[Hypotetiskt scenario] Uppror på förskolan Egalia

I vårt hypotetiska scenario är jag Emil, 6 år. Jag kommer från en omgivning (aka "samhället") där man använder han och hon på reguljär basis och har uppfostrats i ett hem där vi i god vänsteranda tror på starka åsikter och individuell frihet. I viss mån är jag vad man kan kalla ett "trotsigt" barn och jag gör det sällan lätt för vuxna även om hjärtat sitter på rätt ställe och jag inte är vad man skulle kalla ett elakt barn. Kanske har jag en släng adhd, kanske har jag bara tittat på för många barnprogram av tant Astrid; vi låter det vara osagt.

När vi debattörer äntrar scenen går Egalias förskollärare på knäna på grund av lilla jag. Vi har gått igenom fasen där jag envisats med att säga han och hon trots upprepade uppmaningar och jag har prompt satt mig på tvären när det skall lekas med flickorna, något jag har nog av från mina två dryga systrar hemma. Man har testat att på ett vuxet sätt prata om könsneutralitet och jag har kontrat med "äckelpotta!" samt briljerat med "kan ju inte du säga; du är ju flicka!" plus en hel del gråt och utspel. De andra barnen har börjat ta efter mitt beteende och dissentionen sprider sig snabbt i leden. Föräldrar har börjat klaga på att lilla Lotta och Sara vägrar bära "pojkkläder" och det är uppenbart att det är jag, Emil, som är roten till det onda. Alla på förskolan är utmattade och överarbetade. Någon överväldigande pedagogisk eller psykologisk utbildning finns inte bland talangreserven i förskoleledningen, men däremot en stark ideell förankring i genuspedagogiken, så när man sätter sig tillrätta i fikarummet för att diskutera problemet Emil gör man det med samma lekmannastatus som många av oss här på forumet...

- Vad kommer man fram till i det fikarumsmötet?
- Hur kommer detta påverka mig på lång sikt?
- Vilka bestraffningar är lämpliga i det här prekära läget?


"Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller."

http://www.sodermalmsforskolor.se/eg...tern/start.php

Personalen på Egalia säger att de aldrig rättar barn som säger han eller hon istället för hen. Detta framgår i en artikel i Aftonbladet.

Samtalämnena i fikarummet skulle kunna röra sig om hur allmogen inte är redo för dena geniala enkönsmodell. Problemet ligger självklart inte hos genusvetarna, utan den dumma, breda massan som är för korkade för att förstå sitt eget bästa.

Troligtvis skulle lilla Emil skickas in på en psykologisk undersökning där den snälla psykologen skulle diagnostera honom med ADHD eller aspergers syndrom. Det är ju inte normalt att barn ska bete sig på detta sättet.

Underbart bra trådstart! Synd att den inte fått fler svar.

Självklart kommer, som du påpekar, verkligheten att spränga alla illusioner som detta genustrams-pack kommer dragandes med. Deras "modell" fungerar bara i ett förenklat, dumsnällt sociallaboratorium där man kan kontrollera alla variablerna själva. Ute i den riktiga världen, där människor själva kan resonerar och göra bedömningar om fundamentala saker som kön (även vid så tidig ålder som 6 år) funkar inte det välmenande genustjafset, det blir istället i praktiken till - förtryck.

Scenariot i TS säger egentligen allt. Revolutionen kommer att spränga allt artificiellt, verklighetsfrämmande förtryck.

Måste bara säga först, hen är inte till för att ersätta hon eller han. Det är till för att användas när man inte vet om det är en han eller hon.

Sen tror jag inte att någon som Emil skulle gå på ett sånt dagis, för i så fall hade han varit så van vid det livet så han hade inte haft några invändingar. Det handlar ju om hur man är van vid att leva och vid 6 år är man inte tillräckligt gammal för att protestera på det sättet.

Men man är å andra sidan gammal nog att helt ärligt uttrycka sina egna ögons vittnesbörd. Barn är experter på att påpeka att kejsaren inte har några kläder när de vuxna hycklar och försökar låtsas som ingenting. Så scenariot som TS målar upp är mycket troligt: barn vet instinktivt att det är skillnad på kvinnor och män, och de kommer att säga detta om de får chans. Tragiken är att de vuxna genusrobotarna kommer att göra sitt bästa för att med socialingenjörskonst radera denna barnsliga sanningsenlighet: här uppstår skadan. Om du inte inser detta är du sannerligen blåögd.

Det var väl det som var tanken från början, men så är tyvärr inte alltid fallet. Läs tul exempel första meningen i den artikel jag länkade i tidigare inlägg.


Här är det klart at det rör sig om en han, men man väljer ändå ordet hen.

Annars kan du läsa Martin Halldins blogg, där förekommer ordet hen för jämna mellanrum trots att det är tydligt vilket kön det rör sig om:
http://www.visomaldrigsasexist.net/search/label/Martin


Det finns feminister som alltid vill att ordet hen ska förekomma. Detta för att förebygga skillnader mellan män och kvinnor.

Bra trådstart. Svar till ett hypotetiskt du:


Man kommer att komma underfund med att "du" (d vs Emil) är en extrovert personlighet och inte samma introvert som fröknarnas favorit, "Sebastian", som redan börjat leka med dockor. Utan att ha dragit några analyser utan mest beklagat sig och pratat sig fram till ett konsesus/samförstånd är det förmodligen fullt ut troligt att du betraktas som en pojke med "dåligt" inflytande på den övriga "gruppen" (vilket i det här fallet är barn) samt inte minst är du ett litet hot mot skolans "övergripande målsättning". Man kommer troligtvis prata om dina hemförhållanden och att din egenföretagande far är en "dålig förebild" och att detta är något man kan förvänta sig av dig. Om det här fortsätter i samma hjulspår låter man sig förfasas över att det kanske i framtiden blir en liten förtryckare av dig.


Du kommer att sluta förskolan, ev. i förtid, men om du mot förmodan tillåts fortsätta och man inte ser en förändring i ditt beteende, som "bättre överensstämmer med läroplanen", kan du se fram emot riktigt dåliga vitsord. Du kommer troligtvis betraktas som stökig, ADHD är inte uteslutet, och ett riktigt litet "problembarn". Dina resterande lärare fram till och med gymnasiet kommer antagligen ha dig under uppsikt och minsta lilla avvikande beteende som bättre överensstämmer med Egalias omdömen riskerar att påverka dina betyg i negativ riktning. Du kommer aldrig riktigt begripa varför men du upplever dig särbehandlad i skolan, något som riskerar att påverka ditt skolarbete.


Du betraktas som ett problembarn i gruppen och måste på kort sikt bestraffas. Det är egentligen inte ditt fel att du inte utvecklat ett tankesätt fjärran från läroplaner men eftersom du är placerad på skolan för att inte utveckla en extrovert manlighet måste tidig genusdisciplin införas. Detta är något ditt framtida jag måste förstå eftersom du då förväntas vara tacksam för den förtryckande man du kunde blivit. Dina bestraffningar kommer att ha en ytterst psykologisk profil och förväntas pågå tills dess du blir en lugn, dock-lekande kille ("Titta så duktig Sebastian är"). Det är inte omöjligt att du får sitta vid sidan av den övriga gruppen och "leka krig" vilket du får leka själv tills dess att du lugnat ned dig lite. Vill det sig riktigt illa får du inte vara med på bullstunderna, fruktstunderna eller eventuellt ta sist före de duktiga barnen har gått först.

Glöm inte, Emil, att det är för ditt eget bästa.