Min första tripprapport på fb!
Trippen som jag kommer berätta om utspelade sig före Sonisphere-festivalen. Jag bor förövrigt i Stockholm.
Kvällen skulle börja med att jag och min kompis Erik cyklar till campingen för att hämta några kompisar för att grilla. Sänkte några öl för att sedan bli sådär skönt salongs-berusad. Kvällen glider på riktigt bra och jag är glad.
Jag och en kompis, som jag kommer kalla Erik från och med nu, bestämde oss för att gå iväg till ett avlägset ställe vid grillplatsen där vi grillade för att dela på en joint. Jointen förstärker alla känslor och jag mår bara bättre. Det känns som att alla problem bara glider ifrån och jag kan avslappnat umgås med de personerna jag är med (jag kan sällan slappna av på riktigt när jag är med folk. Go life!).
När jag är på toppen (Kändes det som. Var berusad av en bra blandning cannabis och öl) så bestämmer vi oss för att börja gå mot festivalen. Jag och Erik byter cykel, varför orkar jag inte förklara just nu. Det är här skedtrippen börjar smått. Plötsligt börjar det regna som aldrig förr. Alla söker skydd mot regnet och jag blir separerad från dom andra. Känslor av ensamhet och hopplöshet börjar komma från ingenstans, på något sätt känns de bekanta men dem är fortfarande otäcka. När regnet lugnar ner sig lite så möter jag upp med mina kompisar igen och allting blir till viss del normalt igen.
När vi väl är vid ingången till festivalen så märker jag att Erik är borta, med min cykel. Alla andra låser sina cyklar och lämnar mig utanför med en cykel vars jag inte har lås till.
Värt att påpeka är att dem var alla ganska fulla.
När jag står där och funderar på vad jag ska göra så börjar regnet ösa ner igen. Jag drar upp mobilen och börjar ringa alla de jag var med men ingen svarade. Det var nu snedtrippen börjar på riktigt. Tankar som att jag egentligen inte var deras kompis och att dom bara såg min som någon utfyllnads person började plåga mina tankar. Faktumet att dem inte märkt att jag försvunnit säger väl vad dem egentligen tycker om mig. Vid detta tillfälle ville jag verkligen bryta kontakten med alla jag känner och bara börja om på nytt. Jag kände mig på riktigt värdelös.
Bestämmer mig efter kanske 40 minuters väntan i regnet att gå till någon avlägsen plats för att bli lite mer hög och må bättre. Cyklar omkring ett tag tills jag hittar 3 stora buskar där jag kunde röka på utan att bli sedd. Efter att jointen är avslutad så bestämmer jag mig för att dra hem. På väg hem känns allting bara overkligt och suddigt, att allting bara var en dröm och att jag skulle vakna upp när som hellst.
Just på väg från festivalen träffar jag Erik igen som ägde cykeln jag varit tvungen att släpa omkring på i ca. 1 timme. Jag insisterade på att bara dra hem och inte skämma ut mig men Erik övertygade mig om att dra tillbaka till festivalen ändå. Erik låste cykeln utanför ingången till festivalen och vi gick in. Jag är på extremt dåligt humör efter att mina "kompisar" lämnat mig ensam i regnet och det märker såklart Erik. Stämningen är inte den bästa.
Träffar en av mina bästa kompisar som tidigare lämnat mig utanför festivalen. Jag går fram till honom och förklara hör honom vilken bra kompis han är, men som det fulla svin han var så puttade han bara ifrån mig. Om inte Erik stoppat mig hade jag förmodligen misshandlat killen som var min bästa kompis. Så dåligt mådde jag.
Vi bestämmer oss för att gå vidare för att leta reda på dom andra, som vi efter ett tags letande hittade. Dem var alla redigt fulla och hur dom ens kom in på festivalen är fortfarande ett jävla mysterium.
Märker vid detta tillfälle att jag tappat mitt stash. När jag känner att kvällen inte kan bli sämre så blir den det ändå.
Eftersom att mina "kompisar" inte ens skulle märka att jag dragit så drog jag tillbaka till det ställe där jag rökt på tidigare för att leta efter mitt stash. Lyckligtvis så hittar jag det helt oberört, tar nu en till joint som på ett bra sätt dämpar de dåliga känslorna jag upplevt den senaste timmen.
Drar tillbaka till festivalen för att leta reda på mina kompisar men utan lycka. Dem är förmodligen sedan länge borta. Före jag gick för att söka efter mitt stash så hade jag hört att några av mina kompisar skulle hem till Eriks lägenhet för efterfest. Började vandra dit i hopp om att vi än en gång skulle återförenas.
När jag anländer till Eriks trappuppgång så drar jag fram mobilen för att ringa honom och be han komma ner och öppna dörren till trapphuset. Till min fasa märker jag att pengarna på min mobil tagit slut.
Sätter mig ner på marken utanför trapphuset i hopp om att någon bara ska komma och hjälpa mig. Min bästa kompis som jag nästan slagits med tidigare ringer och, fortfarande full, börjar be om förlåtelse för det som hände tidigare. Nu börjar jag har svårt att hålla uppe masken och verkligen ber min kompis om att få prata med någon som inte är lika full. Får prata med en kille som jag kände iaf ganska bra. Ber honom att ringa Erik och be honom komma ner och låsa upp dörren till trapphuset där jag satt och väntade.
Väntar i kanske 10 minuter innan Erik kommer ner och öppnar. Jag har vid detta tillfälle lyckats lugna ner mig lite och bete mig hyfsat normalt. När vi kommer upp till Eriks lägenhet visar det sig att det bara är han och hans kompis där, som just ska gå och sova. Besöket vart kort och jag bestämde mig för att slutligen gå hem för att avsluta denna kväll. Jag bestämmer mig att gå längs upp i trapphuset där jag hittar ett fönster som ledde till en stege upp på taken. Tankar på hopplöshet och ensamhet fick mig att helt enkelt öppna fönstret och gå ut på taket. Kollade ut över kanten och såg att det var en lång väg ner och att ett fall förmodligen skulle sluta i min död. Men detta var inget problem. Tanken av att jag kunde avsluta mitt liv när som helst fick mig att på något sätt må bättre.
Efter kanske 1 timme uppe på taket bestämde jag mig för att jag inte vill dö, inte just ni iaf. Gick tillbaka till fönstret och ner efter trapporna. Just nu kändes inte livet så jobbigt. Gick hela vägen hem och är nu hemma igen.
Jag vet att detta kanske inte är den bästa triprapporten på flashback, men jag hoppas att någon finner något bra/intressant i min rapport. Mvh. Geslatlen.
Trippen som jag kommer berätta om utspelade sig före Sonisphere-festivalen. Jag bor förövrigt i Stockholm.
Kvällen skulle börja med att jag och min kompis Erik cyklar till campingen för att hämta några kompisar för att grilla. Sänkte några öl för att sedan bli sådär skönt salongs-berusad. Kvällen glider på riktigt bra och jag är glad.
Jag och en kompis, som jag kommer kalla Erik från och med nu, bestämde oss för att gå iväg till ett avlägset ställe vid grillplatsen där vi grillade för att dela på en joint. Jointen förstärker alla känslor och jag mår bara bättre. Det känns som att alla problem bara glider ifrån och jag kan avslappnat umgås med de personerna jag är med (jag kan sällan slappna av på riktigt när jag är med folk. Go life!).
När jag är på toppen (Kändes det som. Var berusad av en bra blandning cannabis och öl) så bestämmer vi oss för att börja gå mot festivalen. Jag och Erik byter cykel, varför orkar jag inte förklara just nu. Det är här skedtrippen börjar smått. Plötsligt börjar det regna som aldrig förr. Alla söker skydd mot regnet och jag blir separerad från dom andra. Känslor av ensamhet och hopplöshet börjar komma från ingenstans, på något sätt känns de bekanta men dem är fortfarande otäcka. När regnet lugnar ner sig lite så möter jag upp med mina kompisar igen och allting blir till viss del normalt igen.
När vi väl är vid ingången till festivalen så märker jag att Erik är borta, med min cykel. Alla andra låser sina cyklar och lämnar mig utanför med en cykel vars jag inte har lås till.
Värt att påpeka är att dem var alla ganska fulla.När jag står där och funderar på vad jag ska göra så börjar regnet ösa ner igen. Jag drar upp mobilen och börjar ringa alla de jag var med men ingen svarade. Det var nu snedtrippen börjar på riktigt. Tankar som att jag egentligen inte var deras kompis och att dom bara såg min som någon utfyllnads person började plåga mina tankar. Faktumet att dem inte märkt att jag försvunnit säger väl vad dem egentligen tycker om mig. Vid detta tillfälle ville jag verkligen bryta kontakten med alla jag känner och bara börja om på nytt. Jag kände mig på riktigt värdelös.
Bestämmer mig efter kanske 40 minuters väntan i regnet att gå till någon avlägsen plats för att bli lite mer hög och må bättre. Cyklar omkring ett tag tills jag hittar 3 stora buskar där jag kunde röka på utan att bli sedd. Efter att jointen är avslutad så bestämmer jag mig för att dra hem. På väg hem känns allting bara overkligt och suddigt, att allting bara var en dröm och att jag skulle vakna upp när som hellst.
Just på väg från festivalen träffar jag Erik igen som ägde cykeln jag varit tvungen att släpa omkring på i ca. 1 timme. Jag insisterade på att bara dra hem och inte skämma ut mig men Erik övertygade mig om att dra tillbaka till festivalen ändå. Erik låste cykeln utanför ingången till festivalen och vi gick in. Jag är på extremt dåligt humör efter att mina "kompisar" lämnat mig ensam i regnet och det märker såklart Erik. Stämningen är inte den bästa.
Träffar en av mina bästa kompisar som tidigare lämnat mig utanför festivalen. Jag går fram till honom och förklara hör honom vilken bra kompis han är, men som det fulla svin han var så puttade han bara ifrån mig. Om inte Erik stoppat mig hade jag förmodligen misshandlat killen som var min bästa kompis. Så dåligt mådde jag.
Vi bestämmer oss för att gå vidare för att leta reda på dom andra, som vi efter ett tags letande hittade. Dem var alla redigt fulla och hur dom ens kom in på festivalen är fortfarande ett jävla mysterium.
Märker vid detta tillfälle att jag tappat mitt stash. När jag känner att kvällen inte kan bli sämre så blir den det ändå.
Eftersom att mina "kompisar" inte ens skulle märka att jag dragit så drog jag tillbaka till det ställe där jag rökt på tidigare för att leta efter mitt stash. Lyckligtvis så hittar jag det helt oberört, tar nu en till joint som på ett bra sätt dämpar de dåliga känslorna jag upplevt den senaste timmen.Drar tillbaka till festivalen för att leta reda på mina kompisar men utan lycka. Dem är förmodligen sedan länge borta. Före jag gick för att söka efter mitt stash så hade jag hört att några av mina kompisar skulle hem till Eriks lägenhet för efterfest. Började vandra dit i hopp om att vi än en gång skulle återförenas.
När jag anländer till Eriks trappuppgång så drar jag fram mobilen för att ringa honom och be han komma ner och öppna dörren till trapphuset. Till min fasa märker jag att pengarna på min mobil tagit slut.
Sätter mig ner på marken utanför trapphuset i hopp om att någon bara ska komma och hjälpa mig. Min bästa kompis som jag nästan slagits med tidigare ringer och, fortfarande full, börjar be om förlåtelse för det som hände tidigare. Nu börjar jag har svårt att hålla uppe masken och verkligen ber min kompis om att få prata med någon som inte är lika full. Får prata med en kille som jag kände iaf ganska bra. Ber honom att ringa Erik och be honom komma ner och låsa upp dörren till trapphuset där jag satt och väntade.
Väntar i kanske 10 minuter innan Erik kommer ner och öppnar. Jag har vid detta tillfälle lyckats lugna ner mig lite och bete mig hyfsat normalt. När vi kommer upp till Eriks lägenhet visar det sig att det bara är han och hans kompis där, som just ska gå och sova. Besöket vart kort och jag bestämde mig för att slutligen gå hem för att avsluta denna kväll. Jag bestämmer mig att gå längs upp i trapphuset där jag hittar ett fönster som ledde till en stege upp på taken. Tankar på hopplöshet och ensamhet fick mig att helt enkelt öppna fönstret och gå ut på taket. Kollade ut över kanten och såg att det var en lång väg ner och att ett fall förmodligen skulle sluta i min död. Men detta var inget problem. Tanken av att jag kunde avsluta mitt liv när som helst fick mig att på något sätt må bättre.
Efter kanske 1 timme uppe på taket bestämde jag mig för att jag inte vill dö, inte just ni iaf. Gick tillbaka till fönstret och ner efter trapporna. Just nu kändes inte livet så jobbigt. Gick hela vägen hem och är nu hemma igen.
Jag vet att detta kanske inte är den bästa triprapporten på flashback, men jag hoppas att någon finner något bra/intressant i min rapport. Mvh. Geslatlen.
