Ord och uttryck som du stör dig på [Sammanfogad tråd]

Ok, trodde inte du förstod riktigt vad folk menade när de sa det, speciellt eftersom jag inte tyckte formuleringen passade in i de exemplen du gav. Men det kanske stämmer att folk använder det som som du säger. Det är inget jag tänkt på.

Man kan också se det som att bröstfickor på skjortor är fullt naturligt i vardagliga sammanhang, medan vissa sorters skjortor, såsom frack- och smokingskjortor, tenderar att sakna fickor.

Som jag brukar säga/ Som jag alltid sagt

Nu kommer jag inte på något bra exempel, men folk som kläcker ur sig en självklarhet för att sedan tillägga "som jag brukar säga." Låter otroligt dumt i mina öron, för ofta är det sagda något som de flesta brukar säga.

Sedan kan jag skriva under på "Det får stå för dig".

Men, på en ohotad förstaplats kommer ändå "Ta självmord"

Jag ryser till varje gång jag hör någon säga detta, och vad som förvånar mig är att det är så många som säger det. Såväl intelligensreserven som folk med ett i annars väl utvecklat språk.

Pilotskjortor har två bröstfickor, samtidigt som piloter har ett typiskt vart-yrke.
Minneslappen för vart flygturen skall gå, den ligger i pilotens högra skjortficka.
Vart skall vi åka idag? Ja, då finns lappen med Kuala Lumpur lätt åtkomlig.

Var förvarar den stationäre sin minneslapp? Jo, fastklibbad på bildskärmsramen.
Nätbrynjan saknar nämligen bröstfickor.

Så avslutar vi kursen med ett grupparbete:

— Vart förvarar skepparen lappen, där han har antecknat att styrbord = höger?

Skepparen har också ett vart-yrke, om än inte lika högtflygande som piloten.

Möjligen en förkortning av: ... ta till självmord som sista utvägen ...

Konstruktionen diskuteras på följande tråd, omkring inlägg #20-27.
http://www.flashback.org/showthread.php?t=464244&page=4

Personligen tycker jag att folk sin skriver "ända" istället för "enda" är sjukt irriterande.

Nja, mer troligt att man blandat ihop uttrycken "ta sitt liv" och "begå självmord". Jag tycker också "ta självmord" låter fel, även om det är vanligt. Det är inget man tar, det är något man begår. Å andra sidan kan man säga samma sak om "ta sönder". Det är inget man tar, det är något man gör. Men där tycker jag ändå "ta" låter helt rätt.

Vem hatar inte ordet sporadiskt/sporadisk?

Jag, till exempel.

På riksnormen varken tar man sönder eller gör sönder. Man har sönder.

Skulle ju vara det då. Men om man prompt vill knäsätta en normbrytande form av "var", varfördå inte köra med min gamla västerbottninsskas "vars" ("Vars är du?") som bibehåller befintlighet-riktningsdistinktionen, och ändå kan få en att känna sig lite härligt folkligt autentisk.

Jag drog den parallellen eftersom jag själv säger "tar". Men samma sak kan sägas om "har". Det är inget man har, det är något man gör. Men det finns säkert någon förklaring till varför det heter som det gör i respektive dialekt.