Citat:
Ursprungligen postat av goseigen
Om Versailles var ett hån så måste många freder ha varit ett hån.
Begränsningar av militär var något som ingick i freder under Napoleonkrigen. Preussen fick bara ha
40 000 man efter Tilsit och Österrike 150 000 efter Schönbrunn.
Inte heller är det första gången som stora landområden bytte ägare, eller som segrarna ville ha pengar.
Versailles-freden var oerhört mycket hårdare än vad andra freder varit, och utan någon egentlig grund, Tyskland var inte totalt besegrat.
Krig hade förts innan, och det var först efter första världskriget som man ansåg att krig var fel och hemskt, innan dess hade det setts som en ganska naturlig del av utrikespolitiken (kom ihåg Clausewitz) och inträffade då och då mellan olika stater.
Som exempel så kunde Frankrike betala sitt krigsskadestånd efter kriget 1871 på bara tre år, medans Young-planen 1929 där man sänkte beloppet betydligt, ändå ansåg att det skulle ta Tyskland ytterligare 59 år innan man hade betalat av det (Tyskland gjorde den sista avbetalningen förra året).
http://www.telegraph.co.uk/news/worl...ally-ends.html
Så medans avtalet i sig inte innehöll någonting nytt, så var var summorna utan tidigare motstycke.
Till detta inkluderas också avbetalningar med andra medel, som miljontals ton kol och patenträttigheter och liknande.
Många missar också att Frankrike invaderade och ockuperade delar av Tyskland på 20-talet, eftersom tyskarna inte hade någon militär att göra motstånd med.
Tyskland och Hitler sade upp alla sådana krav efter Nazistpartiets tillträde, och man började ta tillbaka de områden som man ansåg vara tyska (som Sudetlandet och de tyska delarna av Polen, som hade getts bort till det nyskapade Polen för att ge Polen en hamnstad) och som hade betydande tysk befolkning.
Dessa saker var också en stor del av skälet till att man inte agerade mot Tyskland tidigare, då många ansåg att dessa saker var orättfärdiga och att tyskarna därmed bara tog det som rätteligen var deras.
Men för mycket blev för mycket.
Citat:
Ursprungligen postat av Tarasquest
Minns något om att när amerikanerna erövrade Okinawa (sydlig japansk ögrupp) så förfärades man över vilka förluster man gjorde för att ta över en liten ögrupp. Sedan räknade man på hur många amerikanska liv det skulle kosta att ta över Japan och kom fram till att atombomben var en bra strategi. Annars hade man väl kört med "svälta och bomba ut metoden".
Mot Tyskland hade man väl också tillgång till brittiska och delvis franska trupper. Tysken gav väl också upp relativt lätt när man väl tagit över en stad. Glöm heller inte bort att den största etniciteten i USA är amerikan-tyskar.
Okinawa var den första, och jag tror enda, ö med betydande japansk civilbefolkning som man invaderade, och den hade en väldigt stort antal japanska soldater jämfört med befolkningen.
Okiniwana visade också att japanerna kunde kapitulera och lagom till att man var klar för en invasion av Japan självt så hade mängden av de riktigt fanatiska soldaterna tunnats ut rätt rejält.
Som jämförelse så var det enkelt att få tyska soldater att kapitulera till västallierade i krigets slutskede, när man trängde allt längre in i Tyskland självt och soldaterna bestod av Volkssturm snarare än SS.
Detta medans tyska soldater i Normandie och i Ardennerna var betydligt tuffare, då de till större delen bestod av bättre tränade och motiverade soldater, med högre moral och disciplin.
Finns ingenting som skulle tyda på att inte samma hade gällt även för japanerna.
Skulle man endast bedömt tyskarnas motstånd på det de gjorde i Normandie och Ardennerna så hade atombomber varit lika motiverade där, trots att historien senare visade att de tyska städerna och det tyska kärnlandet föll rätt snabbt och till relativt små förluster.