Finns tiden?

Lyckligtvis är varken du eller någon annan som läser den definitionen inte från en annan planet, således är det inget problem som vi behöver ta hänsyn till.

Räcker med ett enkelt ja eller nej, är det ett inkorrekt antagande att tiden är relativ?

Ok skit i varelsen. Ta ett barn istället. Ska du säga hela din definition när ett barn frågar om tiden? Samma sak där att barnet inte kommer att fatta ett skit så du kommer inte undan oavsett.
Vet du ens varför vi har definitioner i vårt liv? För att livet ska bli lättare. Men livet blir exakt motsatsen när man läser din definition för att man fattar ju ingenting av det.

Tror vi gör bäst av att hålla oss till ämnet, således återgår jag och ställer min föregående fråga: Är det ett inkorrekt antagande att tiden är relativ?

Nix. Det är aldrig någon som har trott att tiden är konstant. Vad skulle det ens betyda?? Att klockan alltid är t ex 12:00:00 den 1 jan 2020? Det är ju det som "konstant" betyder: något som inte ändras.

Och vad menar du nu?? "ALLT förändras kontinuerligt" men ÄNDÅ är det fel att påstå att naturen är full av fenomen som ändras med tiden på ett regelbundet sätt?? Du har nog otur när du tänker.

Precis som att en klocka på armen kan användas för att se tiden även för sånt som inte självt är klockan på armen, kan t ex jordens rotation användas för tidmätning även i rymden. Det är ju liksom så man gör. Neil Armstrong tog sina första steg på månen vid en viss tidpunkt enl någon viss tidszon på jorden, den 20 juli 1969.

Men du, skriv vad fan du vill, du trollar eller är stendum, och oavsett vilket så räcker detta för min del nu.

(Och ja, jag använder glasögon ffa vid datorn.)

Jag har svarat på den fråga

Ja, precis det är bäst för dig att du drar dig tillbaka för att du har inte kunnat svara på mina frågor.
Förresten du som säger att du är fysiker, du kan läsa på lite innan du börjar diskutera med andra. Hur fan kan du vara fysiker och samtidigt inte veta att alla fysiker trodde att tiden var konstant innan relativitetsteorin???
Konstant här betyder att den är oföränderlig. Sedan kom Einstein och visade i sin teori att det går att påverka tiden med hastigheten. Ju fortare man färdas desto långsammare går tiden.
OMG man måste ju förklara som en 5 åring för att en "fysiker" som dig ska förstå

Måste ha missat svaret och kan ej hitta det när jag letar, kan du vara vänlig och skriva svaret igen?

Hur i hela världen kan du ställa den frågan till mig när jag förnekar tiden?

Jag lutar mot att tiden är en illusion som levande varelser upplever då vi delar upp vår värld i dåtid,nutid och framtid. En liknelse för en sådan uppfattning är att se universum som en bok och vi - som är medvetna - läser några rader ur boken. Texten finns redan där men vi upplever det som om nuet är på det ord i boken som vi läser. Efter några rader dör vi - till exempel på sidan 840. Samtidigt i en annan del av boken, till exempel s.1200, läser en annan människa några rader och dör. På sidan 839 läser Carl-Michael Bellman några rader ur boken för att sedan försvinna.

För att klargöra: Vi upplever det som om tiden går när ord efter ord i boken läses, men egentligen är det bara vår personliga upplevelse som gör att vi "känner" det som om att tiden går framåt. Om ingen människa skulle finnas i boken skulle bokens alla sidor ändå finnas där samtidigt och ingen skulle ens fundera på något begrepp som tid.

Dessa idéer har flera vetenskapsmän och fysiker genom historien varit inne på. Tidigare i tråden nämndes att Einstein var den som bevisade att tiden inte är konstant - det vill säga att tiden påverkas av gravitation och acceleration och att inget universellt nu existerar.

Ett av många citat av Einstein löd: "Skillnaden mellan det förgångna, nuet och framtiden är bara en illusion, om än envis." vilket kan tolkas som att Einstein såg enbart ett nu utan något förflutet eller någon framtid. Citatet fälldes strax innan Einsteins död där han kommenterade sin ungdomskompis död där han förutsåg att han själv skulle "vandra vidare" inom en snar framtid.

Flera författare har på senare tid gått vidare och helt uteslutit nuet som ett fenomen som är kopplat till naturen. Julian Barbours bok - Time is an illusion - försökte jag mig på men den är på engelska och rejält invecklad så jag vet inte om jag förstod den så bra. Han utgår från att tiden inte existerar, att universum är som ett stort block där allt som hänt och kommer att hända i hela universum ingår.

Han försöker också förklara det svåraste med denna idé - hur kan en människa ha minnen av det förflutna om det förflutna och nuet "sker samtidigt"? Hur kan man förklara att en blomma växer eller att det ur ett ägg hoppar fram en kyckling? Är inte detta tecken på att det inte bara är människans medvetande som upplever tiden utan att det också finns tydliga spår där man kan hävda att "förut så såg världen ut så här - nu har den genom förändringar ändrat form, färg och genom rörelser ändrat sitt utseende - världen har förändrats.

Enligt Barbour så är också upplevelsen av att vi är individer med en tänkande hjärna också en illusion. När vi sitter och tänker tillbaka är det "spår" som länkar oss tillsammans med ens jag som man upplever levde i dåtiden. Egentligen sker tankarna samtidigt i alla tider hos miljontals upplagor av ens jag. Frågan är ju då varför vi kan tänka bakåt men inte på samma sätt tänka på vad vi gör i framtiden. Vi har ju inget facit om framtiden men vi kan sitta i timmar och gå igenom allt vi gjorde tidigare i vårt liv. Vi kan förstås planera och drömma om framtiden men vi vet inte om det kommer att inträffa. (Obs! Jag kan ha tolkat Barbour fel- det var en väldigt krånglig bok).

Det orsakas nog av en kraftig fascination och osäkerhet inom mig att du gör det, att du gör det är nämligen så verklighetsfrämmande för mig att jag nästintill inte tror att du gör det även fast du skriver att du gör det.

Det är en sådan situation som jag skulle beskriva med uttrycket att det är för otroligt för att vara sant, och grädden över moset som verkligen spikar fascinationen och osäkerheten är att trots välkonstruerade belägg som härleder till motsatsen, dvs att tiden finns - som presenterats både från mig och andra i tråden - inte ens nuddar ditt logiska tänkande och din kapacitet för att omvärdera din åsikt gällandes tidens beskaffenhet.

Är jag naiv och förväntar mig att du ska förstå någonting som du potentiellt inte har kapacitet att förstå kanske? Tror jag att det existerar en kapacitet inom dig som egentligen inte finns där? Det är nog så, jag är naiv och är drabbad av en kraftig illusion.

När isaac newton kom med gravitationen så blev han hatad av alla. Ingen trodde på han.
Alla sa att han hallucinerar.
Det är alltid så när man tar saker å ting för givet.
Jag däremot kan säga att det är helt otroligt att efter allt jag sa och alla mina bevis som styrker att tiden inte finns så står du fortfarande där och diskuterar .
Även fysiker säger att det finns platser i universum utan tidens närvaro dvs svarta hål .

Ja vad ska man skriva? Megalomani är ett starkt och mäktigt fenomen.
Jag har dock frigjort mig från illusionen nu och kommit till insikt samt utökat min förståelse för det mänskliga psyket, det åtminstone tackar jag dig för.