När var du som lyckligast?

Trots jag är en handikappad änka. - Tro det om du vill. - Här och nu!!

28 Oktober 2007. Nya Ullevi tillsammans med 41 470 andra människor.
När IFK Göteborg plockade hem vårt rättfärdiga Guld till Götet igen, Går ej att beskriva känslan när det öste regn och domarn blåste i pippan och man rusade ut på det blöta gräset!

Då man av lycka!

*Oprah claps*

9- 10 års åldern

innan världen våldtog änns hjärna.

När jax teller fick tillbaka sin son, fy fan grät floder av lycka

Jag har nog aldrig varit speciellt lycklig, åtminstone inte på det sätt som jag föreställer mig lycka. Från barnsben till nu så har jag aldrig vetat vad som är ut eller in, har alltid känts som att man varit tvungen att anstränga sig för att verka normal. Först på senare tid har jag brutit ner mina illusioner och erkänt mina brister utan ursäkter och sedan dess så kan jag se mig själv som en genuin människa. Just nu känner jag mig lycklig, eller åtminstone tillfreds med hur mitt liv ser ut för stunden. Lycka är en dålig måttstock såvida man inte är på det klara med vad det innebär. Man kan föreställa sig vad lycka är och försöka pressa in sitt liv i den formen, men tids nog så inser man sitt misstag. Den dagen man förstår vad det innebär att inte ljuga för sig själv är dagen man kan börja bygga på något nytt och stöpa sitt liv i denna nyskapta form. Detta ger en stabil grund.

Seriöst, om ditt livs lyckligaste stund är när "ditt" fotbollslag vinner guldet, så är ditt liv ganska innehållslöst.

Jag tror att jag var mest lycklig när jag inte riktigt fattade vad livet innebar. Nu är man mest gammal och bitter.

Du är för smart för att kunna uppskatta lycka hehe :P Eftersom att inte menlösa kissåbajs skämt inte kan underhålla sånna som oss längre så varför inte testa att medicinera fram lycka? Antidepp medicin?

Äsch, jag kör bil med massa effekt i, röker (vanliga cigg bara), lyssnar på Chopin och knullar. Det duger för stunden.

När jag är bäst är jag som lyckligast.

"Jag vet att bilden av mig spricker, jag är bara lycklig när jag dricker"

Sist jag var packad..

Under större delen av min barndom, framförallt när jag var 10-12 år under det tidiga 00-talet. Sedan när man blir vuxen är det enbart förpliktelser och lite frihet - livet har alltså blivit märkbart sämre de senaste åren.

När man äntrade tonåren började förfallet, och nu sitter man här bitter och gör nostalgiska tillbakablickar på sin barndom lite då och då, för att minnas en svunnen tid där tillvaron var enklare.

Denna korrupta, onda värld har förpestat min hjärna, vilket gör mig tveksam till om jag någonsin kommer finna samma lycka igen som fanns där under min barndom.