin kan röra sig fortare än ljuset (min egen teori )

Sen blir man bara knäpp om man försöker fundera vidare, på t.ex sambandet mellan svarta hål, kvasarer och sk. maskhål. Men för den som vill lära sig mer så rekommenderar jag boken "Svarta hål och kosmiska ägg" av Isaac Asimov. Detta är en mycket lättförstådd bok, läste o begrep den när jag var 12 år.

Hawkingsstrålning:
En av de mer välkända effekterna av kvantmekaniken är Heisenbergs osäkerhetsprincip. Den säger att energiskillnad * tidsskillnad måste vara mindre än ett hemskt litet konstant värde. Detta leder till att partiklar kan skapas ur tomma intet så länge de förstörs inom en viss tid efter skapandet. Man kan alltså bryta mot naturlagarna om man bara gör det så snabbt att naturen inte hinner märka någonting. Partiklar skapas alltid två och två och förstörs genom att krocka med varandra. Denna bubblande soppa av skapelse och förstörelse sker överallt i universum hela tiden, även nära händelsehorisonten av ett svart hål.

Nu kommer det intressanta. Som vi vet kan ingenting fly från ett svart hål, men vad händer så om dessa två partiklar skapas så pass nära att den ena trillar in medan den andra far iväg åt ett eget håll? Vi har då alltså en ensam partikel som behöver en kompis för att förstöras, men kompisen är ju borta sedan länge. Han har dessutom endast en viss tid på sig innan Moder Natur upptäcker det hela. Nu säger teorin om Hawkingsstrålning att denna partikel helt enkelt "lånar" energi från det svarta hålet och på så sett förstör sig själv. Voila! Hawkingsstrålning!

Det hade varit en rimlig teori om det inte varit så att rummet hade expanderat. Senast jag hörde var universums medeldensitet för låg för att gravitationen ska kunna vinna över rummet. Inte nog med det så har det även på senare tid varit prat om att universum skulle accelerera...

Tänk så här: Om du ser ett svart hål, finns det över huvud taget en teoretisk möjlighet att veta vad som skapade det?

Visst överförs egenskaper såsom massa, rotationshastighet och så vidare, men när sammanslagningen väl är kvar har du ett nytt svart hål som inte har någon information kvar av vad som skapade det.

Att information förstörs i ett svart hål är inte alls någon självklarhet, dom senaste rönen talar faktiskt emot det. Det uppmärksammades i pressen för ett tag sedan då Stephen Hawking tillkännagav att han förmodligen löst informationsparadoxen med svarta hål.
Dagens onödiga vetande: Om det stämmer betyder det även att Hawking förlorar ett vad som han och Kip Thorne gjorde med John Preskill.

Lite länkar:
http://math.ucr.edu/home/baez/week207.html
http://www.newscientist.com/news/news.jsp?id=ns99996151

Intressant. Tackar.

Jag tänkte bara slänga in en tanke angående möjligheten att två svarta hål skulla kunna kretsa runt varandra, även om jag är långt från påläst inom ämnet oändligt små punkter med gigantisk massa.

Alla delar av ett system kretsar kring systemets masscentrum. Exempel på system är jorden och månen, solsystemet eller en dubbelstjärna. Att solen knappt rör sig beror på att dess massa är så mycket större än samtliga planeter tillsammans.

Skulle två svarta hål mötas, så finns enligt min föreställning tre möjligheter:
1) Kollision. Två svarta hål blir ett.
2) De svarta hålen har för stor hastighet, eller med en vinkel för nära 90 grader, eller en kombination av dessa, att de inte går in i bana runt varandra.
3) De svarta hålen hamnar i bana. Det mindre massiva hålet dras sakta in mot det större, vilket slutligen resulterar i kollision.

Rätta mig gärna..

Jag glömde visst tillägga att de tre ovanstående punkterna är precis samma sak som skulle hända om två helt vanliga objekt skulle närma sig varandra, någonstans långt ute i den svarta rymden..