Varför har vi så dålig äldreomsorg?

h eventuella
Det roliga är att vi spar på vägar, annars skulle inte så många dö. vi spar på vägarna och eventuella som överlever, gratulerar!!! de lilla som blir över går till dödsoffer i trafiken.

Det står ju var och en fritt att starta ett helt privatdrivet äldreboende. Av vilken orsak skulle man inte få göra det? Vad saken handlar om här är ju den typ av äldreboende som drivs enligt de normer och kriterier som socialstyrelsen lagt fram. Det är också socialstyrelsen som godkänner alla de aktörer som vill driva äldreboenden efter dessa principer. De aktörer som då är godkända har äldre rätt att välja emellan enligt Lag om valfrihetssystemet (prop.2008/09:29).

Ersättningen till utförarna baseras på en schablonmässigt framräknad timkostnad för varje enskild boende. I fastställd timersättning ingår samtliga kostnader för tjänsternas utförande. Utföraren ersätts i efterskott för utförda uppdrag efter att faktura skickats till och godkänts av kommunens biståndshandläggare.

Biståndshandläggaren måste förhålla sig till socialtjänstlagens portalparagraf, 1 kap. 1 §, som bl.a. säger att verksamheten ska bygga på respekt för människors självbestämmanderätt och integritet. Detta är viktigt vid behovsprövningen och informationen vid kundval, då biståndshandläggaren måste utgå från den enskildes egna önskemål och självbestämmande. I förvaltningslagen (1986:223) reglerar 4§ myndigheters skyldighet att bistå med upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp som rör myndighetens verksamhetsområde. Biståndshandläggaren har således ett ansvar att informera om t.ex. avgifter, rättigheter enligt socialtjänstlagen och kundval i de kommuner där det förekommer.

Att äldreomsorgen drivs på entrepenad är ju ingen hemlighet, men eftersom företagen konkurrerar med varandra om kunderna, som ju har all rätt välja vilka utförare de vill, även i en annan kommun, så liknar den privata äldreomsorgen sådana privata företag i de länder där kunden betalar ur egen ficka. Eller egen ficka, det är försäkringsbolagens pengar. Vad är skillnaden liksom: att staten eller försäkringsbolagen betalar de privata aktörerna? Företagen måste ju vara bättre än andra för att få kunder, precis som i alla andra privata marknader.

Tack!
Nu slapp jag slösa tid på att skriva det du skrev för döva öron. Killen har dragit öronen åt sig och tror att allt är kommunalt ägt.

Du ska ju inte tro att majoriteten av de som arbetar inom äldreomsorgen behandlar de gamla illa. Visst finns det idioter inom geriatriken (jag har mött ett flertal under mina år inom både sjukvården och äldreomsorgen) men de är en minoritet. Tyvärr märks ju minoritetens misstag och eventuella illvilja. Att måla ut en hel yrkeskår som slöa, ineffektiva och illvilliga är däremot direkt oschysst och saknar all grund. Det är lika osakligt att påstå något sånt som att säga att precis alla inom poliskåren är fullblodsrasister som älskar att puckla på blattar och pundare. Så är det ju inte och det kan man ju räkna ut med arslet. Statistiken pekar åtminstone inte på att du har några belägg för vad du påstår.

Faktum är ju att det ständigt pratas om ekonomi, att det ska sparas och snålas så mycket det bara går. Jobbar man inom akutsjukvården eller äldreomsorgen så ska man som personal arbeta så kostnadseffektivt som möjligt. Patientsäkerheten kommer i andra hand.

Det innebär t.e.x att man på kliniker där TBC-patienter vårdas (jag har tidigare kollegor som jobbar med det numera), medvetet väljer att inte följa hygienreglerna till punkt och pricka. När man vårdar TBC-patienter (lägger om sår, bäddar sängen, sköter patientens hygien, städar eller bara är inne i rummet i mer än ett kort ögonblick) ska man använda ett dyrt engångsmunskydd. Direkt efter användandet ska munskyddet kastas och så tar man ett nytt nästa gång.Men det är bara om resurserna tillåter det. Börjar det bli tomt i förrådet så får personalen återanvända samma munskydd under ett helt dygn trots att det i stort sett är förbrukat efter en gång. Istället för att se till att ha ett ordentligt lager så tar man risken att sprida TBC från patient till personal som i sin tur riskerar att smitta andra. Allt för ekonomins skull.

Samma sak när det gäller smittsamma magåkommor. På vardagarna 7-16 har man normalt en köksa som sköter mathanteringen. Allt för att minska risken för smittspridning. Efter klockan 16 respektive på helgerna får samma personal som just tagit hand om en patient med vinterkräksjukan gå in i köket, bre smörgåsar och servera dem till någon patient som inte är magsjuk. Mot alla hygienregler. På dagtid ska reglerna följas till punkt och pricka och Gud nåde den som inte gör det. Men så fort det är kväll eller helg så börjar bakterierna hålla sig på mattan och då är det helt okej att ett fåtal personer springer från smittade patienter till personer med dåligt immunförsvar och hjälper dem med matning och allt möjligt. Allt för ekonomins skull.

På en klinik där jag arbetade tidigare bestämde sig ledningen för att snåla in ännu lite mer så de tog bort det uppskattade mineralvattnet som patienterna kunde få som måltidsdryck. Anledningen? Det var för dyrt. Samtidigt kunde man köpa in dyra möbler och skicka iväg folk på meningslösa kurser och föredrag som kostade skjortan men som inte gav någonting överhuvudtaget. Bara pengar till dyra föredragshållare och kursledare.

Inom hemtjänsten kunde personal tidigare lägga en hel del tid på att sitta pch prata med nedstämda pensionärer/brukare. De kunde gå ut på längre promenader, följa med in till stan och handla o.sv o.s.v Idag ser det annorlunda ut. Personalen som har MÅNGA ärenden/brukare tvingas stressa som galningar för att hinna i tid mellan varje brukare. På vissa orter har man infört något sorts kontrollsystem där personalen ifråga ska knappa in ett antal koder på någon sorts terminal för att visa att de har kommit till brukaren och så skriver de in exakt vad de gör. Allting klockas och det finns en begränsning på hur lång tid allting får ta. Istället för riktig matlagning tvingas pensionärerna hålla tillgodo med färdigrätter som varken ser aptitliga ut, smakar eller doftar gott. De innehåller för lite näring och är förhållandevis dyra och värms på genom att slängas in ett par minuter i mikron. Om möjligt hinner personalen duka bordet innan de springer iväg med ett "hejdå Märta, vi ses klockan 16.00. Jag tar med mig kvällstidningen då och så vattnar jag blommorna". Det är ett jävla stressande och det finns inte tid över till omtanke, medkänsla eller någonting mänskligt överhuvudtaget. Allt ska gå fort så att man hinner med resten av brukarna. Företagen som sköter hemtjänsten drar in feta vinster men levererar inte tjänster som kan anses som acceptabla trots att brukarna får i princip det de betalt för. Kommunal hemtjänst är ungefär lika usel.

Många som arbetar inom vården mår dåligt över att det ser ut såhär. Det är de som brinner för sitt jobb, som engagerar sig och som slutar som utbrända. Det finns förvisso idioter också som gör så lite som möjligt och som är nöjda med det. Det finns elaka människor som beter sig illa mot patienter och brukare men de är förhållandevis få. En större grupp är de som bara tröttnat och resignerat och som tappat sitt tidigare engagemang. Alla inom vården är dock inte såna och alla vet att våra åsikter inte betyder någonting och oavsett om vi protesterar eller inte så händer ingenting som leder till några som helst förbättringar. Allt handlar i slutändan om att leverera så mycket vård som möjligt så billigt som möjligt. Det ska se bra ut på papperet och det ska se ut som att alla förändringar och allt utvecklingsarbete som görs är för patienternas bästa. Så är förstås inte fallet. Omorganisationerna handlar allt som oftast om att spara, snåla in på personal, minska lönekostnader samt att effektivisera vården så att patientflödet blir högre.

Sjukvården håller fortfarande hög standard. Idag räddar vi livet på människor som skulle dött om de lidit av samma åkommor för bara 10-15 år sen. Vi har mycket avancerad apparatur och det kommer ständigt nya rön om hygien, nya mediciner, nya behandlingsmetoder o.s.v och vårdtiderna kortas. Men på vägen har vi delvis tappat någonting grundläggande som borde vara självklart.

När jag ser på sjukvården, min roll och hela sjukvårdsapparaten är det inte utan att jag börjar tänka på Primus Svenssons upplevelser i PC Jersilds klassiska bok och tv-serie Babels Hus. En enorm byråkratisk apparat som slukar individer och spottar ut någonting annat. Faktiskt en av få böcker och tv-serier som ger mig svår dödsångest och rädsla för att bli gammal och sjuk.

Kompetensen att vårda sjuka finns i det här landet och den utnyttjas nästan till max men samtidigt är det så oerhört mycket som kunde förbättras. Tyvärr är jag bara en liten obetydlig kugge i hjulet och det enda jag kan göra är att gå till arbetet, göra ett bra jobb och gå hem med högt huvud och vara stolt över min insats. Tyvärr är risken överhängande att den där stoltheten och det där goda samvetet bryts ned och såsmåningom förvandlas till bitterhet inte enbart gentemot politiker och arbetsgivare utan även mot patienter och anhöriga som kräver en massa saker, är oförskämda, elaka, våldsamma och inte visar någon tacksamhet när man bara försöker göra sitt jobb på bästa möjliga sätt.

Hemligheten är väl att inse när det är dags att byta jobb innan man förfaller och blir en av de där som gör att man får skämmas för sin yrkesgrupp?

Problemet är ju inte att det saknas privata bolag, problemet är att marknaden är kraftigt reglerad och att kommunen har inköpsmonopol på dessa företags tjänster. Det vill säga att det fortfarande är någon annan som ska betala någon annan med någon annans pengar.

Ni tror att kriteriet för en privatisering är att företagen som utför tjänsten är privatägda, detta är bara ett av flera kriterium. De andra är som sagt rörelsefrihet och en direkt påverkan från kund->företag. Det finns inte idag utan nu sköts allt av ett halvdussin kommunala mellanhänder som dels bara kostar pengar och dels gör det svårare att påverka företagen. Dessutom har vi en statligt försäkring som precis som alla andra statliga försäkringar är värdelös.

Den situationen är inte jämförbar med en fri marknad och en helt privatiserad äldreomsorg.

Det är inte regeringen som gör det. Äldreomsorgen är en komunal angelägenhet och äldreomsorgen skiljer från komun till komun.
I grunden handlar det om prioriteringar. Det som prioriteras högst är unga män från 3e världen, helst kriminella. Därefter är det en fallande skala och och svenska pensionärer är långt ned på den listan.

Snarare utbilda svenskar så de blir kompetenta istället.
Det är väl ändå bättre att vi sätter de vi redan har i arbete, och ge de en bra utbildning i första hand.

Kommunen har inte inköpsmonopol och kunden kan fritt välja mellan olika aktörer.

Äldreomsorgen är ingen kommunal angelägenhet numer: äldreomsorgen drivs i stort sett av privata företag numer.

Du får gärna komma med källa eftersom detta stämmer inte.

Här har vi ett bra exempel på hur dålig den kommunala äldreomsorgen faktiskt kan vara. Jag mådde rent ut sagt illa när jag läste om denna brukare (som de boende får finna sig i att kallas) som fick amputera foten för att läkaren tyckte det var bättre att tårna föll av än att skicka honom till operation, och dölja doften med doftgranar (!)... Och märk väl, detta är alltså en läkare, som ju bör ha relevant utbildning och inte vara handplockad från gatan, som beter sig på detta viset.

http://allehanda.se/start/solleftea/...stankt-vanvard