Tråden om skotten på Utøya [Utbruten och sammanfogad]

Anhöriga, medierna, rätten och allmänheten. Många var det som inledningsvis väntade på att Anders Behring Breivik skulle komma till insikt om sin fruktansvärda gärning, att, som det heter, verkligheten skulle komma ikapp och fasaden falla. Hade detta skett hade Breivik kunnat ångra sig och be om ursäkt och vi skulle varit förvissade om att han hade kval, liksom alla som känner ånger plågas. Att inte kunna göra något man är skyldig till ogjort är lite av ett straff i sig. Bad han om förlåtelse hade vi också kunnat förvägra honom den.

Men efter de veckor som nu gått av rättegången kan knappast någon längre hoppas på en botgöring från Breivik. Och vore den inte, hur självklar man än kan tycka att den borde vara, i så fall märklig? Hur äkta skulle hans övertygelse vara om han nu plötsligt insåg att det våldsverk han genomfört i dess namn var fel? Något som i åratal planerades och sedan iscensattes med en extrem systematik och medvetenhet. Av vilken starkt ideologiskt förankrad person förväntar vi oss det?

Anders Behring Breivik har gjort sig själv till en homo sacer men i och med detta även blivit en suverän. Med stor sannolikhet kommer norsk domstol att göra ett undantag och tilldela honom ett straff som ligger över ordinarie straffskala, ett undantag som förmodligen kommer att innebära livstids inspärrning. För Breivik, väl medveten om detta, finns ingenting att förlora. Han behöver varken be om vår förlåtelse, vårt godkännande eller vår sympati, utan står fri att avfärda frågor, raljera åt åklagarna, vara likgiltig inför offer och anhöriga och gråta ogenerat till sina egna patetiska propagandabilder.

Genom att ha fråntagits statusen som vanlig brottsling på grund av det exceptionella brott han utfört, kan han i sin tur diskvalificera det norska rättsväsendet och begära de straff – frigivning eller avrättning – som han med säkerhet aldrig kommer att få. Breivik är inte den brottsling som efter några år i fängelse skulle kunna återanpassas till samhället, eftersom detta är en plats som inte längre finns till för honom. Varken den norska allmänheten eller Breivik själv kommer att vilja ha mer med varandra att göra när rättegången väl är avklarad lagom till midsommar och det finns knappat någon som officiellt kommer att tilldela honom det martyrskap han eventuellt fiskar efter.

De som har följt de ingående förhören med denna ensamma gärningsman har fått en närmast unik inblick i mekaniken bakom undantagstillståndet; hur man mot all vedertagen norm ger sig själv en legitimitet utifrån vilken en egen logik konstrueras och rättfärdigas.

Breivik kommer att bli juridiskt fälld, men hans egna politiska status kommer, så länge han är sin övertygelse trogen, att förbli oantastlig. Och i egenskap av denna är han omöjlig att straffa.

Och han liknar islamisten Mohammed Merah, som sköt ihjäl fyra judar och tre franska soldater i mars i år.

Jens Stoltenbergs röst brast när han i Oslo domkyrka den 24 juli pratade om sin vän Tore Eikeland, 21.
– Jag minns hur han fick hela landsmötet i Arbeiderpartiet att jubla med sitt tal när han engagerat pratade om EU:s postdirektiv, sa statsministern innan han fortsatte:
– Nu är han död. Borta för alltid. Det går inte att begripa.
Tore Eikeland sågs av många i huvudstaden som en kommande storpolitiker. Kanske rent utav en statsminister.

150 mil därifrån, i det nordligaste av Nord-Norge, i det lilla samhället Bardu, sörjer man ännu en blivande storpolitiker, 18-årige Anders Kristiansen, som enligt lokalbefolkningen ”hann mer som 18-åring än de flesta politiker gör vid 40 års ålder”.
Han startade en AUF-grupp i Bardu.
Var engagerad i kommunen.
Ville starta ett ungdomsråd.
Han reste till Utøya med bland andra vännen Gunnar Linaker. Ingen av dem kom hem igen. Båda var ledartyper och dog när de försökte rädda sina vänner.

Det är även sagt att Breivik ska lämna salen och lyssna från ett intilliggande rum om något av vittnena begär det, enligt norska medier.
Först ut av vittnena är AUF:s generalsekreterare Tonje Brenna, 24 år. Första veckan satt hon bland åhörarna i Oslo tingsrätt.
– Att se hur han sitter och ler när han talar om att döda oskyldiga människor är tungt, sade hon då till TT.
Åtta vittnesmål från Utöya, har flyttats till denna vecka, tre av dem till i dag. Planen var tidigare att de många överlevande vittnena från ön skulle höras med början på måndag.

Ber berörda lämna sal 250

Strax före lunch diskuterades i rätten en lång stund om vittnena ska tillåtas sitta på åhörarplats i salen och höra på varandras vittnesmål.
Parterna gav sin syn på frågan. Rent principiellt bör inte vittnena få lyssna på varandra, anser Breiviks advokat Geir Lippestad, men tillägger att det kan bero på vilken typ av vittnesmål det handlar om.
Rätten beslutar att ingen som ska vittna – bortsett från en rad undantag – får lyssna på förhör med andra vittnen från Utöya. Beslutet berör inte dem som redan har vittnat.
Domaren Wenche Elizabeth Arntzen avkunnar beslutet, 25 minuter sen in i salen efter lunchpausen. Hon ber de som berörs att lämna sal 250 eller andra salar dit förhandlingarna direktsänds.

Breivik, som vanligt i klädd kostym och slips, sitter tillbakalutad med ett allvarligt uttryck i ansiktet.

"Ett glatt utrop"

Breiviks ena advokat Vibeke Hein Bära frågar ut Brenna om säkerheten på ön och om Breivik skulle ha kommit över utan sin polisuniform.
– Det skulle varit svårare än det blev, säger hon.
Tidigare sade Brenna att hon hörde Breivik ropa "woho", vilket Lippestad nu ställer frågor kring. Han undrar hur hon kan veta att det var just Breivik.
– Det var ett glatt utrop. Som jag uppfattade det som hände fanns inget att vara glad för. Ingen annan hade anledning att ropa så, säger hon.
När Brenna svarar på frågorna ser hon mot den åtalade, eftersom han sitter rakt bakom Bära.
Yngsta offret 14 år
Bland förmiddagens många obduktionsrapporter: Breiviks yngsta offer, en flicka som fyllde 14 år bara fem dagar före Utöya-massakern.
Flickan hittades, med flera andra, längs branten nedanför den så kallade Kärleksstigen.
– Ett barn på väg in i ungdomstiden, sammanfattade målsägandebiträdet Tom Bernö Larsen de anhörigas minnesord.
På samma plats fanns fem döda, de flesta mycket unga och, liksom 14-åringen, skjutna i ryggen när de försökte undkomma Breivik.

Vi har sett dem många gånger. De kan ha vilken nationalitet som helst men de säger sig alltid kämpa för Nationen och ett högre ideal. Nationen kan vara i öster eller väster, syd eller norr, det kan vara en provins som borde vara sömnig och bortglömd, det kan vara en stormakt.
Gemensamt för breivikarna är att de tar sig rätten att offra oskyldiga liv för ett högre mål. Nationen kommer att tacka dem, så småningom, när Nationen också förstår att offren är nödvändiga.
Vissa saker är uppenbara med breivikarna. De är komplexfyllda, frustrerade unga män utan kvinnor. De har förläst sig på Bibeln, Koranen eller någon ideologisk skrift. De inbillar sig att undergången är nära. De ser konspirationer. Bara ett våldsamt slag kan få fienden ur balans och mobilisera folket till den renande striden. World Trade Center. Utøya.

Nu har vi en unik möjlighet att förstå hur en Breivik blir till. Nu kan vi få svar, så långt svar kan ges. Tingsrätten i Oslo vänder och vrider på varje omständighet, allt ska utredas i en öppen rättegång.

De är intelligenta, de uttrycker sitt hat offentligt och deras brott har skakat samhället i grunden.
Experterna är överens om att likheterna mellan Peter Mangs och Breivik är flera.
– Det är samma gärningsbeteende, säger Marianne Kristiansson professor i rättspsykiatri.