Ni 25+ som fortfarande bor hos föräldrar - Varför?

Först och främst vill jag säga att jag är 21 år.
Mina förädrar genom min pappa är ekonomiskt oberoende efter att ha sålt ett företag för ganska många år sen, de har dessutom passiv inkomst,Jag däremot är fattig i alla fall tillräckligt fattig för att köpa en lägenhet, Vill även påpeka att även min bror som är 19 bor hemma

har pluggat ekonomi i London ett år nu, men är hemma över sommaren för att jobba, tror att jag ska fortsätta att bo här och hoppa av då studier inte var min grej.Har klarat alla kurser men jobbet där jag kan få fortsättning och familjeföretaget lockar mer.

Vissa dagar kan gå utan att jag träffar mina förädrar eller bror över huvud taget förutom middagen då, Jag har en egen del och kommer naturligtvis att betala en symbolisk summa i hyra, typ 3000, min flickvän kommer nog flytta in här också så småningom i ett par år tills vi har sparat ihop tillräckligt för att kunna köpa en egen lägenhet.

min mamma är dessutom sjuk i en seriös sjukdom så försöker hjälpa henne så mycket som möjligt

Mina föräldrar är vrålshyssta, varför ska jag flytta, har all frihet i världen.
sköter min egen tvätt,lagar mat till familjen,städar. I gengäld mot att jag sköter mig får jag ha hur mycket fest jag vill,låna bil osv.

Vad är då alternativet?
Man märker att många inte bor i stockholmstrakten
Byta bort båt,bil,hus osv som inte används iaf mot en sunkig hyres 1a utan möbler, nej tack

Jag håller med dig helt och hållet. Varför röra sig ur boet om man inte måste? Sedan är det klart att det finns föräldrar som inte älskar sina barn, men det är ju tur att man själv har föräldrar som verkligen uppskattar en.

Varför ?

Därför att man inte är riktigt vuxen förrän man har klippt navelsträngen.

Först när man har flyttat hemifrån och slutligen ha befriat sina föräldrar från allt ansvar kan man bygga en relation mellan vuxna människor med dem.

Hänsyn och respekt. Era föräldrar är förhoppningsvis självständiga individer som gärna skulle vilja utöka sin privata sfär utanför sitt eget sovrum. Det kan man inte göra med en annan vuxen människa som kommer och går som han/hon vill i huset.

Ni som talar för att bo hemma tills dess att håret glesnar och skägget grånar hänvisar föga förvånande uteslutande till ert eget välbefinnande och ekonomiska välstånd. Är det så omöjligt att förstå att era päron kanske vill ha huset för sig själva någon gång ?

Man kan ju till stor sannolikhet gissa på att du är typ MINST 30+, och inte har någon som helst insyn hur det är att hitta en bostad i Stockholm, du bor säkert heller inte i Stockholm så det är ju inte så konstigt
.
Hur har du tänkt dig att man ska klara att flytta hemifrån om det inte finns några bostäder att flytta till, och heller inte är bered eller har pengar för att köpa en lägenhet för miljoner?
Du anser alltså att det är 100% bättre att bara flytta och sedan sitta med skulder uppåt miljonen för detta bygger karaktär och skapar självständighet?
Det låter ju snarare helt jävla idiotiskt.

24 och har mellanlandat hos föräldrarna två gånger nu. Beror väl mest på att jag aldrig haft nåt riktigt bra jobb. Jag lyckas alltid få osäkra anställningar med dåligt betalt. Nu ska jag iväg och plugga i Stockholm i augusti så jag hoppas det är slut på skiten. Föräldrarna gillar väl inte att ha mig här (vid den här åldern, annars tycker de det är skönt med nån som städar och fixar i huset) men de vill hellre att jag sitter här än på soc (känns som såna som hamnar hos myndigheterna allt som oftast hamnar i en spiral av skiten).

Edit:
Jag tycker också den här hetsen att man måste flytta är riktigt typiskt svensk. I andra länder bor man kvar tills man har en trygg ekonomi. Det är lyx att kunna flytta hemifrån, nåt som exempelvis stockholmare upplever redan idag.

Bor hemma och är under 20 år än så länge men på grund av att jag till största del är sängbunden eller oftast mår väldigt kasst så vet jag inte när jag tänker flytta. Men förmodligen blir det när jag är 20 år eftersom jag hittat extrajobb nu.

Ja lev livet gör man genom att bo hemma och ha nästan hela lönen kvar. Inte genom att köpa en egen lägenhet där 90% av lönen går till hyra och amortering

Det är ju så att dom flesta här är ju idioter som bara tänker i en riktning.

Det är faktiskt så att många, precis som jag just nu är tvungen att bo hemma. Har precis tagit min examen, men för att få examensbeviset tar ungefär 6-8 veckor, kanske längre på grund av att det är sommar just nu. Man har sökt flera skitjobb, men det är ingen som vill anställa mig på grund av att jag är "överkvalificerad" samt att ingen vill anställa någon som bara kan tänka sig jobba en månad eller två. För att söka dom jobb jag är kvalificerad för krävs examenbeviset. Så jag är i moment 22 så att säga, och för att ha en egen lya kräver ju förståss ett jobb.

Så det finns faktiskt MÅNGA olika anledningar att man bor hemma med sina föräldrar vilket få av er verkar förstå. Alla vid 25+ som bor hemma är inte cp-skadade alltså.

Av ditt inlägg att döma är du inte speciellt attraktiv på arbetsmarknaden och då blir ju allt mycket svårare.

Du har alldeles rätt i att jag är 30+, men råge dessutom. Du har också rätt i att jag inte bor i Stockholm, den regionen har jag lämnat för länge sedan. Att skaffa sig insyn i hur det ser ut på Stockholm bostadsmarknad är inte speciellt svårt, det gnälls ju om den soppan lite överallt.

Så var det avklarat.

Jag undrar då varför det är så förbannat viktigt att bo I Stockholm. Bor man hellre hemma i sitt gamla pojkrum i Stockholm än i ett eget bo någon annan stans så har man ju gjort ett val. Eller hur ?

Ursäkta men vad handlar ditt inlägg om? att du är en eremit?
Vad fick dig att tro att jag inte har ett jobb?

Nej du har ABSOLUT ingen insyn i bostadsmarknaden i Stockholm, eftersom du är varken ung eller bor i Stockholm, hur kan du påstå att du vet bättre?
Varför tror du man vill bo Stockholm för? för det första så kanske man inte är en eremit som du, och har vänner och familj man vill spendera tid med.

Vad gör du i denna tråd egentligen? försöker du känna dig tuff för att du flyttade hemifrån tidigt?
Du kan ju omöjligen ha några barn heller, för jag hade tagit livet av mig om jag hade dig som farsa.

Du borde tänka efter lite innan du skriver, och ursäkta mig om du gjorde det.

Varför är det så förbannat viktigt att ha ett eget boende bara för sakens skull? Man flyttar ju inte bara för att: "Shit, alla säger att man är dum i huvudet om man bor hemma med sina föräldrar". Gör man det bara för den sakens skull har man ju inte så mycket självförtroende utan är mer beroende över vad ANDRA människor tycker och tänker. Tragiskt tycker jag.

Sen så tror jag det är få personer som egentligen tycker det är kul att bo med sina föräldrar när man är 25 +. Alla gör sina egna val dock, och det tycker jag man bör respektera! Alla kanske inte har lika lätt för att flytta ifrån sina vänner och familj bara sådär? Att flytta från Stockholm bara sådär kan faktiskt innebära problem för vissa människor. Kan du förstå det?

Det var väldans vad agiterad man kan bli. Trampade jag på en öm tå

Vad får dig att tro att man måste vara ung och bo i Stockholm för att ha insyn i den stadens bostadsmarknad ? En del av oss är läskunniga och tar del av saker utanför vår egen lilla sfär. Är du en sådan människa som saknar all kännedom om det du inte har upplevt själv så får det stå för dig.

Eremit för att kunna bo någon annan stans än i Stockholm. Alla dina vänner, alla du känner och hela din familj en en och samma stad. Du har inte varit runt och sett dig omkring så mycket, eller hur ?

Med dina snäva perspektiv så förstår jag att pojkrummet hemma hos mamma känns tryggare än den den stora, farliga världen utanför tullarna.

Vi flytt' int'