Citat:
Ursprungligen postat av sosweet
Titt som tätt hör man kritik riktas mot feminismen, kritiken kan bestå av påståenden om att feminismen vill göra män till kvinnor.
Hur står det egentligen till med den saken? Är det de uppluckrade könsrollerna som hotar männen eller är det något annat? Finns det några roller som män gärna vill behålla för att få känna sej som just män eller är det bara skönt att bli av med alla måsten? Sitter det så mycket manlighet i en del roller att det faktiskt är tänkbart att man förlorar en del av fotfästet om rollen luckras upp?
Det är ju fullt tänkbart att dylika påstånden är helt fel och att anledningen till detta eviga tjat snarare är politiskt. Fast då faller väl påståendet på sin egen orimlighet? Man kan ju inte lagstifta fram en personlighet. Eller?
Den androgyna queer kulturen är nog sprunget en sammanslutning av folk som känner sig utanför på flera vis. De hittar gemenskap i varandra och har hittat en gemensam slagramsa om att vi är alla lika dana. Underförstått, vi är alla lika mycket värda.
Feminismen är med på det här med vridet att alla män ska göra allt som kvinnor gör. Om en kvinna städar ska mannen automatiskt också börja städa. Vi får enligt den här religionen mer måsten eftersom vi förväntas göra allt som kvinnor gör utan diskussion och fortfarande vara de män vi alltid varit. Även en feminist är snabb att döma ut en omanlig man så de kraven finns kvar.
Feminismen gillar också det "alla är lika" i religionen eftersom det på default ger dem argument för en viss lön och karriär.
Men som sagt. Inte ens en feminist gillar en omanlig man så slutsumman är bara att vi fått fler krav och förväntas göra mer. Eller snarare hälften av allt kvinnan tänkt göra och allt som mannen alltid gjort.
Man kan inte lagstifta fram en personlighet men det stoppar inte feminismen från att lagstifta. Med kvinnofridskränkningslagen förväntas mannen ta allt skit i världen utan att försvara sig. Ett fullkomligt onaturligt beteende. Men det stoppar inte feminister från att lagstifta och tvinga fram sin rosa plastvärld