Citat:
Ursprungligen postat av gojan
Jag läser teknisk fysik och har svårt att hänga med i de senare kurserna som kvantmekanik etc. Funderar på att köpa boxen.
1. Jag undrar om denna box kan vara ett bra komplement till kurslitteraturen, så att man bättre förstår det man läser? Ni som läst böckerna, är de värda att köpa? Eller kan jag lika gott hålla mig till den vanliga kurslitteraturen bara?
2. Hur pass pedagogiska är de och hur bra förståelse ger de?
3. Hur pass avancerade är de? Jag har läst mycket fysik och matte så om böckerna inte motsvarar nivån på t ex kvantkursen på universitetet så känns det inte lönt.
4. Hur pass uppdaterade är böckerna? Det står ju att den nya upplagan är rättad/uppdaterad, men det är ju onekligen ganska mycket som hänt inom fysiken sedan 60-talet! Ger de en bra förståelse för fysiken utifrån dagens vetande?
1. Nja. Om du har svårt att förstå det du läser i en annan bok är Feynman troligen inte det bästa alternativet. Han förklarar på ett sätt som framstår som naturligt för en person som redan kan ämnet anser jag. Han försöker använda allmänna principer på ett sätt som är snyggt och "djup" men kan ibland vara svårt att ta till sig.
2. De är pedagogiska men på en lite högre nivå anser jag. Feynman själv ansåg att hans kurser var lite misslyckade som introduktionskurs. De fungerade bra för de bästa i klassen men inte för de som hade det svårare.
3. De är som en introducerande kvantkurs, alltså det du läser.
4. I grundläggande kvant (som man läser i en första kurs) är det inte så mycket nytt som introducerats sedan 60-talet. Det skulle vara experimentella data för att illustrera hur teori överensstämmer med empiri.
Exempel på Feynmans approach:
Boken börjar med 11 sidor om tvåspaltsexperimentet. Mest text. Han försöker få en att förstå vad tvåspaltexperimentet implicerar. Nästa kapitel handlar om relationen mellan vågor och partiklar. Kapitlet efter handlar om sannolikhetsamplituder. Hela tiden är det väldigt mycket text jämfört med andra inledande kvantböcker och han går hela tiden tillbaka till experimentella realiseringar av interferensfenomenet. Han visar hur man bygger upp och förstår kvant utifrån det man mäter och hur det är annorlunda från klassisk fysik. Bra-ketnotationen dyker upp redan i kapitel 3. Kapitel 4 handlar om identiska partiklar, återigen i bra-ket-notation. I kapitel sex introduceras spinn och all diskussion är i termer av vad som händer i Stern-Gerlach-experimentet. Sen kommer ett kapitel som spinn 1/2-partiklar. Så fortsätter det.
När kommer Schrödingerekvationen in i bilden? I kapitel 16 efter ca 2/3 av boken. Anledningen är "förstås" att detta bara blir intressant i koordinatrepresentationen, när vi bryr sig om position för partiklar. Den ses inte som fundamental på något sätt. Detta är ett rimligt synsätt men det kan vara svårt för elever att ta till sig då de är vana vid att lösa differentialekvationer och se vad som händer med partiklar (från ex. mekaniken). Om jag jämför med två andra vanliga introduktionsböcker, Gasiorowicz och Griffiths, börjar man lösa Schrödingerekvationen i kapitel 3 resp., kapitel 1. Detta som som introduktionen till ämnet. Feynmans idé är ju mycket vackrare, smartare och ligger närmare kvantmekanikens hjärta men är det mer pedagogiskt? Att prata om identiska partiklar och spinn brukar vara senare problem i inledande böcker.