Iron Maiden - officiell tråd

Ja, förhoppningsvis är du i minoritet..

Jag som gammal erfaren man rankar albumen så här:

1. The Number Of The Beast
2. Piece Of Mind
3. Iron Maiden
4. Powerslave
5. Killers

Övriga album är också ganska bra, dock var Maiden precis som de flesta andra band bäst i sin "ungdom".. Den bästa rockmusiken görs vanligtvis av människor mellan 18-30 år, av den enkla anledningen att rock mycket handlar om att uttrycka ungdomlig energi, fantasi och känslor, och det är självfallet unga människor bäst på..

Kan nog hålla med dig på vissa punkter dock skulle nog min lista se ut så här
Av både de gamla och nya skivorna

1. Iron Maiden
2. Seventh Son
3. A Matter of Life and Death
4. Dance Of Death
5. Brave New World

Min topp-fem:

1. Piece Of Mind
2. Powerslave
3. Killers
4. The Number Of The Beast
5. Seventh Son Of A Seventh Son

Det får stå för dig naturligtvis. Jag håller inte alls med. Som sagt så anser jag verkligen inte att Maiden var som bäst i sin ungdom. Tvärtom tycker jag att det finns mängder av brister på de gamla skivorna, brister som förekommer betydligt mer sällan på de nya skivorna. The Number Of The Beast och Powerslave är enligt mig två av tidernas mest överskattade skivor. Bra? Naturligtvis, men fan inte så bra som folk gör det till. Jag ser inte storheten i de skivorna över huvud taget.

Problemet många fans gör är att man kollar alldeles för mycket med nostalgiska glasögon. Man vill mer än gärna framhäva det som gällde när man var yngre JUST FÖR att man växte upp med det. Är det dåligt? Inte nödvändigtvis, men resonerar man så är chansen väldigt stor att man väljer att kritisera och förminska nyare material just för att det är nytt och för att det inte släpptes när man själv var ung, trots att det kanske mycket bättre än det man växte upp med. Jag hävdar att många Maidenfans gör så, i synnerhet de som är lite äldre. Man stirrar sig blinda på 80-talet och inbillar sig att 80-talet var det enda decenniet som Maiden gjorde bra musik på, just för att det var decenniet man själv växte upp i. Därmed utvecklar man också en skeptisk bild av det nyare Maidenmaterialet just p.g.a. att det är nytt och inte släpptes när man själv var ung. Jag säger inte att du tänker så, men många gör det, och det är synd därför att man då riskerar att missa hur bra musik som helst, inte bara med Maiden utan även med andra band. Tyvärr är många av ren princip kritiska till det nya just för att det är nytt, och är man det är det inte alls konstigt om du kommer tycka att det är dåligt.
Många gör dessutom felet att de är alldeles för jämförande när de lyssnar. Om man lyssnar på något, och hela tiden ska jämföra det med det man högaktar och det som formade en i ungdomen, det tro fan att man kommer bygga en negativ åsikt då. Jag är väldigt sällan jämförande när jag lyssnar på musik, oavsett om det handlar om Maiden eller något annat. Jag lyssnar på det som det är och för vad det är, och gör sällan några jämförelser. På så vis kan jag berömma det som förtjänar att berömmas och såga det som förtjänar att sågas. Jag sågar inte något därför att det är sämre än något annat, jag sågar det därför att det är dåligt och berömmer det för att det är bra. Tyvärr gör inte alla så, vilket gör att mångas bedömningar av låtar riskerar att bli aningen snedvridna.
Jag ska absolut inte säga att du har fel eller att du är ute och cyklar, jag menar bara att det är lätt att stirra sig blind på det som gällde när man själv var ung och bygga en uppfattning om att det som var då är det enda som räknas. Problemet med att göra så är just att man riskerar att bilda sig en principiell negativ inställning till allt det nya just för att det är nytt, och då riskerar man att vissa hur mycket bra skit som helst. Hur du resonerar har jag dock ingen aning om!

Materialet på Iron Maiden är riktigt vasst. Tyvärr tycker jag att skivan faller oerhört mycket pga produktionen. Men det är absolut en bra skiva. Dance Of Death har kanske den högsta nivån av alla Maidenskivor enligt mig (Dance of Death, Paschendale, Journeyman) men den kompletteras också av en del som sänker betyget. Men ingen låt är dålig på något sätt. A Matter of Life And Death rankar jag också oerhört högt. Maiden levererar verkligen på alla cylindrar där och deras progressiva touch har sällan fungerat bättre. Den kommer förmodligen 6a på listan.
Som jag ser det har Maiden gjort 3 helt perfekta skivor, nämligen Somewhere In Time, Seventh Son och Brave New World. The Book of Souls är väldigt nära med men faller på ett par smådetaljer. De fyra skivorna befinner sig på en egen nivå hos mig. Bakom dom är det jämt, skivorna kan byta plats lite hur som helst, fram till vi kommer ner till de fyra klart sämsta d.v.s. alla 90-talsskivor

Jag förstår vad du menar, men för min egen del är jag inte särskilt intresserad av att jag själv råkade vara ung på 80-talet, det viktiga i sammanhanget är att Maiden var ganska unga på den tiden, och rockmusik görs vanligtvis bäst av människor mellan 18-30 år, inte av 60-åringar som Maiden är idag..

Rockmusik till skillnad från t.ex. Country, Visor, Blues och Jazz är en utpräglat ungdomlig musik, och alla stora rockartister var bäst när de var unga, vare sig vi talar om Maiden, Stones, Metallica, Purple, Lou Reed eller nån annnan..

Jag helt enig med dig om att majoriteten av de stora rockbanden var som bäst när de var yngre, men Maiden är enligt mig ett undantag från den regeln. Jag köper fullt ut att man är mer energisk och entusiastisk när man är yngre. Problemet med det unga Maiden var att deras entusiasm och ambition ledde till en hel del ogenomtänkta och direkt korkade beslut. Ett tydligt exempel på det är produktionen på Iron Maiden-skivan. Många verkar gilla den lite punkigare touchen skivan har, men för mig låter den som en burk av skit, vilket till stor del beror på att man inte hade tillgång till en seriös producent. Hade man bara visat mer tålamod och uthållighet hade man säkert kunnat komma åt Martin Birch redan då, men Steves entusiasm över att släppa skivan var så stor att han inte tog sin den tiden, och resultatet blev ju som det blev. Ett annat tydligt exempel är valet av Gangland (som man dessutom inte hann skriva klart) istället för Total Eclipse på The Number Of The Beast. Hur man ens kan få idén att göra det valet är bortom mitt förstånd, men även där fattades besluten ganska impulsivt och utan någon större tanke bakom. Det här är tabbar som till och med Steve Harris själv har erkänt och ångrat i efterhand. Det känns som att det unga Maiden var ute efter att släppa så mycket musik på så kort tid som möjligt, och att man inte var villiga att lägga den extra tid som faktiskt krävdes för att göra albumen så kompletta som möjligt. En hel del gamla Maiden-låtar känns för mig väldigt hastigt och direkt slarvigt skrivna och aningen ofokuserade, och det tror jag beror på att man just inte valde att lägga ned extra mycket tid på dem, utan istället sikta på att släppa ny musik så snabbt som möjligt. Man kan säga att deras ambition och entusiasm var så hög att kvalitén blev lidande av det.
Sådana tabbar gör inte Iron Maiden längre. Det finns idag en mognad i Iron Maidens musikskapande som inte var lika tydlig förr. Man lägger ner mer tid på albumen nu än förr, och man anstränger sig till det yttersta för att låtarna ska bli så bra som möjligt. Man lämnar ingenting åt slumpen och genomarbetar varje aspekt av låtarna till det yttersta. Vad blir resultatet?Jo, album som känns betydligt mer genomtänkta och detaljerade, och där varje låt framförs med fokus och kontinuitet. Man är inte längre ute efter att släppa album så snart som möjligt, man är istället villig att lägga ner den extra tid som krävs för att göra albumen så kompletta som möjligt. Visst det tar lite längre tid, men fan vad det är värt väntan när det väl kommer.

Det är lönlöst att tvinga folk att tycka som jag, hur rätt jag än har...

Heres my five today:

1. Peace of mind
2. Killers
3. somewhere in time
4. A matter of life and death
5. The number of the beast

Vad gör de äldre plattorna så bra är dess spännvidd i materialet.

Kan det inte vara så pass enkelt som att hvita.nhegrer föredrar just "rock" som han ofta väljer att skriva och att Maidenmartin hellre lyssnar på metal?

För egen den känns det annars helt odiskutabelt att Maidens bästa tid är nu. Egentligen är ju verkligen [i]allt, [i]möjligtvis med undantag för No prayer for the dying som maiden släppt riktigt jävla bra. Men det finns såklart starkare och svagare skivor. För mig blir dock egentligen inte maiden till maiden på "riktigt" förrän någonstans kring powerslave eller Somewhere in time. Gubbarna har gått igenom en helt otrolig musikalisk utveckling, de tidigare skivorna blir i slutändan bara uppvärmning. För mig är Number of the Beast helt ärligt en av deras sämsta skivor. Children of the damned, 22 acacia avenue och Hallowed be thy name håller högsta klass men resten är ganska så anonymt och intetsägande. Och ärligt talat växte inte heller hallowed ut till något särskilt storslaget innan den sopades av under 2000-talets livespelningar. Titelspåret har förvisso något unikt i hur djävulskt ondsint och rivig den är men står sig fortfarande slätt mot deras nyare mästerverk som skrivits med ett genis fingertoppskänsla. Jag tar Brighter than a thousand suns eller the nomad över "666" i en setlist alla dagar i veckan.

Tidiga Maiden är riviga som bara den, men Iron Maiden är inte Run to the Hills eller the Trooper, Iron maiden är Rime of the ancient mariner, Paschendale, Dance of death och For the greater good of god.

Håller helt med dig på denna punkter.
Iron Maiden blir bara bättre med tiden och bandet går alltid framåt enligt mig.

Dock är ju metal en form av rock, det vet du väl..

Förövrigt tycker jag det är obegripligt att flera av er tycker att Maiden är bättre idag än på 80-talet, men det är jag det..

Och de flesta tycker ju som dig. Den dominerande uppfattningen bland alla Irons är ju att Maidens peak var på de 7 första skivorna, och även om jag inte håller med så kan jag ju på flera sätt förstå er. Flera utav dem är ju riktiga klassiker som ständigt är i topp när det vankas albumlistor, både för Maiden och för heavy metal rent generellt. Jag förstår att de gamla godingarna ligger er varmt om hjärtat, och även om jag inte håller med så är det absolut inte så att jag bajsar på dem. Alla 80-talsskivor är bra, utom möjligen Killers som jag inte är något fan av, jag har bara råkat fastna för de moderna alstren mer. Men jag är medveten om att jag, och flera av oss andra, slår ur underläge där