2011-07-06, 01:19
#1
Får dra in en varning för eventuell wall of text redan nu, känner ett behov av att skriva av mig.
Behövde rensa skallen, i spoilers finns det jag lyckades kludda ner. Kortfattat så är det en tjej som har betett sig otroligt dåligt och medvetet har gjort mig svartsjuk osv. Hon har varit borta på ett par festivaler på sistone, och jag bestämde mig helt enkelt för att göra slut då hon inte tycktes bättra sig. Nu har hon börjat skriva, och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Är fortfarande kär i henne, men vet inte vad hon vill och varför hon skriver som hon gör.
Hur som helst har jag velat fram och tillbaka under dagarna hon knappt skrev, men när hon väl skrev antar jag att jag inte kunde bry mig tillräckligt lite, och därför visade att jag faktiskt ville ha ett förhållande. Idag skrev hon att hon bara vill vara vänner, eftersom jag gjorde slut och tydligen inte bara kan ändra mig sådär. Samtidigt verkar hon insistera på att vi ska försöka träffas som vänner så snart som möjligt, och hon skriver sms lite hela tiden, i stil med "saknar du mig?" och undrar när vi ska träffas, när jag är fri osv.
Vet inte riktigt vad jag vill få ut av den här tråden, alla vid sina sinnes fulla bruk kommer väl säga åt mig hur efterbliven jag är och att det bara är att dumpa, av någon anledning kan jag inte göra det. Vad vill hon när hon säger såhär? Hon säger samtidigt att hon inte "vet" vad hon vill, men att det blir bäst såhär. Just nu svarar jag inte på hennes sms då jag inte vet hur jag ska hantera situationen. Vet inte om jag vill ha ett förhållande eller ej, men jag vill inte ha någon kontakt med henne om hon ska fortsätter bete sig såhär. Kan tyvärr inte beskriva exakt hur illa det har varit då det bara är jag som framstår som lättstött och patetisk, men det har varit illa åtminstone. Säger hon såhär för att jag ska tjata till mig ett förhållande, eller finns det någon annan anledning? Vi har inte kunnat hålla sams som ett par, hur ska det gå bättre som vänner?
edit: Ser nu hur otroligt långt och luddigt inlägg det blev. Hoppas någon kan svara ändå, annars får jag försöka skriva om.
Behövde rensa skallen, i spoilers finns det jag lyckades kludda ner. Kortfattat så är det en tjej som har betett sig otroligt dåligt och medvetet har gjort mig svartsjuk osv. Hon har varit borta på ett par festivaler på sistone, och jag bestämde mig helt enkelt för att göra slut då hon inte tycktes bättra sig. Nu har hon börjat skriva, och jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Är fortfarande kär i henne, men vet inte vad hon vill och varför hon skriver som hon gör.
Träffade en tjej för typ åtta månader sedan på internet som jag genast började gilla. För två-tre månader sedan träffades vi första gången och har varit ett par sedan dess. Jag är förresten 19 och hon 18, men hur som helst. Märkte redan ganska tidigt att hon hade rätt dålig självkänsla, eller så har hon något allvarligt fel i skallen.
Har sedan tidigare rätt dålig självkänsla just för att jag aldrig blir nöjd med mig själv, hur som helst började hon så fort hon fick tillfälle prata om hur snygga andra killar var och hur mycket hon gillade dem. Även folk som hon och jag lärt känna tillsammans glorifierade hon och pratade enbart om hur bra de var, själv har jag nog nästan aldrig fått en komplimang av henne, vet fortfarande inte efter att ha känt varann 8 månader vad hon tycker om med mig.
Redan ganska tidigt efter att vi lärde känna varann började hon slänga en del nedlåtande kommentarer runt omkring sig, hände något som hon inte gillade kunde man förvänta sig att det gick ut över allt annat. Försökte ändå bortse från det här, kär som jag var, men sa till henne ett flertal gånger. Är svårt att beskriva hur frekvent dessa kommentarer kom, men det kunde vara saker som "du är så ful" och "fan vad tråkig du är" som kom upp till någon gång i minuten, oftast mer sällan dock.
Självklart försökte jag visa redan tidigt hur irriterande jag tyckte det var (vet att många kommer tycka jag är både en riktig übertoffel och att jag tar allt seriöst, men det är inget åtminstone jag vill höra från personen jag är kär i) genom att säga till. Hände även ett antal gånger, främst efter att vi blev ett par, som jag konfronterade henne och sa till om hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var, hur otillräcklig och hur dålig jag kände mig. Hon lovade gång på gång att försöka bättra sig, även fast det tydligt märktes att hon inte förstod varför (det var ju inte hon som fick dessa kommentarer gång på gång, så hon ryckte väl bara på axlarna egentligen), kanske var det därför det aldrig ens minskade.
Jaja, har hur mycket som helst att säga om det här, men har svårt att komma med något konkret som verkligen sätter fingret på problemet. Har även känt att hon har tagit mig lite väl mycket för givet och inte riktigt brytt sig om vad jag har tyckt, t.ex. hade hon planerat upp en hel sommar på diverse festivaler och grejer som hon inte delgav mig med förrän hon nästan var där. Antar att jag bara har mig själv att skylla som tofflade så in åt helvete mycket, men vad gör man när man är förblindad av kärleken?
Upplösningen kom när hon var borta på festival och nästan inte svarade på sms. Visst, jag har inte varit på festival själv så jag har svårt för att riktigt förstå, men hon hade lovat innan att hon skulle ha tid för att prata med mig, speciellt när hon visste att jag skulle vara själv och dessutom mådde dåligt psykiskt för tillfället. Känner av den här texten att jag låter som en riktigt gnällig curlingunge, men så är det faktiskt inte. Hur som helst tänkte jag mycket över vårt förhållande, och det var också där någonstans som hon berättade att enda anledningen till att hon snackade om andra killar var för att jag skulle bli svartsjuk. Så där hade jag mått dåligt och känt mig ofullständig i månader enbart för hennes njutnings skull, riktigt så var det kanske inte, men det kändes åtminstone så
. Tänkte hur som helst mycket över vårt förhållande den helgen och försökte få henne att svara på varför hon gjorde så, om hon verkligen tyckte om mig som hon påstod. Fick bara som svar att släppa det, och ja, det triggade väl igång ytterligare en del. Efte rdet svarade hon inte ens på mina sms, och när jag till slut ringde upp henne satt hon bara och skrattade under hela samtalet, samtidigt som jag gång på gång försökte få fram hur dåligt jag faktiskt mådde över vissa saker i vårt förhållande. Visst, inget förhållande är väl perfekt, men ingen ska väl behöva känna sig illa till mods över att ens prata med sin partner? För så var det under stora delar av vårt förhållande, kunde knappt säga till henne om något utan att hon blev grinig. Såhär i efterhand inser jag väl att jag bara har mig själv att skylla.
Bestämde mig hur som helst efter det där samtalet att bara göra slut, när ens flickvän sitter i andra änden av luren och skrattar när man själv försöker lösa ett problem har det gått för långt. Efter det fick jag inte ens ett livstecken på 5-6 dagar. Nu är hon hemma, och hon har börjat smsa mig. Redan när jag gjort slut började jag ångra mig. Det är just det som är problemet med mig, jag har länge velat vara hård nog för att få henne att bete sig bättre, men har väl tyvärr varit för kär för att kunna ge upp förhållandet helt.
Har sedan tidigare rätt dålig självkänsla just för att jag aldrig blir nöjd med mig själv, hur som helst började hon så fort hon fick tillfälle prata om hur snygga andra killar var och hur mycket hon gillade dem. Även folk som hon och jag lärt känna tillsammans glorifierade hon och pratade enbart om hur bra de var, själv har jag nog nästan aldrig fått en komplimang av henne, vet fortfarande inte efter att ha känt varann 8 månader vad hon tycker om med mig.
Redan ganska tidigt efter att vi lärde känna varann började hon slänga en del nedlåtande kommentarer runt omkring sig, hände något som hon inte gillade kunde man förvänta sig att det gick ut över allt annat. Försökte ändå bortse från det här, kär som jag var, men sa till henne ett flertal gånger. Är svårt att beskriva hur frekvent dessa kommentarer kom, men det kunde vara saker som "du är så ful" och "fan vad tråkig du är" som kom upp till någon gång i minuten, oftast mer sällan dock.
Självklart försökte jag visa redan tidigt hur irriterande jag tyckte det var (vet att många kommer tycka jag är både en riktig übertoffel och att jag tar allt seriöst, men det är inget åtminstone jag vill höra från personen jag är kär i) genom att säga till. Hände även ett antal gånger, främst efter att vi blev ett par, som jag konfronterade henne och sa till om hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var, hur otillräcklig och hur dålig jag kände mig. Hon lovade gång på gång att försöka bättra sig, även fast det tydligt märktes att hon inte förstod varför (det var ju inte hon som fick dessa kommentarer gång på gång, så hon ryckte väl bara på axlarna egentligen), kanske var det därför det aldrig ens minskade.
Jaja, har hur mycket som helst att säga om det här, men har svårt att komma med något konkret som verkligen sätter fingret på problemet. Har även känt att hon har tagit mig lite väl mycket för givet och inte riktigt brytt sig om vad jag har tyckt, t.ex. hade hon planerat upp en hel sommar på diverse festivaler och grejer som hon inte delgav mig med förrän hon nästan var där. Antar att jag bara har mig själv att skylla som tofflade så in åt helvete mycket, men vad gör man när man är förblindad av kärleken?
Upplösningen kom när hon var borta på festival och nästan inte svarade på sms. Visst, jag har inte varit på festival själv så jag har svårt för att riktigt förstå, men hon hade lovat innan att hon skulle ha tid för att prata med mig, speciellt när hon visste att jag skulle vara själv och dessutom mådde dåligt psykiskt för tillfället. Känner av den här texten att jag låter som en riktigt gnällig curlingunge, men så är det faktiskt inte. Hur som helst tänkte jag mycket över vårt förhållande, och det var också där någonstans som hon berättade att enda anledningen till att hon snackade om andra killar var för att jag skulle bli svartsjuk. Så där hade jag mått dåligt och känt mig ofullständig i månader enbart för hennes njutnings skull, riktigt så var det kanske inte, men det kändes åtminstone så
. Tänkte hur som helst mycket över vårt förhållande den helgen och försökte få henne att svara på varför hon gjorde så, om hon verkligen tyckte om mig som hon påstod. Fick bara som svar att släppa det, och ja, det triggade väl igång ytterligare en del. Efte rdet svarade hon inte ens på mina sms, och när jag till slut ringde upp henne satt hon bara och skrattade under hela samtalet, samtidigt som jag gång på gång försökte få fram hur dåligt jag faktiskt mådde över vissa saker i vårt förhållande. Visst, inget förhållande är väl perfekt, men ingen ska väl behöva känna sig illa till mods över att ens prata med sin partner? För så var det under stora delar av vårt förhållande, kunde knappt säga till henne om något utan att hon blev grinig. Såhär i efterhand inser jag väl att jag bara har mig själv att skylla.
Bestämde mig hur som helst efter det där samtalet att bara göra slut, när ens flickvän sitter i andra änden av luren och skrattar när man själv försöker lösa ett problem har det gått för långt. Efter det fick jag inte ens ett livstecken på 5-6 dagar. Nu är hon hemma, och hon har börjat smsa mig. Redan när jag gjort slut började jag ångra mig. Det är just det som är problemet med mig, jag har länge velat vara hård nog för att få henne att bete sig bättre, men har väl tyvärr varit för kär för att kunna ge upp förhållandet helt.
Hur som helst har jag velat fram och tillbaka under dagarna hon knappt skrev, men när hon väl skrev antar jag att jag inte kunde bry mig tillräckligt lite, och därför visade att jag faktiskt ville ha ett förhållande. Idag skrev hon att hon bara vill vara vänner, eftersom jag gjorde slut och tydligen inte bara kan ändra mig sådär. Samtidigt verkar hon insistera på att vi ska försöka träffas som vänner så snart som möjligt, och hon skriver sms lite hela tiden, i stil med "saknar du mig?" och undrar när vi ska träffas, när jag är fri osv.
Vet inte riktigt vad jag vill få ut av den här tråden, alla vid sina sinnes fulla bruk kommer väl säga åt mig hur efterbliven jag är och att det bara är att dumpa, av någon anledning kan jag inte göra det. Vad vill hon när hon säger såhär? Hon säger samtidigt att hon inte "vet" vad hon vill, men att det blir bäst såhär. Just nu svarar jag inte på hennes sms då jag inte vet hur jag ska hantera situationen. Vet inte om jag vill ha ett förhållande eller ej, men jag vill inte ha någon kontakt med henne om hon ska fortsätter bete sig såhär. Kan tyvärr inte beskriva exakt hur illa det har varit då det bara är jag som framstår som lättstött och patetisk, men det har varit illa åtminstone. Säger hon såhär för att jag ska tjata till mig ett förhållande, eller finns det någon annan anledning? Vi har inte kunnat hålla sams som ett par, hur ska det gå bättre som vänner?
edit: Ser nu hur otroligt långt och luddigt inlägg det blev. Hoppas någon kan svara ändå, annars får jag försöka skriva om.
