Känner ni också att ni är födda i fel tid?

Jag känner ibland (ganska ofta) att jag föddes i fel tid. Jag är konservativ, och mina åsikter stämmer således inte överens med de allmänt rådande "korrekta". Jag blir rent ut sagt illamående när jag ser hur idiotiska vissa människor är. I och med religionens "avskaffande" ändras också moralen, och folk satsar i större utsträckning på karriären och egen lycka i stället för familjen. Man tycker inte om andras framgångar och allting individualiseras. Trots att vi i grund och botten är flockdjur ska alla kunna klara sig själva, och att leva på någon annan ses som en stor synd. Många i detta land skiter blankt i sina mor- och farföräldrar, och det har jag svårt att tänka mig att folk gjorde förr. Man tar lätt på relationer och väljer ofta skilsmässa framför äktenskapsrådgivare, och både tjejer och killar går från partner till partner. Min farfar träffade min farmor när han var 16 år gammal, och de höll ihop tills döden skilde dem åt vid 80 års ålder. Det är äkta kärlek, det.

Jo, jag vet att livet sög ganska hårt på 1800-talet, men då arbetade folk dagarna i ända, och de hade helt inte tid att tänka på annat. Om jag vuxit upp med arbetstänkandet hade jag inte brytt mig om saker som "att vara född i fel tid". Jag hade accepterat nuet och arbetat vidare.

Är det ingen som känner likadant? Föddes ni också i fel tid?