Att presentera sig i grupp, någon som börjar kallsvettas?

Igår började jag en utbildning och när läraren hade presenterat sig så; "Nu har jag berättat vem jag är och nu får ni berätta vem ni är, så vi börjar längst ner i hörnet." - Jag får panik men känner snabbt en lättnad då det kommer ta ett tag tills jag står på tur då jag sitter längst fram. Det är skönt att höra vad dom andra säger så man vet vad jag själv ska säga (jag får tunghäfta).

Under tiden dom andra presenterade sig kände jag hur pulsen stegrade; kaadoonk kaadoonk kaadoonk. Försökte lugna nerverna genom att tänka på något roligt men utan resultat. Tillslut blev det min tur och då kom slaget - min röst blev försvagad. Men det gick ju iaf trots att jag blev och alltid blir nervös i sådana situationer.


Är det bara jag som blir nervös eller ställer ni er upp, pumpar upp bröstkorgen, tittar alla i ögonen och talar med mörk, självsäker och manlig röst inför gruppen?

jag blir nervös innan

Usch jag klarar inte av sånt, får panik och försvinner ofta därifrån eller säger nåt riktigt puckat i stil med
"jag vet inte vad jag ska säga" medan jag är röd som en tomat och har ångest och undrar vilket sätt jag ska ta livet av mig själv när jag kommit därifrån hahah.
Härligt med social fobi, gör livet så skönt.

Jodå, jag blir rätt nervös när det gäller sådant - det beror nog mest på att jag inte är så van att tala inför större folkgrupper. Men det går ju över rätt fort.

Åhh, jag som tyck he så underbart å stå inför andra å bar orera. Jer kan prat om all strunt som poppar upp i skalln o sen så tittar jag på åhörarna och ler i mjugg........

Hade det där problemet då jag var barn, under ett par år.

Jag bestämde mig för att helt enkelt skita i folk och vad de tycker och istället bjuda på mig själv.
Självdistans. Har man det så kan man stå inför ett fullsatt globen utan problem. Det tar tid och övning men börja tänka i termer som "Jag är en skön jävel och har inget problem med sociala situationer! " så kommer det funka av sig självt.

Jo. Jag kallsvettas, blir helt knäsvag och på gränsen till tårar. Sedan stammar jag fram någonting kort och hatar mig själv för att jag är så dum.

I dagsläget har jag inga problem med det, men förr var det en pina. Nu har jag arbetat ned ett yrke i några år där jag tvingas att stå inför folkgrupper och jag måste säga att det gjort en stor skillnad. Utsätt dig för situationer där du måste prata inför andra så kommer du gradvis att bli bättre. Tro mig

Jag blir också nervös, men de brukar gå över ganska fort.

Samma med mig.

Tycker dock att det är riktigt, riktigt ointressant att höra vad de andra berättar, mest om det är någon riktigt självgod jävel som ska berätta om hur duktig han/hon är.
När jag väl får talan så brukar jag driva, eller vara så sarkastisk som jag bara kan.

Jodå det har hänt. Hade inte det problemet när jag var yngre men började under gymnasietiden. Föredrar att presentera mig eller vad det nu är jag ska göra bland de första så slipper jag sitta och bli nervös under tiden de andra pratar fast ibland går det ju inte givetvis.

Jag har haft ett socialt yrke i ett par år, ett serviceyrke där jag pratar med varje kund - det har aldrig varit något problem. Inte heller att prata med okända människor. Men just de där när alla huvuden är riktade mot mig så kommer svetten rinnandes.