Är detta ett filosofiskt uppdrag: skolan 2.0 ?

I min mening så är begreppet sanning personligt, eftersom vad var och en upplever är just personligt. Hur jag nu ska kunna förklara för dig är ett mysterium, det är över min ambitionsnivå helt enkelt.
Jag ursäkta för att jag våldtog din tråd TS!

Jag önskar alla en ljusare morgondag.

Ja, det är praktiskt också, och det är heller inte trivialt. Vilken undervisningsform egentligen?

Men framförallt. Har skolan relevans? Vad har relevans i skolan? Vilka ämnen? Ämnen övht?
Skolan idag har idag ingen bra mening. Så mening, relevans, innehåll och former. Är inte det filosofi?

Jag anser att X är sant, du anser att Y är sant. Subjektiva sanningar. Palestina konflikten, finns det någon objektiv sanning där?

Skolan borde för övrigt fokusera mer på att försöka få folk att vilja lära sig. Till.ex så är skolans matte ganska trist men när man sedan hör om saker som fibonacci sekvensen eller ser trådar som den här https://www.flashback.org/t658455 så värkar det ganska intressant.

Att du anser att något är sant betyder inte att det är sant. Och bara för att det inte är uppenbart vad som är sant i ett fall, så betyder inte det att det inte finns någon sådan sanning. Varför är ni alla sådana relativister, pojkar och flickor?

För att försöka bidra något till trådens själva huvudämne: Jag är lite skeptisk till att betrakta det som ett "filosofiskt uppdrag", vad nu det skulle innebära egentligen, att förändra skolan. Men TS har rätt i att man kan - och bör - fråga sig vad skolan syftar till egentligen. Är det att producera arbetskraft? Eller att skapa självständigt tänkande individer? Eller något tredje?

Sanningen är väl ett koncept, en ide skapad av människan? kan det då existera en objektiv sanning? I alla fall när det gäller frågor om idéer. Om jag säger att jag har gjort något jag inte har gjort så är det ju självklart inte sant.

Dock kan vi ändra orden till perspektiv för att slippa en massa off topic diskussioner...

Det finns bara en sanning per relationsförhållande. Alltså israel/palestinakonflikten har många sanning. Men sedan är det perspektiv dem har subjektiva till sanningarna.

EDIT: Alltså sanningen är ju inte en uppfattning eller känsla. Det är ju t.ex. i en rättssal vill man få fram sanningen runt det förhållande som har hänt. Medan alla parterna lägger fram sina perspektiv på händelsen. Sanningen finns där, men fördunklas av allt subjektivt som förmedlas istället.

Att vi har uppfunnit ord för att tala om ting och sakförhållanden betyder inte att vi har uppfunnit ting och sakförhållanden. Jag skulle inte säga att vi har uppfunnit sanningen. Fem plus fem skulle vara tio även utan människan.


Det tycker jag är vettigt. Perspektiv och sanning är inte synonyma.

Morton svarade ganska bra i mitt ställe tycker jag.

Hur som helst: Är inte subjekt- och objektdikotomin ganska värdelös när man talar om begreppet sanning. Subjektiv kunskap låter i alla fall i mina öron som ett jävligt flummigt begrepp.